av För en tid sedan såg jag ett inlägg på Instagram med en inbjudan till ett författarsamtal med Izabella Rosengren om hennes bok 52 Hz Världens ensammaste val. Jag hade inte möjlighet att gå på författarsamtalet, men blev otroligt nyfiken på boken och kastade mig över det.
Det är en berättelse om upptäckten av en val som sjunger på en helt annan frekvens än den art den tillhör. Något som gör att den inte kan kommunicera med sina artfränder och potentiellt är dömd till ensamhet. Men boken handlar om så mycket mer – författaren berättar om människans i stort sett outtröttliga rovdrift på valar: från masslakt i jakt på till dagens miljöförstörelse i form av buller från sonarer, ekolod och fartygstrafik som stressar valarna. Det är intresseväckande och skrämmande läsning.
Jag blir som alltid imponerad av och nyfiken på personer som helhjärtat kastar sig in i ett område och vill ta reda på allt om det och eftersom vi denna månad har temat djur och natur passade det väldigt bra att ställa några frågor till Izabella Rosengren:
Hur hittade valen 52Hz till dig? Jag hörde talas om 52 Hz under en resa i Alaska. Några år senare ramlade jag av en slump över ett pressmeddelande om forskning om havsbuller. När jag skrev en artikel om det stötte jag åter på 52 Hz och sedan dess låg valen i mitt undermedvetna och pockade på uppmärksamhet. Efter min första bok sökte jag efter en ny bokidé och då insåg jag vilken bra ”story” 52 Hz är för att uppmärksamma valarnas (och havets) situation.
Vilket var det mest förvånande fakta om valar du stötte på under ditt arbete med boken? När den kommersiella valjakten till stor del upphörde trodde jag, liksom de flesta andra, att valarna skulle få det bra igen. Det var ju otroligt fel tänkt. Jag blev förvånad över hur stor påverkan havsbuller och andra höga ljud under ytan har, dvs hur högljutt det är i havet. Hade inte en aning om det. Och hade definitivt inte en aning om att ljud + trafik är ett lika stort hot mot det marina livet som valjakten en gång var. Det förvånade mig också att ingen tidigare uppmärksammat detta – jag menar, det finns fler böcker om ålar än om valar. Det finns alltså fler böcker om en enda fisk än om en hel djurart. Trots att det är många människors favoritdjur.
Vilken är den vanligaste frågan du får från publiken när du är ute och berättar om din bok? Hur man kan hjälpa valarna. Den vanligaste frågan är vad man kan göra för att stoppa vansinnet som pågår under ytan. Och jag brukar säga att jag egentligen inte vet för jag har inte gjort något själv, förutom att ha skrivit den här boken. Men generellt finns det i själva verket mycket man kan göra. Det viktigaste är att engagera sig, vare sig det är i att lägga upp val-/havsrelaterade inlägg på sociala medier, gå med i djur-/naturskyddsföreningar eller engagera sig politiskt för att främja frågor som rör djur och natur.
Om du får välja en sak, vad vill du att läsaren ska ta med sig från berättelsen om världens ensammaste val? Det är många som säger att boken är sorglig, men det håller jag inte riktigt med om. Jag tycker att den är hoppfull för nu vet vi ju att problemen existerar. Först och främst måste folk få reda på att dessa problem finns, hur ska de annars göra något åt dem? Kunskap föder makt (även om det inte känns som det i kunskapsfientliga politiska klimatet som råder just nu). Vi måste hela tiden engagera oss, vara vår egen definition av aktivister. Vi måste hela tiden låta solidariteten mot andra varelser guida oss och minnas att vi är den mest onödiga varelsen i jordens ekosystem. Det tror jag gör oss lagom ödmjuka :).
Skriver du på något nytt? Jag önskar verkligen att jag kunde svara ja på det. Men nej, inte för tillfället. Det beror inte på att jag inte vill utan på att jag febrilt och förgäves försöker komma fram till vad jag ska skriva om. Det blir fler böcker, men just nu är ämnet mycket oklart.
Har du något boktips som du vill dela med dig till Kulturkollos läsare? Jag är inne i en intensiv reseskildringsperiod. Jag älskar böcker som handlar om hur människor upptäcker andra länder, men det ska gärna vara något mer än ett rent resereportage och då har jag två absoluta favoriter: Det lyckliga Arabien av Thorkild Hansen respektive Resan till Oxanien av Robert Byron. Den första handlar om en svensk-dansk-tysk forskningsexpedition till Jemen på 1700-talet som gick otroligt åt helvete och den andra är egentligen en klassisk reseskildring som blandar konsthistoria med dråpliga och ytterst underhållande iakttagelser.
Titel: 52 Hz Världens ensammaste val
Författare: Izabella Rosengren
Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2025
Författarfoto: Nadja Hallström
