Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Kulturkollo möter: Pontus Ljunghill – författare till Lykttändaren

Copyright/fotograf: Ulrica Zwenger

 

Deckare som utspelar sig i Stockholm på 20-talet, kan det va nåt?

Det kan jag lova!

Pontus Ljunghill heter författaren som med sina två kriminalromaner En osynlig och Lykttändaren har hittat en stor läsekrets bland både inbitna deckarläsare och alla de som uppskattar historiska romaner. Jag själv tillhör båda kategorierna så att det skulle vara böcker för mig var ingen tvekan, rekommenderas varmt!

Jag blev nyfiken på Pontus Ljunghill och hans skrivande, för att få veta lite mer så mejlade jag honom några frågor. Som tur var så ville han berätta lite mer om tankarna kring sina böcker.

Den här veckan har vi Stockholm som gemensamt tema för våra inlägg. Vilka tre ord skulle du välja för att beskriva staden?
Ett ord som passar, om man ser på staden i ett lite längre perspektiv, är ”föränderlig”. Ett annat är ”jäktig. Svårt att komma på ett tredje, men jag väljer ”vatten”, det finns mycket av den varan i Stockholm och det tycker jag är trevligt.

Dina två kriminalromaner En Osynlig och Lykttändaren utspelar sig båda i Stockholm på 20-talet. Varför valde du att skriva historiska kriminalromaner?
När jag fick själva idén till min första utgivna kriminalroman, En osynlig, för många år sedan visste jag inte var eller när den skulle utspelas. Men sedan slog mig tanken: vad skulle hända om jag lät den utspela sig i Stockholm för länge sedan, till exempel 1920-talet? Och ju mer jag tänkte på idén, desto mer gillade jag den. Jag tänkte att om jag verkligen lyckades beskriva och berätta om Stockholm på 1920-talet – hur staden såg ut, hur folk levde, modet, nöjeslivet, polisen med mera – så skulle boken bli så mycket intressantare att läsa än om den utspelade sig i nutid. Att det skulle vara för läsaren som att kliva in i en tidsmaskin och färdas tillbaka till 1920-talets Stockholm. Kanske ett övermodigt mål det där med tidsmaskinen, men det var så jag tänkte.

Och just i Stockholm?
Främst för att det är där jag bor och är uppvuxen, det kändes intressantare att lära sig mer om min egen stad än någon som jag inte har något förhållande till.