Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Fanny kompletterar, utökar och tillägger

helena-top

Linda länkade i inledningen vår fina lista: “Kulturkollo listar 100 bra böcker för unga”, som vi satte samman i mitten av 2015. Jag tänkte jag kunde komplettera listan nu så här två och ett halvt år senare (och det fina i kråksången är att jag inte har diskuterat med mina fellow kulturkollare). Jag får bestämma!

Tämligen snart visar det sig dock att listan blir ganska begränsad, då mitt lästempo är ganska begränsat jämfört med mina fellow kulturkollare. Denna komplettering, utökning och detta tillägg gäller alltså böcker som är utgivna efter juni 2015, som undertecknad har läst och jag begränsar mig till tio titlar. Listan får som helhet ses som en blygsam parentes då vi självklart borde göra denna komplettering tillsammans. Utan inbördes ordning kompletteras vår 100-lista enligt nedan:

Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Den enda bok på denna lista som jag själv inte recenserat. Så jag länkar till Lindas istället. En oerhört smärtsam historia om att totalt slukas av mörkret då hjärtat blir krossat.

Du, bara av Anna Ahlund 2016

“Ahlund är oerhört skicklig när hon berättar om den typiska tonåriga ytterhetskärleken – den är svart och vit och plågsam och underbar – allt på en och samma gång.”

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Fanny listar 2016

helena-top

För den som i stort sett slutade att läsa i oktober-november och fortfarande inte riktigt har fått fart på läslusten igen, så kan det å ena sidan vara en utmaning att lista årets bästa böcker i olika kategorier, men å andra sidan så har jag i sedvanlig ordning svullat i TV-serier, som kan platsa på listan.

Årets mest oväntade: att en lästorka deluxe tydligen kan vara drygt tre månader. I de flesta fall brukar jag kunna släpa mig ur den efter några veckor.
Årets knock outVi ses i mörkret av David Wiberg – en kick ass-text, en riktig knock out!
Årets kvinnokamp: helt klart – no questions about it – Roxane Gays Bad feminist och Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig. 
Årets gråtfest: Djupa ro av Lisa Bjärbo. Denna smärta! Denna sorg! Denna bok!
Årets historiska: Bob Dylan och nobelpriset i litteratur. Oanat, överraskande och historiskt!
Årets obehagligaste: Mässgolvet på lördagen. Får rysningar bara av tanken.
Årets dystopi: 2016 på många de vis
Årets nya bekantskap: Bill Clegg då hans Familjen jag hade gjorde att jag satt och frustade små slitna fraser som “mästerlig” och “briljant” under läsningens gång. En fantastisk läsupplevelse.
Årets tegelsten: Om vi tänker oss att vi kan inkludera serier med litterär förlaga samt att serien i sig – likt böckerna – är väldigt lång, så kan helt klar vårt näst intill maratontittande av Game of Thrones platsa här.
Årets ögonöppnare: Att jag kan finna det osannolika sannolikt under läsningen av en skräckroman, som jag vanligtvis kategoriserar som utanför min bekvämlighetszon och det tack vare Mats Strandbergs Färjan.
Årets huvudperson: Cassandra ”Cass” Neery i Elizabeth Hands Generation loss och Se mörkret (jag läser dem i takt med att de ges ut på svenska). För att citera mig själv: “Det är Cass Neary själv som är den stora behållningen av Generation loss. Jag har en fallenhet för att fastna för söndriga karaktärer, som utmanar läsaren och dess empatiska förmåga. Trots att den sarkastiska och självdestruktiva Cass egentligen inte ändrar nämnvärt på sig under läsningens gång så växer ändå empatin hos läsaren, vilket naturligtvis vi kan tacka Elizabeth Hand för.”
Årets kulturella höjdpunkt: Jamen Bokmässan så klart!
Årets kan-inte-släppa-den: Meredith Russos Om jag var din tjej, och Emma Clines Flickorna. Pratar och tipsar om dem så ofta jag kan.
Årets lyckopiller: Det går inte att förneka att när en viss bokklubb utsåg min lilla blogg Litteraturkvalster & småtankar till en av de 11 bästa bokbloggarna 2016 så fick jag en härlig ego-boost. Att jag därefter har hamnat i såväl läs- som skrivtorka deluxe kan vi väl för en sekund bortse ifrån?!
Årets debut: Helt klart Emma Clines Flickorna och ännu en gång citerar jag mig själv: ” Jag blev tämligen mållös när jag förstod att detta var hennes debut. Hon har ett språk, en ton som är få förunnat att ha hittat så tidigt i sitt författarskap. Hon skildrar också karaktärerna på ett oerhört intressant och moget (rätt ordval från en dilettant?) sätt där hon lyckas berätta en historia utan att ta fram stora fördömarpiskan – hon varken delar ut brasklappar eller förminskar.”
Årets kyss: Jag vågar knappt skriva detta då det kan – om jag inte håller mig väldigt vag – en fet spoiler, men det är en kyss i tredje säsongens Skam (som ännu ej sänts på svensk TV) som jag tycker kan platsa här.
Årets skandal: Bokmässans hanterande av Nya tider.
Årets TV-serie: Men vilken ska jag välja?! Jag väljer helt enkelt inte utan rabblar några riktiga guldkorn från årets TV-seriesvullande: Stranger things, The Night Of, Westworld, Shameless och nu senast norska Skam. Nu glömmer jag säkerligen någon självklar, men så är det med guldfiskminne.
Årets låt: Eftersom att jag har en viss streamingtjänst så kan jag genom den se att jag lyssnar sjukt mycket på Justin Timberlakes “Can´t stop the feeling”. Nu är denna kanske inte helt representativ för min musikstil för övrigt, men jag ska villigt erkänna att denna har gått på repeat under stor del av sommaren.

