Kategorier
Kulturkoll

House-spotting — en tänkbar hobby

Linda
När vi åkte till farmors hus i Dalarna när jag var liten ville jag alltid att vi skulle ta vägen över Filipstad. Där finns nämligen min absoluta favoritstaty, den av K G Bejemark på Stora torget som föreställer en sittande Nils Ferlin. Väl i Dalarna var ett besök på Carl och Karin Larssons Sundborn ett omtyckt äventyr. Det är en plats jag gärna skulle resa till som vuxen, liksom till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Nils Ferlins hus har jag dock aldrig besökt, faktiskt vet jag inte ens var han bodde.

Ett av de märkligaste, men också mest minnesvärda författarhusbesök var när jag besökte Karen Blixens farm vid foten av Ngong Hills utanför Nairobi i byn som heter Karen, efter henne. Museet är en absurd blandning av saker från Karen Blixen själv och rekvisita från filmen Mitt Afrika, men omgivningarna var fantastiska. Däremot har jag inte varit i hennes hus i Rungsted, men det ser fint ut.

En av de bästa sakerna med att resa med fellow bokälskare är att de tycker att det är lika viktigt med litterära och kulturella inslag som jag. I våras var jag och Annette till exempel vid Monk’s House, Virginia och Leonard Woolfs sommarhus i Rodmell utanför Lewes och det var otroligt fint. Mäktigast var kanske att se hennes skrivarstuga och inse att hon suttit just precis där och skrivit sina böcker. Att besöka författares hem är att få stiga in i deras liv för en stund och det är något jag tycker mycket om. Jag hade gärna åkt tillbaka till Monk’s House en annan årstid, för att få se trädgården igen. Den var fantastisk. Då kombinerar jag gärna besöket med en tur till Charleston, som var Vanessa och Clive Bells hus.

Några hus och hem med kulturell anknytning som jag skulle vilja besöka är:

En av mina största drömmar är att besöka Prins Edward Island och Grönkulla. På ön finns författaren L. M. Montgomerys födelsehus och det går också att besöka huset som stod modell för Grönkulla. Ön i sig verkar vara otroligt vacker, som synes på bilden ovan.

Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan 46 har stått orörd sedan hon dog och är nu ett museum. Det verkar vara svårt att få plats på visningarna, men vilken upplevelse det skulle vara.

Att besöka Laura Ingalls Wilders hem hade också varit en stor upplevelse. Hon är en av de författare som följt mig genom livet.  Rocky Ridge Farm i Mansfield, Missouri, dit Laura, Almanzo och dottern Rose flyttade 1894. Senare flyttade de till den mer moderna The Rock House och det var också där böckerna skrevs.

Det hade också varit intressant att besöka Stratford-upon-Avon aka Shakespeare Land. Där kan du till exempel besöka huset William Shakespeare föddes i, hans familjs senare hem och Anne Hathaways stuga.

Ernest Hemingways hem i Key West, Florida är mest känt för alla katter som huserar där. Jag hade gärna besökt hans hem, men Florida lockar faktiskt inte det minsta. Däremot hade jag gärna rest till Paris och vandrat i hans fotspår. Kanske sitta en stund och spana på Les Deux Magot, som var en viktig mötesplats för författare som Hemingway, Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre, eller kanske Cafe de Flore som ligger precis i närheten. Det hade också varit riktigt coolt att besöka de Beauvoirs skrivarstudio i Montparnasse eller

 

House-spotting alltså, vad tycker ni om det? Har ni besökt några intressanta hus och hem med kulturell koppling? Har ni något drömresmål?

 

Photo by Timothy Eberly on Unsplash

Kategorier
Barnbokskoll

En riktig jul firas med familjen Ingalls

Linda
Årets finaste julläsning är för min del A Little House Christmas Treasury: Festive Holiday Stories med alla julberättelser från Laura Ingalls-Wilders böcker. Nostalgin under läsningen har verkligen varit på topp.

Vi får läsa om julen i stora skogen när Charles gör den fina hyllan till sin fru, som sedan reser med dem från hus till hus. På hyllan står den lilla kvinnan i kinesiskt porslin som blir en symbol för hemtrevnad och trygghet. Kusinerna kommer till det lilla huset och barnen leker i snön. Det här är också julen då Laura får sin docka Charlotte.

