Kategorier
Sakprosakoll

Kulturkollo listar självbiografiska böcker

linje-kulturkollo

 

Veckans tema är som ni vet Författaren och texten och en genre där författaren utan tvekan är väldigt synlig i texten är självbiografier. Vi på Kulturkollo listar därför våra favoriter bland böcker som handlar om just den som skrivit boken. Det är allt från rena självbiografier till romaner med självbiografiska inslag. Gränsen mellan fakta och fiktion är flytande, men vi försöker hålla oss mer till fakta än fiktion även om någon mer fiktiv roman fått slinka med.

 

Det här är vår lista. Vilka skulle finnas med på din?

 

40 piskrapp för ett par byxor av Lubna Ahmad Al-Hussein

Att skriva av Stephen King

Auto da Fay av Fay Weldon

Bergsprängardottern som exploderade av Lo Kauppi

Blå skymning och Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Boken om mig själv av Kajsa Grytt

Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou

Dansa för oss av Michael Nyqvist

De oroliga av Linn Ullman

En fri röst och Nomad av Ayaan Hirsi Ali

Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa

Kategorier
Romankoll

Att vara kvinna

helena-top
…är inte titeln på en instruktionsbok, det är en roman av Maria Lang. Huvudpersonen Camilla åker på kvinnosakskonferens och reflekterar sig igenom en hel mordgåta. Låt oss säga att konferensen får konsekvenser för såväl mordets upplösning som huvudpersonernas framtid. Ibland kommer feminism i oväntad, 1960-talsdeckar-form…

För några veckor sen såg jag fina svenska filmen Hemma med Moa Gammel, och började tänka en hel del över det där med normer. Hur man får vara och inte. Eller började och började, vi kan väl kalla det ett nytt skov av normtänk. Filmens Lou är nämligen kantig och asocial. Och sån får man ju verkligen inte vara, som människa men främst som kvinna. Att Lou faktiskt får vara det gjorde mig glad, men också uppmärksam på hur ovanligt det är.

Sen läste jag Nina Björks Under det rosa täcket och kom att tänka väldigt mycket på hur kvinnlighet konstrueras. Att det är i kjolen det sitter, i det lätta handlaget och det milda sättet typ. Och så tänkte jag över alla de där gångerna jag inte känner igen mig i beskrivningen av vad en kvinna ska vara och är. Jag är inte mjuk. Jag är inte mild. Inte det och det och det jag borde vara för att passa in i normformen. Och det behöver jag inte vara, men jag blir alltid påmind om hur stark normen är när jag kommer på mig själv med att tänka att jag väl inte är särskilt kvinnlig. Som om kvinnlig vore ett epitet som någon annan kan bestämma för mig…

När det är så, när normerna kväver, då behövs förebilder – kvinnor som är och skapar kvinnor på sitt sätt. Här följer några som betytt mycket för mig:

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 4

Tack och lov att det äntligen är fredag igen så vi kan samla kulturkollarnas recensioner från den gångna veckan! Veckans tema har handlar om fack/saklitteratur: “Det som är sant” och några av våra recensioner kan kopplas till temat. Här på Kulturkollo har Fanny recenserat Expeditionen – Min kärlekshistoria, men vi har mycket mer än så att erbjuda. På våra egna bloggar har vi recenserat allt från klassiker, spänningsromaner, självbiografi till sydafrikansk litteratur. Klicka in på länkarna nedan och läs våra boktips.

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson (Anna)

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson (Carolina)

Blå skymning av Joan Didion (Fanny)

Skyline av Patricia Schonstein (Lyran)

Nådastöt av Louise Penny (Lotta)

Mannen som planterade träd av Jean Giono (Helena)

Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson (Linda)

Fangirl av Rainbow Rowell (Carolina)

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström (Anna)

Livbåten av Charlotte Rogan (Lotta)

Blod och stjärnstoft av Laini Taylor (Helena)

Dödsstigen av Sara Blædel (Anna)

Not That Kind of Girl av Lena Dunham (Fanny)

Borttappat: Katt, kompis, kalsong av Elin Lindell (Carolina)

Apropå Opa av  Julia Butschkow (Anna)

God Jul av Jonas Karlsson (Carolina)

Plommonträdet av Ellen Marie Wiseman (Lotta)

Champion av Marie Lu (Helena) 

Länkar till böcker som är recenserade exklusivt på Kulturkollo och tidigare ”Kulturkollo recenserar” hittar du i menyn ovan.

