Det var den bokmässan det…

Nu är jag hemma i Stockholm igen och efter att ha rivit av en första arbetsdag efter minisemestern ser jag tillbaka på bokmässans andra del. Precis som på tors- och fredagen varvade jag seminarieprogram med kompishäng och några av höjdpunkterna i programmet var de här:

• Joyce Carol Oates fick bokmässans nyinstiftade hederspris Sjöjungfrun och blev därefter intervjuad av Karolina Ramqvist. Det blev ett långt, känslosamt och jättefint samtal och jag blev så imponerad av dem båda två. Oates för att hon vid 86 års ålder fortfarande är så otroligt vital, snabbtänkt och välformulerad och Ramqvist för att hon ställde intressanta frågor men lät huvudpersonen skina och styra samtalet. Jag har inte läst mycket alls (om något? Minns faktiskt inte) av Oates och med tanke på hur produktiv hon är känns det nästan överväldigande att ge sig in på hennes författarskap. Jag får ta hjälp av mina mer belästa kollegor som nyligen konfererade om henne.
  
• En av lördagens sista men absolut bästa programpunkt stod ”De åldrade feministerna” (som seminariet först skulle ha hetat…) Nina Björk, Liv Strömquist och Lina Thomsgård för. Seminariet hette Om livsval, existentialism och lycka och utgick från Björks Medan vi lever – tankar om existensen och Strömquists Pythian pratar. Samtalet handlade mycket om all denna självhjälp som ständigt snurrar runt oss och det konstaterades att de flesta av oss vill ge andra råd men att vi själva inte alltid är så mottagliga.

• Chris Whitaker och John Ajvide Lindqvist möttes i ett kort ”mästarmöte” på Crimetimescenen på söndagförmiddagen. De pratade om hur barndomens trauman påverkar oss i resten av livet och Ajvide som inte hade läst Whitakers senaste bok Mörkrets alla färger blev så imponerad av hisspitchen att han fick gåshud och grämde sig över att inte han hade kommit på att skriva den. Jag förstår honom, för jag satte genast upp boken på min att läsa-lista. En bok som handlar om en tonårskille som bliv kidnappad och inlåst i totalt mörker tillsammans med en tjej som han lär känna och kommer nära, men som polisen sen tvivlar på om hon någonsin har funnits. Han spenderar många år på att leta efter någon han inte vet hur hon ser ut eller om hon ens existerar. Hur kan man inte bli nyfiken på den?

• Nazidrottningens bror berättar var väldigt berörande och intressant. Folke Schimanski är historiker, författare och journalist och har skrivit boken Veras resa om sin syster. Vera kom till Sverige med de vita bussarna men blev mer och mer övertygad nazist och nu vid 96 års ålder kan ses som NMRs maskot eftersom hon är något av en relik från nazitiden och en av de få som fortfarande lever. Hon har levt hela sitt liv i de nazistiska rörelsen medan broderns samhällsengagemang mest har varit inom den demokratiska vänstern. Han blev intervjuad av Anna Lindman som fint ledde samtalet mellan rena fakta om Veras och Folkes liv om deras relation (icke-relation, de har inte haft kontakt sen 60-talet), förlåtelse och vad som kan ha gjort att de båda syskonen har valt så olika liv.

Sen tog jag 16.24-tåget mot Stockholm, och det var ju en himla tur att inte det spårade ur för ungefär halva kultur-Sverige satt och halv- eller helsov mellan boktunga väskor på det tåget. Min egen väska var inget undantag, för rätt att jag försöker låta bli att falla för för många bokfrestelser blev det en hel del inköp. Men som vi konstaterade så gills inte böcker som är signerade eller från små förlag. Mina proppfulla bokhyllor skrattar spydigt.

Precis som Linda konstaterar jag att en stor del av behållningen kommer från alla härliga kompisar som mitt bloggande, twittrande, facebookande och eviga snackande om böcker har gett mig. Den som tror att bokmalar är tysta, blyga och osociala har inte druckit vin med bokbloggarmaffian. Eller förresten, inte te heller. Vi är så att säga även roliga utan sprit.

Min bokmässa i siffror:
Besökta programpunkter/seminarier: 25 (många bra, inga bottennapp)
Hemsläpade böcker: 12 (inklusive en fådd och en som ska ges bort i present)
Ätna räkmackor: 0! Oklart varför. Får bli två nästa år.

Tack och hej, bokmässan 2024! Nästa års mässa blir den 25-28 september 2025. Teman då blir Dramatik och Kärlek & lust. Inget känns superintressant, tycker jag, meeeen jag får ju svindel bara av att tänka på rymden (som var ett av årets teman) och lyckades ju ändå roa mig finfint i dagarna fyra. Kompisarna och böckerna väntar även nästa år.