Jag heter Martin Wallström, är 31 år gammal och har jobbat som skådespelare på film, tv och teater sen 2008. Hösten 2013 fick jag en förfrågan om att provläsa för boken 438 dagar, jag fick jobbet och efter det har jag läst in ett flertal böcker.
När du lyssnar på en bok är uppläsaren självklart mycket viktig för din upplevelse. Ibland läser författare in sina böcker själva, till exempel Åsa Larsson, som du kunde läsa en intervju med tidigare idag. Ibland är det en skådespelare, som Martin Wallström. Här berättar han om hur det är att läsa in ljudböcker.
Hur förbereder du dig inför en inspelning?
Jag läser igenom boken en gång. Sen kanske jag kontaktar den som ska korrekturlyssna och kommer överens om vissa uttal eller om det är några frågetecken. Det här är ganska smart så jag slipper korrekturläsa om massvis av ord som konsekvent uttalats fel.
Om det är många karaktärer i boken försöker jag spalta upp dem och se om det finns något skrivet om hur de låter eller vilken personlighet de har. Efter det skriver jag ner tex “lite hes” eller “snabb” för att komma ihåg hur de ska låta. Ibland är det flera olika karaktärer som pratar med varandra och om författaren inte angivit vem som pratar är det viktigt att lyssnaren ändå förstår vilken karaktär rösten tillhör.
Jag tycker att karaktärerna ska vara exakta men inte tillgjorda eller överdrivna genom tex dialekter om det inte står angivet. Ibland är det även lätt att vissa karaktärer fördummas, som exempel kan man lyssna på den amerikanska inläsningen av Andre Agassis bok Open där inläsaren får Andres flickvän Brooke att låta som ett hjälplöst våp, när ingenting i text eller replik antyder att så är fallet och då tycker jag att man ställer sig i vägen för lyssnaren.
Dagen innan inläsning läser jag igenom den text jag ska göra till morgondagen och stryker under vissa ord som kan vara viktiga för betoning eller färgar ett stycke i en egen färg för att ange om stycket ska läsas i ett högt eller lite lägre tempo. Men varje bok är olika och därför skiljer sig mitt arbetssätt från gång till gång.
Måste man tycka om en bok för att kunna läsa in den bra?
Nej, men det är roligare.
Har du någon speciell genre du känner mer för?
Romaner är roliga eftersom det ofta finns fler karaktärer och repliker där man kan få dramatisera skeenden mer.
Vilka delar/scener är jobbiga att läsa in?
Oftast är det klurigt när fler än tre karaktärer pratar i en scen, då gäller det att vara väldigt medveten om vem som pratar och att karaktärens röst är konsekvent.
Vilka är roligast?
I vissa faktaböcker finns det transkriberade utdrag ur tex polisförhör. Texten är alltså extremt talspråksmässig där vissa ord kanske bara påbörjas men inte avslutas utan börjar på en ny mening
“Hon hade likso…vaheter, eh… typ som en röd mössa…eller vad, vad heter en sån där…”
I Jakten på kapten klänning förkom det mängder av sådana partier och då gäller det att låta pauser och avbrutna ord låta helt naturliga utan att färga med känslor.
Vilken inläsning är du mest stolt över?
438 dagar blev bra och sen tyckte jag att Saker min son behöver veta om världen blev fin.
Finns det någon bok du önskar att du fått läsa in?
Ja, Kitchen confidential av Anthony Bourdain, en fantastiskt bra bok om livet som kock från skitiga småkrogar till världens finaste kök. Jag köpte den för över tio år sen och har läst den säkert tjugo gånger. Så jag hoppas jag får läsa in den snart.
Varför tycker du att Kulturkollos läsare ska börja lyssna på ljudböcker?
Det är ett väldigt enkelt sätt att “läsa” och lära sig nya saker. Apparna från ljudboksföretagen är så bra idag att du kan tanka ner ljudboken offline och lägga upp egna listor. Kolla Storytels app, jag tror inte jag sett en bättre och mer användarvänlig app. Det är Netflix-klass på den och jag tror att en sån enkelhet gör att ljudböcker blir böckers framtid, speciellt bland unga.
foto: Christopher Eliasson