Snart är det här, sommarlovet! Och även om jag inte längre får sommarlov utan ynka fyra till fem veckor semester så tycker jag allra bäst om den här tiden. När allt är möjligt.
När jag tänker sommarlovsskildringar så tänker jag förstås böcker, men jag tänker också Dirty dancing. För att den skildrar Baby Housemans sista sommarlov, och för att den under några verkligt viktiga år i mitt liv kom att definiera mina somrar. Jag såg den där filmen om och om igen, drömde om att vara Baby förstås men drömde också om att se mer av världen och förstå. Antalet gånger jag sett filmen är oräkneliga. Vad den betytt för mig kan jag inte riktigt sätta ord på, men läs gärna den här texten av Sofie Dahlstedt i Sydsvenskan, den öppnade till och med mina ögon en smula och pekade på det faktum att jag inte behöver skämmas (såklart!) över att Dirty dancing har fått spelas ojämförligt flest gånger i min vhs-spelare.
Det finns en anledning till att det också finns en hel del sommarlovsböcker att läsa, det är en omtumlande tid de där tonåren, och långa ledigheter kan fyllas med allt. Det är självklart att det blir romanmaterial av det.