Kategorier
Romankoll

Linda Olsson boktipsar

Foto: Caroline Andersson, Bonnierförlagen

Linda Olsson föddes 1948 i Stockholm men bor sedan många år också i Auckland, Nya Zeeland. Hon slog igenom med den oerhört vackra debutromanen Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2006). Därefter har hon utkommit med flera mycket omtyckta relationsromaner, Sonat till Miriam (2008) och Det goda inom dig (2011). Hon är aktuell i höst med sin nya roman I skymningen sjunger koltrasten.


 

På grund av mitt dubbelliv – jag bor i Nya Zeeland, men tillbringar också en hel del tid i Sverige – har jag dubbelt av allting och hinner därför inte på långa vägar med allt jag skulle vilja. Det gäller särskilt läsning. När jag kommer till Sverige går jag alltid till min närmaste bokhandel, Söderbokhandeln här på Götgatan i Stockholm. Där frågar jag den kunniga personalen vad det är jag missat av ny svensk litteratur. Och inser omgående att jag inte har en chans att hinna läsa ikapp. Jag har stora hål vad gäller den klassiska litteraturen också. Och så är det mitt andra  hemlands litteratur. Men jag gör så gott jag kan, i vetskapen om att jag går miste om mycket.

Under arbetet med min senaste roman har jag läst om några gamla favoriter, eftersom personerna i boken läser dem. Och med ett undantag höll de. Här är några:

Rainer Maria Rilkes lilla bok ’Brev till en ung poet’, där jag den här gången, liksom vid varje tidigare läsning, hittade nya små klokheter om konsten, kärleken och livet.

’Kaspar Utz’ är en roman av Bruce Chatwin annars mest känd för sina reseskildringar. Bokens titelperson är redan avliden när boken börjar, men berättaren ger sig av på en resa i tid och rum för att utreda Utz liv. Resan leder till Prag och till en undersökning av fenomenet samlande. Vad är det som binder oss vid materiella ting? Det går att läsa in mycket mellan raderna i den här lilla romanen, tycker jag.

’Bönbok för en vänav Joan Didion är på sätt och vis en liknande roman till sitt upplägg – en undersökning av en människas liv – men här är platsen ett icke namngivet syd- eller mellanamerikanskt land i upplösning. Joan Didions språk är förunderligt och hennes personbeskrivningar enastående. Atmosfären i boken kvävande. Liksom Chatwin är Didion inte så känd för sin skönlitteratur. Men den här romanen är en pärla.

Jag återvänder ständigt till August Strindberg. Nu senast till ’Inferno’. Och jag tror att jag äntligen blvit tillräckligt gammal, eller tillräckligt erfaren, för att kunna ta den till mig. Det finns oändligt mycket att stanna upp vid, läsa om. Acceptera eller förkasta. Men det går omöjligt att undvika att bli berörd. I min egen nya roman tar min Elisabeth bland annat till sig det här: Det inträffar i livet händelser så fasaväckande att själen vägrar bevara märket av dem för stunden, men intrycket finns kvar och framträder snart på nytt med oemotståndlig styrka. Jag tycker det stämmer. Man kan inbilla sig att man bearbetat sina trauman, men vid de mest oväntade tillfällen i livet kan man övermannas av dem med oförminskad styrka.

Saul Bellows roman ’Offret’ är ytterligare en av de böcker som personerna i min bok läser. Återigen en roman där läsaren oundvikligen sugs in huvudpersonens tillvaro. Man kliver in i Asa Leventhals New York City några kvalmiga, heta sommarveckor, och upplever med honom hur hela hans tillvaro sakta upplöses. Svettiga, sömnlösa nätter, personer som ändrar karaktär, hot som hopar sig från alla håll. En mästerlig beskrivning av den slippriga gränsen mellan det normala och det paranoida.

Till sist måste jag förstås nämna det största som hänt i nyazeeländsk litteratur på mycket, mycket länge. Den unga författarinnan Eleanor Catton vann förra året Man Booker Prize med sin roman ’The Luminaries’. Ett mastodontverk på alla sätt: berättarambitionen, det litterära genomförandet och själva omfånget. Det är en stor bok och en värdig vinnare. Boken behandlar en ganska okänd tid i Nya Zeelands historia, guldruschen på Sydön på 1860-talet. Ett enormt persongalleri och berättarglädje av klassiska mått. En verklig upplevelse. Boken kommer ut på svenska i höst och kommer att heta ’Himlakroppar’.

/ Linda Olsson