Lindas bästa 2014

Linda

Det är dags för mig att sammanfatta läsåret 2014 med ganska många av de punkter som ni fick presenterade för er i tisdags, som flera av mina kulturkollokollegor (vilket härligt ord) redan skrivit svar på. Det här året kommer knappast gå till historien som något höjdarläsår, i alla fall inte sett till lästid, läsflyt och antal lästa böcker, men visst finns det en hel del att skriva om.

Årets mest oväntade: Att jag skriver här på Kulturkollo. Vi spånade ett slag om att det vore kul med ett gemensamt bloggprojekt och se, det var det ju. När Fyrahundrafemtio tyvärr blev kortvariga var det extra kul att få vara del av ett bloggkollektiv.

Årets klassiker: Jag har läst ruskigt lite klassiker i år, i alla fall hela. På jobbet har det dock blivit en del bläddrande och läsande, då jag undervisat i litteraturhistoria under en period nu i höst. Roligast var att se elevernas reaktioner då jag läste Jonathan Swifts Ett anspråkslöst förslag högt för dem.

Årets knock out: Det finns en del att välja på, men det får bli Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, som helt klart var en riktig knock out. Grymt bra och så välskriven. Dessutom av en riktigt trevlig författare, som du kan läsa en intervju med här.

Årets kvinnokamp: Chimamanda Ngozi Adichies TED-talk i tryckt form We should all be feminists. Grymt bra.

Årets historiska: Den enda bok jag läst i år som liknar en historisk roman är Havskatten av Ann Rosman, men den var å andra sidan bra. Inte så långt bort i tiden visserligen, men det får duga.

Årets gråtfest:
Det finns flera snyftare bland 2014 års lästa böcker. Någon var till och med för hemsk för att gråta till. Den som fick mig att snyfta mest var Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Årets obehagligaste: Utan tvekan Now you see me av Sharon Bolton. Riktigt obehaglig och mycket, mycket bra. Lacey Flint är helt klart en av årets favoriter.

Årest grafiska: Måste nästan bli två seriealbum, Kunskapens frukt av Liv Strömquist och Nattbarn av Hanna Gustavsson. Två bra och väldigt olika böcker.

Årets nya bekantskap: Jag tyckte mycket om Du försvinner av Christian Jungesen och vill gärna läsa mer av honom. Dessutom läste jag faktiskt min första bok av Amanda Svensson, vilket jag tänkt göra länge. Hey Dolly blev mitt första möte med en författare jag också vill läsa mer av.

Årets utmaning: Tyvärr har det långa perioder varit en utmaning att läsa över huvud taget. Under våren jobbade jag 100%, läste 50% och skrev engelskböcker. I höst har jag nöjt mig med nytt jobb med kurser jag aldrig haft på 100%, en påbörjad lärobok och dessutom fixande av gammalt hus som ska säljas och nytt hus som snart är färdigt. Jag önskar mig ett lugnare 2015.

Årets ögonöppnare: Visst visste jag lite om Tunisien och den arabiska våren, men genom Fanny Härgestams Det här är vår tid fick jag följa arbetet med att skapa en konstitution och ett demokratiskt samhälle. Mycket läsvärd reportagebok.

Årets återseende: Det var många år sedan jag läste Good in Bed av Jennifer Weiner och den gillade jag inte alls. Eftersom JoL på Bokhora inte kunde sluta tjata om författaren i fråga var jag tvungen att ge henne en ny chans. Under året har jag läst Fly away home, som var helt okej och Best friends forever, som var väldigt bra. Det lär bli fler böcker av Weiner under 2015.

Årets huvudperson: Jag gillade verkligen Emanuel Kent i Åsa Asptjärns debutbok Konsten att ha sjukt låga förväntningar, som jag skulle säga är en av de bästa ungdomsböckerna jag läst som kommit ut 2014. Jag är därför riktigt glad över att det kommer en fortsättning 2015 som heter Manifest för hopplösa. Och ja, Emanuel är rätt hopplös, men jag gillar honom ändå-

Årets kulturella höjdpunkt: Litterära festivaler i all ära, men ingenting slår Håkan Hellström på Ullvi.

Årets magplask: Jag älskade de första böckerna om Bridget Jones, men nu när både jag och huvudpersonen blivit äldre funkade det inte alls. Jag tyckte bara att Mad about the boy var pinsam och olustig. Definitivt ett magplask. Den blir därför också Årets skämskudde.

Årets kan-inte-släppa-den: I år var det ovanligt nog en tysk bok som fick mig att läsa tills ögonen blödde. Stopptid av Juli Zeh är en fantastiskt välskriven och spännande historia, där två personer berättar om samma händelser, men på helt olika sätt.

Årets lyckopiller: Jag blev riktigt bubblande glad av Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins.

Årets debut: Jag har läst få debutanter i år, men en av de jag ännu inte nämnt i det här inlägget, vars bok var riktigt bra är Johan Heltne, som debuterade med den självbiografiska Det finns ingenting att vara rädd om. En snyggt skriven historia om Jonathan som tillhör Livets Ord.

Årets underskattade: Nu förstår jag att Mattias Edvardsson säkert hamnar i skymundan för att hans böcker ges ut av ett litet förlag, men jag tycket verkligen att hans bok Där framtidens fötter vandrar har fått på tok för lite uppmärksamhet. Det är en riktigt bra bok, en modern arbetarskildring som förtjänar många läsare.

Årets titel: När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, har en fin titel, ett vackert omslag och ett enanstående innehåll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.