Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Året var 1968

helena-top

Undertecknad var inte född – inte ens påtänkt – 1968. Ändå så är årtalet något magiskt i min värld. Studenterna – ungdomarna – syntes, protesterade och ockuperade. Världen demonstrerade mot Vietnamkriget och till och med vår egen utbildningsminister visade högt och tydligt sitt missnöje med det stora landet i väster. Jag tänker också på Janis Joplin, på The Rolling Stones, Bob Dylan och inte minst vår egen Cornelis Vreeswijk.

Vad tänker du på när du hör Året var 1968?

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Ulrica listar 2016

linje-ulrica
Det är alltid lika roligt – och svårt – att försöka sammanfatta ett år, men här kommer ett försök så här på årets sista dag innan nyårsfestligheterna kör igång.

Årets mest oväntade: Att jag skulle tycka så mycket om Alex Schulmans bok Glöm mig där han berättar om sin alkoholiserade mamma. Mycket gripande!
Årets klassiker: Omläsningen av Northanger Abbey. Austen är alltid Austen.
Årets knock out: Kim Thúy! Att få träffa henne på bokmässan var verkligen helt fantastiskt! Jag var så glad och full av energi efter det mötet att jag nästan inte tror att det är sant. Vilken underbar människa!
Årets gråtfest: Utan tvekan Fyren mellan haven av M.L. Stedman. Boken och filmen! Jag grät floder!
Årets gapflabb: Jag har nog faktiskt inte gapflabbat åt något bok eller något annan kulturupplevelse i år (ja, förutom under bokcirkeln med Kim Thúy, se ovan, då det var mycket skratt förstås), men jag tyckte att Tala är guld – de sa allt till varann utom det allra viktigaste av Cammie McGovern var en riktigt annorlunda, charmig och rolig bok.
Årets historiska: Böckerna i serien Sagan om Turid av Elisabeth Östnäs. Jag kan inte nog ösa beröm över dessa böcker (Kungadottern, Krigstid och Korpgudinnan).
Årets obehagligaste: Världen. Utan tvekan världen.

Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Linda listar 2016

Sista dagen på 2016 och min tur att lista året som gått. Ett skitår på många sätt skulle jag säga, men visst fanns det ljusglimtar också. Det måste det väl funnits? Kanske är årets ljusglimt och tillika årets motion alla promenader för att kläcka Pokémonägg. Det var rätt lustigt i somras när absolut alla verkade jaga Pokémons. På västkusten skedde det dessutom väldigt ofta i spöregn. Förutom det är det också kul att flera nya läroböcker som jag skrivit blivit färdiga och att jag till och med fick föreläsa för första gången i mitt liv på en konferens för engelsklärare. I övrigt lägger jag med glädje 2016 till handlingarna. Nu tycker jag att du ska leverera 2017. Och det rejält. Jag ser fram emot att få krama om synnerligen trevliga studenter i juni och självklart också tiden med dem tills dess. Jag hoppas att många av mina språkelever får stanna och utvecklas här hos oss. Jag önskar mig en fin gräsmatta i sommar utan allt för många jobbtimmar och svordomar. Sedan önskar jag självklart att familjen ska få må bra och att vi klarar oss undan några som helst förluster av nära och kära nästa år.

Men först ska 2016 utvärderas. Jag ger er mitt kulturår (nåja) 2016:

Årets mest oväntade: För mig var det oväntat hur Fredrik Backman tog tydlig ställning i sin Björnstad. Det kändes bra.

Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, men en modern sådan som jag tyckte mycket om är Förtvivlade människor av Paula Fox.

Årets knock out: Utan tvekan Tidsklyftan av Jeanette Winterson. Briljant cover på Shakespeares En vintersaga.

Årets kvinnokamp: För mig är Hej, hej vardag! av Louise Winblad årets kvinnokamp, då den får oss att sluta sträva efter ett perfekt hem och en perfekt yta. Det är viktigt för alla, men kanske främst för kvinnor med småbarn.

Årets gråtfest: När jag läste om det gamla paret i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. En riktigt fin bok som väcker många känslor.

Årets gapflabb: Så många gapflabb i samtalet mellan Hiromi Iro och Martina Montelius under Stockholm Literature. Vilka underbart galna kvinnor.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Fanny listar 2016

helena-top

För den som i stort sett slutade att läsa i oktober-november och fortfarande inte riktigt har fått fart på läslusten igen, så kan det å ena sidan vara en utmaning att lista årets bästa böcker i olika kategorier, men å andra sidan så har jag i sedvanlig ordning svullat i TV-serier, som kan platsa på listan.

