Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Helenas bästa 2014

helena-top

Nu är snart 2014 till ända, strax dags att blicka framåt. Men först, en liten, liten tillbakablick.

Årets mest oväntade: Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart. Det är inte det att jag inte litar på Fanny och Lotta men jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle bli sådär totalknockad av en bok med ett omslag som skriker “inte en bok för Helena!”. Och så kan jag inte låta bli att ta med The language of dying av Sarah Pinborough, en bok jag köpte för att den hade ett vackert omslag och sen blev en av årets allra bästa läsupplevelser.

Årets klassiker: Här har jag svårt att välja, jag har läst en del feministiska klassiker i år och jag har tyckt mycket om flera av dem. Det mest förbjudna, Män kan inte våldtas och Ett eget rum. Men The bell jar/Glaskupan står ändå i en klass för sig, så oförglömligt bra!

Årets kvinnokamp: The Carhullan army av Sarah Hall, det blir inte mer kvinnlig råstyrka än .

Årets gråtfest 1: Jag gråter alltid mycket när jag läser men i år tror jag att Jag heter inte Miriam tar priset. Det var en gråt som stannade länge och nog fortfarande sitter fast i bröstet.

Kategorier
Kulturkoll

Helena listar historiska favoriter

helena-top

Få saker är så mycket min grej som historiska romaner. Skitiga och mörka historiska romaner helt renplockade på romantik och annat trevligt (nästan i alla fall). Som före detta historiker är jag möjligen onaturligt förälskad i den historiska fiktionen, den är så mycket lättare att leva med än den historiska verkligheten…

1. Wolf Hall + Bring up the bodies av Hilary Mantel. Nej, det är inte fusk att föra ihop två böcker så här, de hör ihop och är totalt oskiljbara. Båda är obeskrivligt bra och del två är en av få böcker som fått mig att gråta på grund av genialitet…

2. The daylight gateJeanette Wintersons allra bästa och det vill sannerligen inte säga lite. Så vanvettigt bra att jag inte förmår ens försöka beskriva den.

3. Alias Grace av Margaret Atwood. En av mina allra största läsupplevelser någonsin. Grace är inte sympatisk och vad som hänt blir aldrig särskilt tydligt, men oj vad starkt och hemskt det är!

4. Stad-serien av Per Anders Fogelström. De första delarna av Fogelströms serie är sjukt bra, ingen har skildrat svensk nutidshistoria så glödande, en fröjd vid varje omläsning!

5. Min skugga av Christine Falkenland. Jag tycker allra bäst om Christine Falkenland när hon är historisk och det här var min första intensiva läsning av henne, så bra, så chockerande, helt oförglömligt!

6. En mörderska bland oss av Hannah Kent. En ganska färsk bok som jag bestämmer platsar in här, avslutningen kommer jag aldrig kunna släppa eller glömma, hur gärna jag än vill.

7Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind – inledningen är ärligt talat lite seg men direkt när vi förflyttas till historisk tid blir det bra, väldigt, väldigt bra.

8. Främlingen av Diana Gabaldon. Den här tidsreseromanen läste jag för väldigt länge sen, kanske har det gått 20 år, men den påverkade mig i grunden av min bokläsarsjäl när det begav sig. Det är fortfarande en av mina starkaste och viktigaste läsupplevelser, jag kontemplerar för tillfället om jag ska våga mig på en omläsning.

9. Allt som återstår av Elin Boardy. Denna skitiga och überrealistiska skildring av landsbygdslivet under tidigt 1900-tal klöser fortfarande hål på mig när jag tänker på den.

10. Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson. Elände de luxe, precis som jag vill ha det. Ingen skriver feminism i det lilla som Moa.

Jag känner redan att jag missat flera oumbärliga titlar, som Ola Larsmos fina Jag vill inte tjäna och Pär Lagerkvists Barabbas (som jag ska prata mer om på torsdag) men är du som jag intresserad av historiska romaner kan du med fördel undersöka min genomgång från förra hösten för en mer allsidig genomgång!