Mitt 80-tal: Linda om böcker och tv-serier

Jag föddes 1974 och var således inte speciellt gammal när 80-talet inleddes. Hösten 1981 började jag skolan och det var ungefär samtidigt som Mimmi började skolan i En ettas dagbok av Viveca Lärn (då Viveca Sundvall). I skolan hade vi läsgrupper där vi turades om att läsa högt för varandra ur en bok vi valde tillsammans. Jag minns när vi läste fortsättningen Roberta Karlsson och kungen när den var alldeles ny och skrattade så vi grät. Viveca Sundvall var min första riktiga favoritförfattare och jag minns att vår lärare läste Vad händer om man vänder på Paris? och även den var vansinnigt rolig.

Högläsning var något jag tyckte mycket om och hemma läste mamma högt även när jag lärt mig läsa själv. Det gjorde jag nämligen ganska tidigt. En serie som jag fortfarande återvänder till ibland är Laura Ingalls Wilders självbiografiska böcker som inleds med Det lilla huset i stora skogen. Jag har fortfarande kvar upplagan med Garth Williams illustrationer och det syns att de blivit lästa väldigt många gånger. När tv-serien hade premiär 1979 och sedan fortsatte in på 1980-talet inleddes den med bokseriens andra bok Det lilla huset på prärien. Att se på tv var ingenting som hände jätteofta när jag var liten och serier som gick samtidigt som Rapport eller Aktuellt kunde man glömma. Då såg nämligen pappa på nyheter. Just Lilla huset på prärien minns jag dock att vi såg tillsammans, i alla fall de första avsnitten. Snart har den nya versionen av serien premiär och jag kommer definitivt att titta, även om jag har svårt att se nya skådespelare i rollerna.

Annars var fredagar familjens tv-dag och då åt vi alltid middag framför tv:n tillsammans. Dallas var en av serierna vi såg och på 80-talet var det verkligen så att ”alla” såg på samma program. Den som missade hade svårt att hänga med i samtalen i skolan på måndagen. Det är få program som får samma genomslag idag. Stora amerikanska serier är de jag minns mest som Dynasty, Falcon Crest och Lagens änglar. När Varuhuset hade premiär 1987 var den nästan lika spännande. En annan serie jag minns, trots att den inte sändes på fredagar, är Mot alla vindar. Jag älskade titelmelodin Six ribbons och första gången serien sändes i Sverige 1980 smög jag ner för trappan när jag hörde den och försökte få en skymt av TV:n. Eftersom jag var sex år gammal var det inte konstigt att jag fick gå tillbaka till sängen, men andra gången serien sändes fick jag se den. Jag såg också Törnfåglarna och älskade den. Sedan läste jag boken en miljard gånger. Den verkar ha haft premiär när jag var 10 år, vilket betyder att jag egentligen var alldeles för ung för att både se och läsa den egentligen ganska omoraliska berättelsen om Maggie och Father Ralph.

TV och film i all ära, men oftast satt jag med näsan i en bok. Varje jul och födelsedag önskade jag mig böcker och det suckades lite över att jag hellre satt inne och läste, än var ute i friska luften. Dessutom var det ju inte bra för ögonen att läsa för mycket. En av mina favoritförfattare var Cynthia Voigt som bland annat skrev serien om syskonen Tillerman som inleddes med Den långa vägen hem. En annan författare jag uppskattade var Michelle Magorian och jag läste Godnatt Mister Tom om och om igen. Det är en bok jag fortfarande minns och läser om ibland. Det var inte bara Törnfåglarna som jag läste alldeles för tidigt och jag tror inte att jag var ensam om att läsa Jean M. Auels böcker om Ayla i smyg. Galet många väldigt detaljerade sexscener som inte alls känns lämplig för någon som knappt nått tonåren.

Hur såg ditt kulturella 80-tal ut? Var du barn, tonåring, vuxen eller kanske inte ens född?