Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Slakthuspoesi som drabbar

Det är ganska ofta jag stöter på åsikten att den som bryr sig om djur, djurförsök, djurhållning eller djurrätt istället borde fokusera på människor. Att människor också far lilla och att det väl är värre? Tja, ja, det kanske det är men jag brukar försöka vända på det och jag säger så här. Den som inte blir drabbad av den här diktsamlingen har förmodligen även väldigt svårt med empatin när det gäller sina medmänniskor. Det är också ganska ofta de som inte alls bryr sig om djurrätt som inte heller bryr sig om mänskliga rättigheter något nämnvärt. Jag vet att jag generaliserar, men ganska ofta tycker jag att det verkar stämma. Antingen bryr man sig, eller inte. Inte ”jag bryr mig bara om vissa orättvisor, men inte andra”. Däremot kan man naturligtvis engagera sig olika mycket i olika frågor. Jag menar inte det bara är veganer som bryr sig om samhällsfrågor, utan att det är dags att sluta skamma folk som engagerar sig. Och att sluta klanka ner på folk för att de inte engagerar sig tillräckligt. Finns mååånga veganer som gör så också. Men det är ett sidospår.