Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v 38 2018

Visste ni att det i Sydafrika finns hela elva officiella språk och att drygt hälften av allt guld som utvunnits på jorden kommer från Witwatersrand i Sydafrika? Inte jag heller, men nu vet vi. Om du dessutom är nyfiken på vad vi har läst och recenserat under denna vecka på våra andra bloggar kan du göra det här.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante (Anna)

Djurdoktorn: Linus och Smulan av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

En oskyldig lögn av Sabine Durant (Ulrica)

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg (Anna)

Med kallt blod av Truman Capote (Helena)

Profetens vinter av Håkan Östlundh (Anna)

Se på oss nu av Geir Gulliksen (Anna)

The Language of Dying av Sarah Pinborough (Carolina)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Anna)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (Helena)

Träskkungens dotter av Karen Dionne (Helena)

Återträffen av Camilla och Viveca Sten (Ulrica)

 

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2016

 

Då är det dags att såhär summera årets kulturupplevelser. Konst, film, musik och teater har varit ovanligt skralt för mig men läsandet har flutit på i vanlig takt. Finaste stunden av alla är nog ändå boksamtalet med Kim Thúy på mässan, det är ett minne för livet. Några andra små nedslag från läsåret 2016:

Årets mest oväntade: Glöm mig av Alex Schulman. Han kan ju faktiskt skriva.
Årets klassiker: Annie John av Jamaica Kincaid. Att lyssna till Jamaica Kincaid på Sthlm Lit var underbart.
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Borde varit nominerad till Augustpriset.
Årets kvinnokamp och årets klasskamp: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Språket, ilskan och revanschlusten!
Årets memoarer: Riktiga Elsie av Elsi Johansson. Innerligt, äkta om vägen till sitt författarskap.  En röst från en av de sista nu levande arbetarförfattarna.
Årets historiska: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Tänk att då och nu kan vara så sammanlänkade.
Årets obehagligaste: Berättelsen om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Man kunde ju inte andas en enda gång genom hela romanen. Man vet att det kommer att gå åt h-e och man kan inget göra.
Årets nya bekantskap: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. En bok som totalt knockar läsaren med sitt språk och sin sorg.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 45 2016

linje-kulturkollo

Det har varit en händelserik vecka, såväl i världen som här på Kulturkollo. Vi har pratat såväl makt som vanmakt. Om det återspeglas i det vi har läst ska vi låta vara osagt men här kommer i alla fall den gångna veckans recensioner. Surfa gärna in och ta en kik.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer (Ulrica)

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (Ulrica)

Cold Earth av Ann Cleeves (Lotta)

Den skrikande trappan (Lockwood & Co #1) av Jonathan Stroud (Ulrica)

De polyglotta älskarna av Lina Wolff (Anna)

Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig (Ulrica)

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam (Ulrica)

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk (Anna)

I.R.L. – Ilskan, Rädslan, Löftet av Maria Frensborg (Carolina)

Lilla Berlin 5: Netflix och chill av Ellen Ekman (Viktoria)

Matilda upptäcker majs av Frida Lundgren (Ulrica)

Matilda upptäcker tomat av Frida Lundgren (Ulrica)

Odjuret i labyrinten och andra grekiska myter av Annika Thor (Carolina)

Simbassängen av JiHeyon Lee (Viktoria)

Simply Perfect av Mary Balogh (Carolina)

Störst av allt av Malin Persson Giolito (Ulrica)

Till min dotter av Malin Wollin (Viktoria)

Änkan av Fiona Barton (Anna)

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Författaren om texten

Linda
Under veckan har jag lyssnat till flera författare som har berättat om sitt skrivande. Det här inlägget innehåller en samling tankar kring författaren och texten.

Samtalet i onsdags på Internationell författarscen i Göteborg, mellan Geir Gulliksen och Jessica Schiefauer handlade mycket om det Anna skev om tidigare i veckan, om var gränsen går för vad man egentligen får skriva om andra människor. I sin bok Berättelse om ett äktenskap skriver han om en man i ett äktenskap som faller sönder. Att många skulle kunna tolka det som att boken handlar om Gulliksens egna fallerade äktenskap är inte konstigt och inte heller att hans före detta fru reagerat på det han skrivit. Hon menar att han lämnat ut henne och deras (sex)liv. Efter att ha läst ut boken hoppas jag verkligen att boken inte är allt för självbiografisk. Huvudpersonen Jon är nämligen minst sagt märklig. Det går dock inte att komma ifrån att han är en känd författare och att hans böcker når många. Inte konstigt att ex-frun inte känner sig bekväm. Vilket ansvar har egentligen en författare för sin text och att undvika att genom den såra andra?

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 43 2016

linje-kulturkolloOktobermörkret har lagt sig tillrätta och i helgen har vi också vintertid att se fram emot. Perfekt läge att boa in sig med en filt i fåtöljen och läsa en eller annan bok. Eller så gör ni som Linda och Anna och tar en tur till Stockholm Literature för att lyssna på spännande författare i vacker miljö. Några boktips skickar vi med inför helgen här i veckans recensionsinlägg!

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (Anna)

Crooked Kingdom av Leigh Bardugo (Carolina)

De oroliga av Linn Ullmann (Ulrica)

Det är natten, Karolina Ramqvist (Linda)

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein (Anna)

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman (Carolina)

Flickorna i parken av Lisa Jewell (Anna)

Flodskörden av Simon Stålenhag (Carolina)

Ur varselklotet av Simon Stålenhag (Carolina)

Vi är en av Sarah Crossan (Carolina)

Kategorier
Romankoll

När det självbiografiska blir fiktion – finns där en gräns för vad man berättar?

anna-top

Minns ni för några år sedan när Knausgårds romaner drog igång en rejäl diskussion kring autofiktion och vilka förpliktelser man egentligen hade som författare mot sina medmänniskor. Har man i fiktionens, i konstens namn, rätt att skriva vad som helst som uppenbarligen är självbiografiskt utan att ta hänsyn till andra?

I veckan som gick återkom den frågan när Geir Gulliksens hustru skrev en krönika på ämnet i norska Aftenposten. Hon känner sig utlämnad i exmakens roman Berättelse om ett äktenskap och utan möjlighet att själv påverka vilken bild som maken ger av henne och deras samliv, tankarna går förstås också till Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer där läsaren så tydligt enbart får en parts berättelse. Inte blir det enklare att hantera kan tänkas när de båda inblandande parterna är kändisar. Vilken omväg till dagens ämne, det var ju två fantastiska självbiografiska romaner med kändisar som författare som dessutom handlar om hur det är att växa upp i en kändisfamilj som jag egentligen ville skriva om: De oroliga och Glöm mig.