Kategorier
Novellkoll

Den svarta katten och andra noveller

 

Jag läser skräck enbart i dagsljus och gärna på sommaren. Nu utmanade jag mig med att läsa Edgar Allan Poes novell Den svarta katten ensam i sommarstugan. Det är väldigt mörkt på landet, och dessutom har en mus eller två flyttat in på vinden så det liksom rasslar och gnisslar misstänkt räruppifrån. Och grannens katt envisas med att sitta på min veranda och längtansfullt kika in, också på natten.

Nu är Poes noveller från 1840-tal kanske inte de läskigaste man kan läsa. De är mer intressanta utifrån att de blivit så stilbildande. Hans sätt att bygga upp spänningen som i Den svarta katten har använts i många, många texter, filmer och TV-serier sedan dess. Jag som läsare vet från början att jagberättaren sitter i fängelse och skall hängas, nu ska han då avslöja vad som lett fram till det. Ledtråd efter ledtråd släpps och det slutar med en grand finale.

Den här novellen ingår i en ”skräckask” som jag ska absolut inte köpa. Det räcker med en av novellerna för lättskrämda mig. Jag läste förresten Huset Ushers undergång av Poe som novellix redan 2013, och var skrämd då också. Varför lär jag mig inte?

För två år sedan läste jag och min man M noveller och vi bloggade om en novell varje dag i december,  utgångspunkten den gången var det årets novellixadventskalender. Har ni inte prövat att göra en novellnedräkning så kan jag det verkligen rekommendera! Om man inte riktigt har tid eller lust att läsa en novell om dagen så finns också en liten söndagskalender – Stunder i advent. Den innehåller fyra utvalda noveller med ett tillhörande te – perfekt för en paus i julstöket.

Men först lite skräck!

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Min skräck för skräck och en smula Atwood

anna-topJag är på många sätt en väldigt harig person och skräckgenren har aldrig lockat mig, jag har försökt med några böcker av John Ajvide Lindqvist man det går bara inte. Jag är mörkrädd, så mörkrädd och det fungerar inte alls att utmana sig själv och försöka med någon hemsnickrad KBT att ta sig förbi den där rena skära ångesten som infinner sig. Mardrömmarna är hemska och det har sina orsaker men mer om just det passar inte här och nu. Eftersom jag inte läst nästan något skräckligt så fattar jag inte heller alla snygga blinkningar och referenser till böcker och filmer som jag har förstått att genren sysslar med. Det går mig förbi. Totalt.

13066998_o_1Ändå kunde jag faktiskt, medelst en smula inre tvång, uppskatta min läsning av Margaret Atwoods senaste novellsamling med den makabra titeln Den frystorkade brudgummen.