Veckoutmaning: Året var 1968

helena-top

Undertecknad var inte född – inte ens påtänkt – 1968. Ändå så är årtalet något magiskt i min värld. Studenterna – ungdomarna – syntes, protesterade och ockuperade. Världen demonstrerade mot Vietnamkriget och till och med vår egen utbildningsminister visade högt och tydligt sitt missnöje med det stora landet i väster. Jag tänker också på Janis Joplin, på The Rolling Stones, Bob Dylan och inte minst vår egen Cornelis Vreeswijk.

Vad tänker du på när du hör Året var 1968?

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

20 svar på “Veckoutmaning: Året var 1968

    1. Vilken intressant (och hemsk så klart) koppling du fick till av 1968. Det är så läskigt att hen aldrig åkte fast.

    1. Tack för ditt bidrag. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig har kommit förbi sid 100 i Brott och straff trots otaliga försök.

    1. Det blev fin spretighet du fick ner på pränt. ”Kalla kriget rasade för fullt och alla ungar satt och läste ”om kriget kommer” sidorna i telefonkatalogen samtidigt som de snurrade telefonsladden runt fingrarna.” Och vi fortsatte med det långt in på -80-talet 😀

    1. Det är intressant det här hur vi tar oss ann årtalet utifrån om vi har upplevt det eller inte. För oss som inte levt det verkar det vara mytomspunnet, som du säger, frågan är om alla tänker samma där.

      1. Jag blev lite sugen på Kawabata när jag läste om honom. En nobelpristagare som gått mig förbi.

    1. Ja, kläderna var ju väldigt häftiga och som är helt klart på modet igen. Tack för ditt bidrag. Intressant att du lyfter modersmålsundervisningen.

Kommentarer är stängda.