Kategorier
Aktuellt Kulturkoll Lyrikkoll

Rosor är röda, violer är blå…

Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen “Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen Adbåge. Visserligen rasande bra och roligt att upptäcka nya och gamla dikter och verser tillsammans med de små, men det ger ändå inte riktigt samma upplevelse som t ex “Sus” av Agnes Gerner gjorde förra året.

En bok som faktiskt lyckats med konststycket att röra både mig och barnen är dock “Du: dikter för nyfödingar” av Stina Wirsén. Vilke pärla! En stor och maffig bok med 19 korta dikter på ark som alla går att riva ut och hänga på väggen. Även den läste jag förra året och även om den i ärlighetens namn riktar sig till föräldrar så tyckte sonen om att lyssna på när jag läste ur den. Jag valde dock se som handlade om kärlek och inte såriga bröstvårtor t ex..

Kärlek är ju också ett ständigt återkommande tema. Faktum är att den allra första diktsamling jag läste som barn var en röd norpad bok ur mammas bokhylla som hette just Kärleksdikter. Där upptäckte mellanstadie-jag namn som Kristina Lugn, Sandro Key-Åberg och Nils Ferlin. Jag läste Edith Södergran och Karin Boye. Inte visste jag då att jag försansade mig min egen litterära kanon. De dikter som jag skulle komma att jämföra med. Förmodligen förstod jag inte ens hälften men tyckte att det lät vackert. Och det i kombnation med att jag började plöja igenom “The Golden Treasury of english verse” ett par år senare när engelskan kom ikapp gjorde förmodligen mig till den läsare jag sedan blev. Dikter, korta dikter, gärna med ett kärnfullt budskap, en känsla. Det måste ju vara ett av de bästa säten att språkträna på. Dessutom kan en enda liten kort text innehålla så mycket känslor och ge en sådan läsupplevelse. Därför är det ju extra roligt att det verkar satsas på lyrik för unga nu också. Jag tänker inte bara på “Berör och förstör -dikter för unga”, som ju Linda också skriver om utan även på “Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg som släpps i dagarna. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Och kanske att lyrik för yngre även blir min ingång för att hitta tillbaka till min egen lyrikläsning igen.

Kategorier
Barnbokskoll

Jag saknar bilderböcker i mitt liv!

helena-top
Det finns en sorts bildkonst jag saknar i mitt liv numera och det är bilderböcker. När barnen blivit 11 och 13 år gamla finns det inget som tvingar mig att upptäcka nytt längre, det är bara ren tur när jag hittar något, och när jag väl gör det får jag läsa i min ensamhet. Och det är ändå något helt annat att uppleva bilder och ord tillsammans, en bilderbok utan någon att läsa den med är trots allt bara en halv läsupplevelse.

När jag läste Stig i våras så gjorde jag det mol allena på ett bibliotek och jag grät, så det var väl tursamt ändå att jag inte läste den med barnen, de tycker det är så pinsamt när jag börjar gråta. Som varje gång vi läste Adjö herr Muffin och En stjärna vid namn Ajax. Men när jag kom att tänka på det blev det ännu lite mer sorgligt, att jag förlorat ett av mina sätt att föra in pinsamhet i barnens liv. Vilken evinnerlig tur att jag har så många andra sätt för det.

Tillsammans älskade vi så många, som Gittan, Max, Benny och Åke vars mamma blev någon slags drake (nu såhär i efterhand inser jag att När Åkes mamma glömde bort av Pija Lindenbaum är den bästa bok som någonsin skrivits om utmattning). Jag blir nästan tårögd när jag skriver det här. Jag saknar det! Visst finns det annat nu, som att läsa riktigt bra kapitelböcker tillsammans eller att se ögon som glimmar av läsglädje när det äntligen kommer en ny del i Amulett-serien (den är här nu förresten, äntligen!). Men jag saknar det ändå, bilderboksläsandet. Väldigt, väldigt mycket.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Hundiga lästips

Lotta

Böcker med hundar i huvudrollen har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Här kommer tre hundböcker som är väl värda att spana in.

