av När mina ungar var små älskade de Stina Wirséns Vem-böcker och det gjorde jag också. Faktiskt tyckte jag så mycket om dem att jag saknade att läsa dem när barnen växte ifrån dem. Så slumpade det sig så att jag hittade många av böckerna, både nya och gamla, på en av streamingtjänsterna för böcker och hamnade mitt i en rejäl nostalgitripp. Ännu en gång imponeras jag av Stina Wirséns förmåga att genom bild och ganska lite text, förmedla klockrena berättelser med fina budskap. Alla böcker i serien följer berättelsen en tydlig dramaturgi där ett problem uppstår och löser sig, inte sällan genom tydlig konflikthantering. Vi lär oss att förlåta och att det blir bättre om man gör saker tillsammans. Dessutom får i veta att det är okej att bli arg eller ledsen ibland, det betyder inte att det inte går att
Vem är arg? kom ut 2005 och var den första boken i serien. Det var också den första vi läste tillsammans och alla tre fastnade i berättelsen om Nallen som bygger med klossar och den gula katten som vill vara med och inte får. Det gör att katten kallar nallen för dum och nallen slår en kloss i huvudet på katten så att det blir en bula som gör ont. ”Stackars katten”, sa grabbarna O och blev både förvirrade och upprörda när katten bet nallen som hämnd. Både nallen och katten är jätteledsna, men sedan blir det bra och de bestämmer sig för att leka tillsammans. Den bok som grabbarna O tyckte bäst om var Vem blöder? och den sommaren som Storebror O fyllde 3 år och Lillebror O var snart två, läste vi denna blodiga historia minst en gång om dagen. Vi får följa alla Vem-djuren som leker tillsammans och bygger en koja. Dramatiken börjar redan när Katten sågar sig i benet och blodet droppar. Ännu värre blir det när Kanin spikar rakt igenom Fågels näbb. De andra djuren blir jättearga på Kanin, som blir ledsen och försöker förklara att det inte var meningen. Här brukade grabbarna O bli riktigt upprörda och försvarade Kanin passionerat, varje gång, då det faktiskt inte var meningen. Kanins strategi är att fejka en egen skada och hen får på så sätt sympati från sina vänner. De leker allihop och till slut har de byggt en dockteater.
Min personliga favorit var ändå Vem bestämmer? där föräldrarna får sitt. Relationen mellan stora och lilla nallen visar hur lätt det kan vara att som förälder bli irriterad när barnen inte gör som man säger. Stora tycker helt enkelt en sak och Lilla en annan. Stora tycker till exempel att det är dags att sova när de läst godnattsaga två gånger, men då är lilla pigg och det hjälper inte att stora bestämmer att det är läggdags. Så somnar de tillsammans, som föräldrar och barn inte sällan gör även om föräldern bara ska ligga en stund hos barnet innan hen somnar. När de vaknar bestämmer stora att frukost är lika med fil eller macka, medan lilla bestämt hävdar att glass är den bästa frukosten. Så bråkar de så mycket att stora skriker ”dumma unge” och lilla börjar gråta. De blir vänner igen och badar tillsammans så länge att de får bråttom och så stressar de hemifrån. Stora bär lilla på ryggen då lilla inte orkar gå. Att tillsammans få läsa om konflikter som uppstår och blir lösta är riktigt bra. Speciellt om man är en stor som kanske tappar humöret ibland, men ändå älskar sina barn mest av allt.
När båda barnen passerat tre år tröttnade de lite på Vem-böckerna och den sista jag minns att vi läste var Vem sover inte? som gavs ut första gången 2009. Jag vet också att jag lånade Vems bebis? och Vem städar inte? som kom ut 2011, men då var grabbarna O helt klart för gamla. Vi skrattade lite åt familjen Nalle som blev ovänner när de städade och sedan satte på musik för att det skulle gå lättare. De liknande utan tvekan vår familj. Därefter lämnade vi Vem-djuren, men böckerna har fortsatt att komma ut och nu finns över 25 titlar om de söta och roliga figurerna. De gamla djuren, Katten, Nallen, Fågel, Kanin och Nallegrisen växer upp och tio år efter att första boken kom ut dyker en ny generation Vem-djur upp. Första boken om dem som vuxna är Vem är stor? från 2015 och där får vi se träffa Nalle, Katten, Fågel, Kanin och Nallegrisen som ”stora och vuxna, med hår under armarna och egna mobiltelefoner och plånböcker.” Nalle är tillsammans med Blå Katten och tillsammans har de barnen Gnis och Knatt. De går på förskolan och där är Kanin fröken. Nallegrisen har blivit polis och gula Katten har blivit tillsammans med en Duva. De är kära och kör runt med tre ägg i en vagn. Snart blir de föräldrar. Fågel reser jorden runt och hennes föräldrar är oroliga.
Nya karaktärer introduceras och i Vem flyttar? blir Fågel sambo med Lilla Koalas mamma. Det gillar inte Lilla Koala först, då de ska flytta till en ny lägenhet, men när de väl kommer dit och den lilla bruna hunden, som är deras granne, frågar om Lilla Koala vill leka blir allt bättre. Lilla Hund är barn till Stora Hund och Mammahunden, men i Vem stör? får vi veta att de är skilda och nu har Stora Hund träffat Nallegrisen och vill att Lilla Hund ska tycka om henne. Det gör Lilla Hund inte. I alla fall inte först, men Nallegrisen fortsätter att hälsa på och snart inser Lilla Hund att hon är rätt bra trots allt. De åker på semester i boken Vems resa? och Lilla Hund är sur för att de vuxna bara vill vila och inte leka. Tur då att hen träffar en liten igelkott som visserligen pratar franska, men är kul att leka med. Lilla Hund lär sig att det går utmärkt att leka på alla språk och den kunskapen tar hen med till förskolan där det börjar leka med några nya fågelbarn som pratar ett helt annat språk. Mest av de nya böckerna tycker jag kanske om Vems säng? där vi hamnar mitt i småbarnskaoset där Nalle och Blå Katten ska natta sina barn Gnis, Knatt och Luden. Gnis har en annan pappa och vill så gärna prata med honom innan han somnar, men han har svårt att sova ändå och snart blir det som det inte sällan blir i barnfamiljer, att alla byter sängar, någon kissar på sig och någon blir hungrig mitt i natten. Klart är att Stina Wirsén fortsätter att roa och oroa även i de senaste Vem-böckerna och jag är nästan lite avundsjuk på dem som har små barn och kan läsa hela serien med dem.