Julen därefter befinner sig familjen på prärien och länge tvivlade alla, inklusive föräldrarna, att det skulle bli något besök av tomten. Som tur är lyckas grannen Mr. Edwards både träffa tomten och ta med presenter till Laura och Mary. Han till och med simmar över floden med presenter och kläder i ett bylte på huvudet. Jag minns att jag som barn verkligen älskade den modige Mr. Edwards.

En annan favorit är julen i Farmarpojken hos Almanzo Wilder, som senare blir Lauras man. Där står maten i fokus och Almanzo håller på att hungra ihjäl innan det äntligen blir hans tur att få mat. De vuxna får först och sedan går det i åldersordning och Almanzo som är yngst får mat sist.

Många år senare överraskar Almanzo sin blivande fru genom att dyka upp på jul, trots att han egentligen skulle ha varit bortrest hela vintern. Det är pappa Charles som hör honom först och eftersom han håller på att spela fiol sjunger han en sång som bjuder in besökaren.

Imorgon är det så äntligen julafton. Det blir en riktig jul även i det här huset, trots att det för bara någon dag sedan var fyllt av mer kaos än julpynt.

Ha det riktigt skönt så här dan före dopparedan och hoppas att vår juliga vecka har hjälpt er att komma i stämning.

Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo önskar God Jul!

Vi på Kulturkollo önskar er en riktigt fin långhelg som innehåller precis det som ni själva helst vill. Eftersom vi är de som vi är här på bloggen så kan man anta att vi själva kommer att tillbringa del av helgen i en skön fåtölj (insert valfritt bekvämt ställe) och vi kan förstås inte låta bli att skicka med några väl valda lästips.

Helena: Jag har inte varit så mycket för böcker som handlar om julen tidigare och det är väl egentligen först de senaste åren jag ens fattat grejen. Och så sent som för bara några veckor sen mötte jag mitt livs kärlek bland julböcker, berättelserna jag kommer återvända till år efter år efter år. Jag vet att man inte ska tjata och sådär, men jag måste ändå få lyfta fram Jeanette Wintersons Juldagar igen, den är verkligen den fulländade helgboken. Allt om varför och hur kan du läsa i måndagens inlägg. En annan favorit är den text som var mitt första möte med Tove Jansson, underbara novellen Granen. Den var min julläsning långt innan jag ägnade mig åt sådan, i år tänker jag att jag ska besöka Mumindalen och återuppleva det där alldeles speciella med att möta (den okända och därför lite skrämmande) julen för allra första gången.

Kategorier
Ungdomsbokskoll

Vinter med Kulturkollo #kyla

Linda
Vinterkyla är inte min grej. En vecka vinter eller två hade räckt om jag fick bestämma. Den kyligaste vinter jag någonsin läst om är en gammal barndomsfavorit, Den långa vintern av Laura Ingalls Wilder. Boken publicerades 1940 och då var det lite symboliskt, ganska så iskallt även i världen. Visserligen är den inte favoriten i serien om familjen Ingalls, långt ifrån. Faktum är att den där långa vintern är så otroligt kall och tråkig, precis som det måste ha varit att vara helt isolerad på prärien.

Kategorier
Barnbokskoll Sakprosakoll

Om Rose och Laura Wilder

Linda
Efter att ha läst Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie om och om igen blev jag sugen på att läsa mer om henne och även om hennes dotter Rose. Få lite mer kött på benen så att säga. Med betoning på lite förvisso, då jag ratade de tjockaste biografierna. Istället läste jag en tunn liten sak, Little Author in the Big Woods, som jag senare förstod vänder sig till yngre läsare. Trots detta fyller boken en funktion, då den ger mer information om Lauras föräldrar och hur de träffades. Så här beskrivs det (she är Lauras mamma Caroline):

[quote]She may have been a country girl, but she didn’t have country manners. Her unusual poise caught the eye of the neighbor’s son Charles Ingalls. They began “keeping company” — an oldfashioned term for dating — and were married in Concord, Wisconsin, on February 1, 1860. She had not yet turned 21 years old.[/quote]

Kategorier
Kulturkoll

Innan ljuset slår igenom

Linda

Det är inte det att jag inte uppskattar vårsolen, eller att jag inte noterat hur mycket ljusare det blivit både på morgonen och kvällen. Det är inte så att jag inte älskar fågelkvittret eller vårblommorna, eller att jag inte uppskattar en lässtund i solen. Och trots att ögonen kliar och näsan rinner är det inte därför jag vill hävda att Karin Boye visste vad hon skrev om. För det gör ont när knoppar brister. För mig gör det definitivt ont.