En stjärna vid namn Ajax.  Ulf Stark och Stina Wirsén skapar magi med den här bilderboken. Jag kan inte ens prata om den här boken utan att tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Den handlar om vänskapen mellan en pojke och hans hund, mellan en hund och hans pojke. Den handlar om livet, döden och evig vänskap. Och den är så fin, så fin, så fin. Den är extra speciell för mig eftersom min son växte upp sina första tre år tillsammans med just en sån fin hund, vi läste den ofta, och grät.

En dag när hunden Ajax var sju
fick han en pojke som hette Johan.
En som skrek!
Tills han fick syn på hunden.
Då log han!

Det är en bilderbok, men den är så vacker både i text och bild att den förtjänar hedersplatsen i vilken vuxenbokhylla som helst. Den har en hedersplats i min.

 

Lily och bläckfisken av Steven Rowley är på sätt och vis min vuxenvariant av Ajax-boken. Det är en historia om en hund med en hjärntumör – fast tumören kallas inte vid sitt namn utan för bläckfisken. Det är väldigt, väldigt sorgligt, men det är också roligt! Det finns så mycket humor, cynism och knasigheter som balanserar upp det sorgliga och slutresultatet blir helt oemotståndligt.

Alla som någon gång haft ett husdjur kommer att känna igen sig. Eller, alla som någon gång älskat någon överhuvudtaget kommer att känna igen sig.

 

 

Hunden av Kerstin Ekman är en tunn liten bok, men den innehåller mycket. Den tar tid att läsa. Man vill suga på varje mening. Läsa den flera gånger. Smaka på orden. Här kryper Kerstin Ekman in i kroppen och under skinnet på en hund, och berättar en bortsprungen hundvalps historia, sett ur hundens perspektiv.

Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

 

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll

Om att få syskon

Ja, om ett par veckor trillar det ner en liten MiniPixi i familjen och Pocketen och Pixi kommer alltså att bli storasyskon. Pocketen har rutin på det här och förstår vad som händer, Pixi är däremot inte lika medveten om varför mamma är så svår att krama numera. Det är oerhört svårt att förklara vad som kommer att hända men med böckernas hjälp så försöker vi ändå. Om det blir naturligt att se runt omkring sig så blir det kanske inte fullt lika stor chock när mamma kommer hem med ett skrikande bylte som vägrar lämna famnen. För mindre barn är det inte lika lätt att hitta litteratur, faktiskt, men vi har tagit vad vi hittat och här kommer en lista med tips som kanske kan vara någon annan till hjälp också.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Läsprojekt inför 2018

Hej 2018. Jag hoppas att du blir lite bättre än 2017 var, trots att jag försöker komma ihåg alla fina stunder jag delade med min familj. 2017 var dock ett oerhört sjukt år på många sätt. Vi var sjuka konstant hela våren, vilket kulminerade i isolering över hela sommarledigheten. Jag tackar dock min lyckliga stjärna att det inte var värre än så. Tillståndet i världen var sorgligt och många drabbades av stora motgångar. Min förhoppning är att 2018 kommer att bli det bästa året på länge. Det måste det bli. Det är valår, vilket kan bli hur illa som helst naturligtvis, men jag väljer att tro på mänskligheten. Jag väljer att tro att vi kommer att vara friskare, mer generösa och omtänksamma om vår värld och våra medmänniskor. 2018 är året det händer. 2018 kommer att förändra allt. Men inget sker av sig självt. Jag har lovat mig själv att bli mer fysiskt aktiv, varje dag. I år ska vi hålla oss friska. På samma sätt lovar jag att försöka uppmärksamma goda gärningar när jag ser dem. Som så många andra lovar jag att äta mer hälsosamt och konsumera mer kultur och mindre prylar.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Viktoria listar 2017

2017 har inte varit mitt bästa år då vi princip var varit sjuka nonstop sedan i januari. Dock inget värre än så, vilket jag verkligen är djupt tacksam över. Sjukorna har däremot hindrat oss från att göra så himla mycket, men ändå har jag många fina minnen från i år. Kulturkonsumtionen har blivit sporadisk, men antalet lästa pek- och bilderböcker har nått en all time high. 2017 var inte ett superbra år, men inte ett alltför dåligt heller.

