Dra, dra min gamla oxe det bästa du förmår!
Bra, bra min gamla oxe! Därhemma klövern står
Och knirra knarra, knirra min kärra, knirr och knarr!
Och dirra darra dirra var sträng på min gitarr!
Nu är det dags för oxveckorna – de där veckorna som inte har en endaste ledig dag insprängd och där man liksom bara skall knoga på. När jag så googlade på bakgrund osv till begreppet så står det att oxveckorna i bondesamhället var de efter midsommar eller veckor på hösten. Det väljer jag att inte tro på, jag känner intensivt att det är nu på midvintern som det är som knogigast, någonstans stod det från trettondagen fram till fettisdagen. Den definitionen köper jag.
Vad kan man då göra för att hålla hålla farten uppe? Inte är det att längta efter klövern därhemma, men kanske kan en semla pigga upp? Jag önskar mig en semla fastän det inte alls är fettisdag ännu. Jag önskar, jag lovar mig själv och eftersom jag faktiskt bestämmer helt själv så blir jag inte sviken. Semla it is!
Bildkälla: Pixabay