Kanske är det för att all energi jag tankade under sommaren nu är mer än slut. Kanske handlar det om att det som alltid är en galet intensiv period på jobbet. Eller så är det helt enkelt så att det tar lite tid innan min kropp och mitt sinne förstår att våren verkligen är här. Påsken brukar vara den tid då jag hinner landa och den kommer som tur är ganska tidigt i år.

Tills dess läser jag om Fiskar ändrar riktning i kallt vatten och bläddrar i Den långa vintern. Allt för att få mig själv att inse att den tiden är förbi för i år. Jag vältrar mig i mörker och elände, riktigt grottar ner mig i våldsamma thrillers och tragiska öden, för att hjärnan på något sätt ska inse att det verkliga livet inte är fullt så illa.

Sedan kommer påsken och några lediga dagar. Då om inte förr brukar jag inse att vi går mot ljuset. Att det är dags att våga sig ur vinteridet och börja leva. Det räcker inte med en och annan krokus. Jag behöver vitsippor. Först då tar jag fram de glada och ljusa böckerna som passar mitt nya sinne.

“Anemone nemorosa 001” by Lilly M – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons –

Kategorier
Kulturkoll

Lärare är konstiga typer

Linda
Från de klassiska arbetarna, till en annans sorts arbetare tar jag mig idag. Jag vill skriva om lärarna, vilket är ganska naturligt, då jag tillhör denna yrkesgrupp som så ofta skildras i böcker, film och tv-serier. Lärare finns med även i böcker som har många år på nacken. Då bor de i skolhuset, som i Astrid Lindgrens böcker. Inte sällan spelar de orgel och barnen får stå upp när de ska svara. Ibland är de fruktansvärda, som den sadistiske latinläraren i Hets, ibland har de helt kapitulerat, som lärarna i Fjärde Riketoch ibland går de över gränsen på oförsvarliga sätt. I gamla tider drog de fram rottingen, men även dagens lärare kan helt klart göra opassande saker.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

6. Jul på prärien

Linda

Det är lätt att tänka att jular ska vara som i Astrid Lindgrens böcker, men för mig har de bästa litterära jularna alltid funnits i Laura Ingalls Wilders böcker. Julfirandet börjar redan innan familjen ger sig av ut på prärien, då de fortfarande bor i Det lilla huset i stora skogen. Det är då Laura får sin docka Charlotte, som följer med under hela serien. I övrigt fylls barnens strumpor med ett par vantar och en polkagrisstång. När jag för ett tag sedan läste boken för grabbarna O pratade vi om hur glada de blev, trots att de inte fick så många presenter och jag försökte föra in ett lite kritiskt förhållningssätt till vår masskonsumtion. Oklart om jag lyckades, men det är värt att reflektera över hur mycket vi har och hur mycket som kanske då krävs för att vi ska känna oss nöjda med till exempel julfirandet. Ett par vantar och en godisbit räcker inte långt för de flesta barn i Sverige, inte heller en trasdocka. Om man, som Laura, tidigare lekt med en majskolv insvept i ett tygstycke, är situationen en annan.

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

#minförstabok

Linda

Carolina och Lotta var först, sedan kom DN och twittertaggen #minförstabok. Självklart måste jag bidra med ett inlägg, som börjar i barndomen, men också behandlar tonåren och de första skälvande åren som vuxen. Böcker som betytt mycket för mig. Jag har redan nämnt Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder och hela serien om Laura tillhör de böcker som format mig. Jag började läsa serien när jag var fem eller möjligen sex. Mamma läste högt, jag läste efter.

Andra böcker jag lyssnat till och som jag minns med glädje är Pricken av Margaret Rey, som jag också läst för mina egna barn. Den håller fortfarande och budskapet är klockrent.

Kategorier
Kulturkoll

Äntligen är det Lindas dag

Linda

Jag fick den sista dagen och har otåligt inväntat min chans att få breda ut mig lite här på Kulturkollo. Idag kommer jag att presentera mig själv lite mer och jag tänkte börja med samma uppgift som mina elever i ettan just fått, nämligen att göra en kulturell presentation. Här kommer en bok, en sång, en pjäs, en tavla, en film, en tv-serie och en kulturell förebild, som alla varit viktiga för mig på ett eller annat sätt.