Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Linda listar 2016

Sista dagen på 2016 och min tur att lista året som gått. Ett skitår på många sätt skulle jag säga, men visst fanns det ljusglimtar också. Det måste det väl funnits? Kanske är årets ljusglimt och tillika årets motion alla promenader för att kläcka Pokémonägg. Det var rätt lustigt i somras när absolut alla verkade jaga Pokémons. På västkusten skedde det dessutom väldigt ofta i spöregn. Förutom det är det också kul att flera nya läroböcker som jag skrivit blivit färdiga och att jag till och med fick föreläsa för första gången i mitt liv på en konferens för engelsklärare. I övrigt lägger jag med glädje 2016 till handlingarna. Nu tycker jag att du ska leverera 2017. Och det rejält. Jag ser fram emot att få krama om synnerligen trevliga studenter i juni och självklart också tiden med dem tills dess. Jag hoppas att många av mina språkelever får stanna och utvecklas här hos oss. Jag önskar mig en fin gräsmatta i sommar utan allt för många jobbtimmar och svordomar. Sedan önskar jag självklart att familjen ska få må bra och att vi klarar oss undan några som helst förluster av nära och kära nästa år.

Men först ska 2016 utvärderas. Jag ger er mitt kulturår (nåja) 2016:

Årets mest oväntade: För mig var det oväntat hur Fredrik Backman tog tydlig ställning i sin Björnstad. Det kändes bra.

Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, men en modern sådan som jag tyckte mycket om är Förtvivlade människor av Paula Fox.

Årets knock out: Utan tvekan Tidsklyftan av Jeanette Winterson. Briljant cover på Shakespeares En vintersaga.

Årets kvinnokamp: För mig är Hej, hej vardag! av Louise Winblad årets kvinnokamp, då den får oss att sluta sträva efter ett perfekt hem och en perfekt yta. Det är viktigt för alla, men kanske främst för kvinnor med småbarn.

Årets gråtfest: När jag läste om det gamla paret i Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. En riktigt fin bok som väcker många känslor.

Årets gapflabb: Så många gapflabb i samtalet mellan Hiromi Iro och Martina Montelius under Stockholm Literature. Vilka underbart galna kvinnor.

Kategorier
Kulturkoll

Dagens kulturkollotips: Sommar i P1

Linda

Jag brukar promenera och lyssna på sommarpratare. Trevligt och lagom långt. I år har det blivit färre lyssningar än vanligt, vilket beror på att jag inte promenerat ensam så mycket. Ungarna har nämligen knallat tappert bredvid för att kläcka sina ägg i Pokémon GO. Några program har det dock blivit, de flesta ganska deppiga.

Det här är en trio favoriter:

Malou von Sivers tillhör de oväntade favoriterna i sommar. Hon började sitt sommarprat hos en döende pappa och backade sedan tillbaka till sin barndom och en inte direkt trevlig far. På ett mycket stillsamt sätt berättade hon om rädsla och viljan att bli älskad. Starkt och ärligt.

Emil Jensen är musiker och poet, vilket märktes i hans sommarprogram. Nu sjöng han inte, men hans språk var så otroligt vackert. Det han talade om var sorgligt, men han bjöd också på en hel del skratt. Som när han berättade om varför han identifierar sig med mellanbocken Bruse.

Tom Malmquist talade till sin dotter om hennes döda mamma. En del kändes igen från hans bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, men främst var det ett bra komplement till densamma. Det är sorgligt att lyssna på Malmquist, men faktiskt också ganska hoppfullt.

Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?

 

Dagens_liten