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 12 -2016

linje-kulturkollo

Långfredag, våffeldag och fredag mitt i Kulturkollos mest passionerade vecka. För många är nog denna dag också den dag på året som lämpar sig absolut bäst för läsning. Vissa läser påskekrim, andra kanske har hoppat på bokcirkeln och läser Miniatyrmakaren? Säkert är dock att vi här på Kulturkollo i alla fall gärna dyker ner i en god bok men vi är också flera som har läst och skrivit en hel del även under veckan som gått. Här nedan hittar du de böcker vi skrivit om på våra egna bloggar. Kanske hittar du själv något riktigt bra tips att plocka fram under påskhelgen.

Coraline -den grafiska romanen av Neil Gaiman (Viktoria)

De fem skavankerna av Beatrice Alemagna (Viktoria)

Dödsmässa av Arne Dahl (Anna)

En gud i spillror av Kate Atkinson (Anna)

Förvara smart av Paulina Draganja (Ulrica)

Generation Loss av Elizabeth Hand (Anna)

Granne med döden av Alex Marwood (Linda)

Hjälp vad ska jag göra med räkorna? av Thomas Järvheden (Lotta)

Kategorier
Romankoll

Helena och Fanny konfererar om Vi ses i mörket

linje-kulturkollo

David Wiberg är författare, scen- och bildkonstnär, arkitektur och illustratör. 2013 kom hans debutroman Dagboksanteckningar från ett källarhål (Lilla Piratförlaget) som fick strålande recensioner. I den fristående fortsättningen Vi ses i mörkret, som har recensionsdag idag (läs Helenas recension här och Fannys här)får du åter igen träffa Linnea som nu hunnit bli 18 år. Linnea är ihop med Love. Det första riktiga förhållandet. När Love flyttar till Gävle för att gå tekniskt basår blir Linnea ensam kvar. Vi ses i mörkret är en skildring av förhållandet som betyder allt, om att tappa bort sig själv, om mörker och saker som gör ont. Vi – Helena och Fanny – har båda läst och sen konfererat om den.
fanny-200
Hej! Nu har jag äntligen läst ut Vi ses i mörkret. Jag fick läsa långsamt, långsamt. Jag har inte läst hans tidigare bok om Linnea så jag var helt oförberedd på hans språk. Det knockade mig totalt. Vilken läsupplevelse!

 

Helena_scannad_groncd_beskurenJag läste ju hans första bok om Linnea och minns i ärlighetens namn inte jättemycket av den annat än att jag gillade. När jag läser min recension förstår jag lite varför. Det var Linnea jag föll för, att hon var så fint gestaltad och att jag kände igen mycket av hennes osäkerhet och känsla av att vara fel. Språket är verkligen som en knockout och jag tror att det är lite av ett älska eller inte fatta alls-läge. Jag följer med in i mörkret utan att blinka. Jag känner fortfarande igen mycket hos Linnea men jag får också allergiska utslag av mycket av det hon gör i den här boken. Jag hoppas på en tredje bok som visar Linnea som rest sig upp och fått integritet och liksom hittat någon sorts styrka i sig själv och inte måste luta sig mot andra hela tiden. Och så hoppas jag att hon dumpar killen!