Årets mest oväntade: att en lästorka deluxe tydligen kan vara drygt tre månader. I de flesta fall brukar jag kunna släpa mig ur den efter några veckor.
Årets knock outVi ses i mörkret av David Wiberg – en kick ass-text, en riktig knock out!
Årets kvinnokamp: helt klart – no questions about it – Roxane Gays Bad feminist och Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig. 
Årets gråtfest: Djupa ro av Lisa Bjärbo. Denna smärta! Denna sorg! Denna bok!
Årets historiska: Bob Dylan och nobelpriset i litteratur. Oanat, överraskande och historiskt!
Årets obehagligaste: Mässgolvet på lördagen. Får rysningar bara av tanken.
Årets dystopi: 2016 på många de vis
Årets nya bekantskap: Bill Clegg då hans Familjen jag hade gjorde att jag satt och frustade små slitna fraser som ”mästerlig” och ”briljant” under läsningens gång. En fantastisk läsupplevelse.
Årets tegelsten: Om vi tänker oss att vi kan inkludera serier med litterär förlaga samt att serien i sig – likt böckerna – är väldigt lång, så kan helt klar vårt näst intill maratontittande av Game of Thrones platsa här.
Årets ögonöppnare: Att jag kan finna det osannolika sannolikt under läsningen av en skräckroman, som jag vanligtvis kategoriserar som utanför min bekvämlighetszon och det tack vare Mats Strandbergs Färjan.
Årets huvudperson: Cassandra ”Cass” Neery i Elizabeth Hands Generation loss och Se mörkret (jag läser dem i takt med att de ges ut på svenska). För att citera mig själv: ”Det är Cass Neary själv som är den stora behållningen av Generation loss. Jag har en fallenhet för att fastna för söndriga karaktärer, som utmanar läsaren och dess empatiska förmåga. Trots att den sarkastiska och självdestruktiva Cass egentligen inte ändrar nämnvärt på sig under läsningens gång så växer ändå empatin hos läsaren, vilket naturligtvis vi kan tacka Elizabeth Hand för.”
Årets kulturella höjdpunkt: Jamen Bokmässan så klart!
Årets kan-inte-släppa-den: Meredith Russos Om jag var din tjej, och Emma Clines Flickorna. Pratar och tipsar om dem så ofta jag kan.
Årets lyckopiller: Det går inte att förneka att när en viss bokklubb utsåg min lilla blogg Litteraturkvalster & småtankar till en av de 11 bästa bokbloggarna 2016 så fick jag en härlig ego-boost. Att jag därefter har hamnat i såväl läs- som skrivtorka deluxe kan vi väl för en sekund bortse ifrån?!
Årets debut: Helt klart Emma Clines Flickorna och ännu en gång citerar jag mig själv: ” Jag blev tämligen mållös när jag förstod att detta var hennes debut. Hon har ett språk, en ton som är få förunnat att ha hittat så tidigt i sitt författarskap. Hon skildrar också karaktärerna på ett oerhört intressant och moget (rätt ordval från en dilettant?) sätt där hon lyckas berätta en historia utan att ta fram stora fördömarpiskan – hon varken delar ut brasklappar eller förminskar.”
Årets kyss: Jag vågar knappt skriva detta då det kan – om jag inte håller mig väldigt vag – en fet spoiler, men det är en kyss i tredje säsongens Skam (som ännu ej sänts på svensk TV) som jag tycker kan platsa här.
Årets skandal: Bokmässans hanterande av Nya tider.
Årets TV-serie: Men vilken ska jag välja?! Jag väljer helt enkelt inte utan rabblar några riktiga guldkorn från årets TV-seriesvullande: Stranger things, The Night Of, Westworld, Shameless och nu senast norska Skam. Nu glömmer jag säkerligen någon självklar, men så är det med guldfiskminne.
Årets låt: Eftersom att jag har en viss streamingtjänst så kan jag genom den se att jag lyssnar sjukt mycket på Justin Timberlakes ”Can´t stop the feeling”. Nu är denna kanske inte helt representativ för min musikstil för övrigt, men jag ska villigt erkänna att denna har gått på repeat under stor del av sommaren.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2016

helena-top
2016 har i många delar varit ett förfärligt år, jag tror vi är många som är överens om det. Det kommer märkas i min genomgång även om jag jobbar på att försöka vara lite mer positivt inställd och hoppfull i relation till allt (och från botten av mitt hjärta önskar jag oss ett oändligt mycket bättre 2017). Inlägget illustreras med en kråka, vilket ska förklaras:

Årets mest oväntade: att jag helt plötsligt i september skulle förlora förmågan att vara och fungera. Att jag inte skulle kunna fokusera tankarna, formulera meningar ordentligt eller följa med i samtal. Att jag inte längre skulle kunna läsa. Mitt utmattningssyndrom är det mest oväntade, men också det som borde ha varit det mest uppenbara, det syns lång väg, såhär i efterhand. För att föra in denna betraktelse på det kulturella planet passar jag här på att rekommendera läsning av den bästa, mest på pricken-fångande, bok om utmattning jag läst, Väggen – en utbränd psykiaters anteckningar av Pia Dellson. För alla inne i utmattningen, på väg ut och alla som sitter bredvid och håller handen. Så himla bra bok!
Årets klassiker: Orlando. Inte min bästa Virginia Woolf kanske, men oförglömligt märklig, och vilken resa…
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito, så förvarnad jag var var jag ändå helt oförberedd på hur fulländad den skulle vara.
Årets kommunikationsproblem: På Chesil beach (av Ian McEwan) är tystnaden total. Så bedrägligt enkel och underbar…