Årets:

Bok: Har läst mindre än vanligt i år men älskade Sara Bergmark Elfgrens ”Norra Latin” t ex.

Barnbok: Fantastiska djur och var man hittar dem MED BILDER.

Faktabok: Experimentverkstan : små experiment och stora upptäckter av Robert Winston. Något oväntat måste jag säga att det här är den mest använda/lästa boken hemma hos oss i år. Vi fick den i julklapp förra året och i våras fick sonen ledigt en vecka från förskolan eftersom jag var föräldraledig, och sedan jobbade vi oss igenom nästan alla experiment i den här boken. Oerhört roligt, fantastiskt ansträngande.

Kokbok: Mest använd hemma hos mig har i alla fall varit Green Kitchen at home av David Frenkiel och Luise Vindahl. Fått en hel del tips som vi lyckats klämma in i vår vardag med tidsbrist och barn med extrem selektiv ätning.

Kategorier
Barnbokskoll

Att nå ut med sitt budskap

Linda
Den här veckan lyfter vi fram författare, illustratörer, böcker och förlag som kanske inte får så mycket uppmärksamhet. De är otroligt viktiga, men mitt inlägg kommer istället handla om författare, illustratörer, böcker och förlag som får en massa uppmärksamhet och utnyttjar denna till att föra fram ett vettigt och normkritiskt budskap.  På topplistorna eller på nomineringslistorna, men bortom normen. Om våra barn ska få en chans att utvecklas till öppna och toleranta individer är det också viktigt hur storsäljarna ser ut. De små förlagen tar ofta stort ansvar, men jättarna måste också bidra. Vi behöver inte fler tjejtjusare eller bråkiga småbröder, inte heller flickor som “bara” är söta och definitivt inte bara heteronormativa kärnfamiljer. Nu ser utgivningen från de stora förlagen inte bara ut så, inte längre. Faktiskt har det blivit mer mångfald bland böcker för barn bara de senaste åren, men när jag surfar runt bland internetbokhandlarnas topplistor är det ändå få udda böcker som verkar sälja bra. Tur då att även andra böcker ges ut av de som faktiskt har förutsättningar att nå många. Böcker som kan leda till viktiga samtal om viktiga ämnen.

Kategorier
Barnbokskoll

Tre O om djur vi gillar

Linda
Jag berättade för grabbarna O om djurveckan för ett tag sedan och vi började prata om alla roliga barnböcker som finns om djur. Dels de för riktigt små barn, som Vem-böckerna där vi får träffa stora och lilla nallen, fågel, katten och många fler. Jag vet helt ärligt inte hur många gånger vi läste Vem blöder? med tusen lär inte stoppa. Stackar fågel får näbben sönderslagen av kanin, som verkligen försöker förklara att det inte var meningen.

Vi läste Konstiga djur, första boken om Jättemyrsloken och Hasselmusen när den var ny och trots att språket ibland är lite för mycket, skrattade vi gott. När nu lillebror O får lyssna till Meningen med livet i skolan, bestämde vi oss för att läsa En annan resa tillsammans för att stilla min och storebrors avundsjuka. Det är än så länge en trevlig upplevelse, ingenting händer, men mycket avhandlats. Det gillar vi.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Kulturkollo diskuterar måste-läsning, del 2

Här följer fortsättningen på morgonens diskussion​ om vilka böcker vi tycker att alla borde läsa någon gång i sitt läsliv.

Nu är det dags för Lotta, Helena och Carolina att tycka till:

Helena: Precis som Linda skrev i förmiddags så är det väldigt svårt att välja ut böcker som ska passa för alla smaker och läsliv – alla gillar ju så olika! Men med det sagt så har jag förstås några titlar som jag unnar alla i hela världen att läsa.

Min första bok är en bok som gjorde mig riktigt arg, och som jag fortfarande efter två år blir arg bara jag tänker på. Det är Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, en feministisk powerbok som inte kan lämna någon oberörd. Bör jag förtydliga att jag alltså inte är arg på boken utan förgrymmad över det som händer i den?