Äntligen! Äntligen, har jag fått igång läslusten rejält. Jinxar jag den nu?! Bara för att jag skriver det här. Nej, nu ska den vårdas. Mitt läsår 2019 startade ganska starkt och jag läste som bara den de första två månaderna. Tro det eller ej, men min lässvacka varade sen från februari fram till en tveksam start i slutet maj. Ja, detta förvånade även mig för det är under årets sista månader som den vanligtvis inträffar och inte heller brukar den vara så långvarig.
I slutet av maj hade vi här på kollot temat Debuter och debutanter och det var där jag tvingade mig till en bok och med facit i hand blev det ju väldigt bra. Sen gick det par veckor och jag kände att det här med läslust är något som tydligen inte kommer bara så där. Så som den strateg jag är fick jag lägga upp en läsplan för att komma igång igen. Min initiala tanke var att välja en bok som jag redan på förhand visste att jag borde uppskatta och då blev det Allt jag fått lära mig av Tara Westover och därefter handlar det om väl valda titlar där tema, genre och investerad energiomvandling skulle varieras för att upprätthålla detta nyvunna intresse. ”The rest is history”, så att säga och jag har lyckas hålla i min läsning.
Nu kommer vi dock snart in i fas två där det stora mörkret dränker landet och sinnet. Vad ska jag nu göra för att hålla i denna nystart? Eftersom lagd strategi har haft en positiv effekt, så varför sluta med ett vinnande koncept? Vad kan då höstutgivningen erbjuda mig? Här följer ett litet axplock av godbitarna som är på gång (med reservation att alla förlag ännu inte flaggat för sin höstutgivning).
Som den mörkervurmare jag är så fastnade jag för Torbjörn Flygts Släkte, som ”är ett relationsdrama från Sveriges baksida, från slättlandens, bilvrakens, missbrukets, småkriminalitetens och eternitfasadernas land. Torbjörn Flygt skildrar dem som befolkar detta land med medkänsla och inlevelse.” Kom nu i augusti.
Redan utgiven är också Max Porters Lanny. Jag har ännu inte läst något av Porter så det kommer bli en ny bekantskap. Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. För övrigt är boken nominerad till Man booker prize 2019.
Sen känner jag att ett seriealbum vore på sin plats. I dagarna kommer Liv Strömquists senaste verk: Den rödaste rosen slår ut. Älskar Liv Strömquist! ”Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?”. Den bara måste läsas!
En annan titel ur augustiskörden som fångar mitt intresse är Våra tungor smakar våld av Saga Becker. ”Saga befinner sig i ett gränsland. Utan tilltro till sin egen existens står hon till förfogande för andras lustar. Det är en lömsk trygghet där kroppen är vapen och skådeplats; männen brottslingar och beskyddare. […] En hudlös relation tar sin början och blir startskott för en kamp på liv och död. Men går det att förändras i en värld som förblir densamma?”
Okej, en augustibok till: Hästpojkarna av Johan Ehn. ”I tjugotalets Tjeckoslovakien växer två pojkar upp på ett barnhem. När den ena behandlas illa, rymmer de och får jobb på en cirkus där de utför de mest häpnadsväckande konster på hästryggen. Cirkusen tar dem vidare till Berlin och den mytomspunna och normbrytande klubben Eldorado. Medan pojkarna börjar förstå vad de egentligen känner för varandra, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem.” Låter intressant, eller hur?
Niklas Natt och Dags har skrivit en uppföljare till succén 1793. Jag fick tyvärr inte bloggat om föregångaren, men jag gillade den skarpt. Så klart jag också måste läsa 1794, som den historienörd jag är. ”I den andra delen i Niklas Natt och Dags ”Bellman noir”-trilogi, får vi åter följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp och den myllrande och ruttnande värld som är deras, där vad lite som återstår av den gustavianska ärans prakt är statt i sönderfall.” I 1793 gillade jag särskilt mörket, skiten och den trovärdiga miljöskildringarna. 1794 kommer i september.
Samma månad kommer Tayari Jones Ett amerikanskt äktenskap, som ”är berättelsen om en kärlek som aldrig tillåts mogna. En drabbande och insiktsfull roman om ras och klass i dagens USA. Han är ung affärsman, hon en lovande konstnär. Men precis när de ska inleda sitt liv tillsammans, händer något som sliter dem isär.
Nu kan det vara dags med en historisk vinkel igen. I oktober kommer Elisabeth Östnäs Häxorna, som verkar väldigt intressant. ”Året är 1711, kriget har utarmat folket och pesten härjar i Skåne. Den unga, egensinniga Isabella vill bort från sin hemby och allt skvaller. Hennes mor kallades häxa när hon levde och mostern är läkekvinna, så de mest religiösa spottar efter flickan. Själv tror Isabella inte på magi, utan på logik och medicin. […] En katastrof drabbar trakten och i sökandet efter en syndabock vänds snart blickarna mot de helande kvinnorna.”
I oktober kommer också Svartstilla av Susanne Skogstad och som verkar ligga mitt melankoliska läshjärta nära. ”Obarmhärtiga frågor om en gammal människas rätt till sitt eget liv, till sin sorg, sina minnen, sin kropp och sin framtid ställs i ett poetiskt och mångfacetterat porträtt av ett äktenskap och ett liv som långsamt sjunker ner i svartstilla. Ett svartstilla som den gamla kvinnan alltid burit med sig, som bara hennes make, fadern till hennes barn, har kunnat skingra. Skarpt och skoningslöst blottas en djupt berörande berättelse om den stora kärleken och en bottenlös sorg. När ens ”du” är allt och inget finns kvar när ”du” är borta.”
Ovan känns som en fängslande blandning och förhoppningsvis kan jag mota den höstliga lästorkan i grind. I sedvanlig ordning har jag säkerligen missat flera godbitar, så tipsa mig gärna.