Kategorier
Kulturkoll

The Times They Are A-Changin’

linje-kulturkollo

Kulturkolloredaktionen blev, som så många andra, lite ställda när det stod klart att Bob Dylan är årets nobelpristagare i litteratur. Ett val som vissa hade svårt att smälta, och ingen kände för att skriva ett blogginlägg. Men kommentera på något sätt måste vi väl ändå göra. Så vi bjuder er på ett utdrag från vår Facebook-konversation. Så här gick tongångarna under eftermiddagen:

Ulrica: Jaha, vad säger vi om det?

Carolina: What?! Det var oväntat…

Helena: Ingen aning faktiskt. Han har ju bra låtar men jag har aldrig lyckats höra vad han sjunger riktigt.

Anna: Hela USAs författarelit kommer att gå bananas – de som inte fått priset på 20 år…

Carolina: Men en poet, vilket ju Linda var lite inne på

Linda: Väldigt provocerande. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Kan absolut inte hylla. Och nu blir det ingen riktig poet på många år.

Carolina:  Vilket slöseri i poetkvoten!

Lotta: Varför är det provocerande? *inte insatt*

Linda: Tja, kanske för att han är musiker och inte författare. 😉 Mvh litteratursnobb

Lotta:  Jahaaaaa 🙂

Helena: Jag är nog också lite besviken tror jag. Har vi någon Dylan-kännare i kollot?

Linda: Lite som att ge guldbollen till en hockeyspelare i division 3.

Lotta: Fast här protesterar jag minsann – ingen skillnad på en poet och en låttextförfattare, kan en poet få priset så kan väl Dylan. Även om jag tycker att Leonard Cohen eller den bäste av alla Robert Smith hellre hade kunnat få det.

Linda: Hade blivit mindre sur om Cohen fick det. Han är ju riktig poet. How does it feeeel? How does it feeeel? Allvarligt. Fanny får undervisa mig.

Fanny:  Haha jag är ingen Dylan-fan jag blev bara glad över tanken att en låtskrivare kunde få det.

Viktoria: Jag kan inget alls om Dylan mer än att min pappa hade någon diktsamling av honom när jag var liten och att av mina mer självupptagna killkompisar i 25-årsåldern hade honom som idol. 🙂

Linda: Men spännande. Kanske grafiskt nästa år?

Viktoria: Kom på att det var dikter av Leonard Cohen haha, så inte ens det.:-)

Helena: Låttexter är jätteviktiga för mig och jag kan nog tänka mig en textförfattare som nobelpristagare, problemet för mig är att jag aldrig uppfattat Dylans texter så jag har inget begrepp om han är fantastisk eller inte… Saknar att inte kunna botanisera bland nyspännande böcker nu lite. Men jag överlever nog också detta 😉

Linda: Låttexter är viktiga. Men Dylan. Är det Horace skilsmässokris med för mycket rödvin och försök att vara trubadur som ställer till det?

Helena: Låter rimligt

Linda: Vi kanske kan skriva något superelakt om rödvinspimplande och trubadur-wannabes bland ålderskrisande akademiledamöter som orsak till att priset dröjde en vecka?

Lotta: Det kan ni kultursnobbar skriva. jag säger skål! 😀

Linda: Ett bittert konfererarinlägg, eller en bild och ett jaha, eller ingenting? Jag kan inte skriva något hyllningsinlägg alls.

Helena: Börjar mer och mer känna mig lite kränkt över detta nu. Ännu en gubbe som skriver för gubbar och älskas av gubbar, och inte ens böcker… Nej, jag ska verkligen inte skriva vårt inlägg om detta 😉

Linda: Jag är riktigt förbannad.

Lotta: Jag tycker vi skriver av den här tråden rakt av så får det bli vår kommentar.

Helena: Jag tycker det är helt ok att inte göra något inlägg alls om vi inte har något positivt att säga alternativt ett jaha och en bild+motiveringen. Ska jag vara bitter och pompös offentligt vill jag gärna ha lite perspektiv och tid till att formulera mig (och fungerande hjärna som jag litar på)

Carolina: Dör lite här nu… tycker också vi kan klippa in de här diskussionerna till ett inlägg 😂😂. Vi kanske rentav blir aktuella för nästa års pris? Bloggtexter är också texter!

Viktoria: Haha, alltså så illa tycker nog inte jag att det är men har som sagt inget positivt heller att säga. Filmen I’m not There var jättebra, men det kanske inte direkt räcker, hehe. Dessutom åratal sedan jag såg den. 🙂