Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Brev i en orolig tid – en kommunikation som består

Häromdagen någonstans i sociala medier så såg jag en uppmaning att skicka vykort och brev till människor som nu sitter i karantän. Äldre eller yngre, oavsett vem så uppskattar man att få en hälsning. Det som är speciellt med hälsningar som kommer i brevlådan är att man faktiskt kan spara dem på ett helt annat sätt än en hälsning via sms, whatsapp eller messenger. Vykort passar fint på kylskåpet och senast häromdagen tittade jag igenom alla hälsningar som jag sparat.

Två män som skrivit till varandra under ett drygt års tid är Kjell Westö och Juha Itkonen. Deras 7 + 7 Brev i en orolig tid är uttalat skrivna för att publiceras och visst känns det att de båda har den vetskapen bakom örat när de skriver. Jag har ju läst det mesta av det som Westö skrivit (hans romaner är fantastisk läsning) och hittills har jag inte läst Itkonen alls. När jag började lyssna på ljudboken (som de läser in själva) så var Westös lugna och välbekanta röst och hans brev de som genast var lätta att ta till sig. Man känner igen de teman som återkommer i hans romaner i breven, han väver in nutida företeelser och musikreferenser, skrivandets vedermödor med lusten i research, nationalism nu och historiskt och man känner sig genast ganska hemma. Juha Itkonens brev är på många vis mycket mer personliga, han har när brevväxlingen börjar just blivit pappa till två för tidigt födda små barn, och samtidigt så är hans texter skrivna av en man som initialt tycks vara oändligt imponerad av Westö. Någonstans i mitten av brevväxlingen så vänder det en aning och då tar sig Itkonens brev från att vara beundrarbrev till att faktiskt bli texter som både utmanar och ifrågasätter. Då bränner det till och blir riktigt intressant. Den oro som finns på de bådas horisont är den som vi alla hyser för klimatet och hur klimatförändringarna skall påverka våra och våra barns liv. Tankarna kan absolut kommentera den situation vi lever i nu också med en pandemi som gör varje dag till den första och den sista.

I fredags spanade Jessika Gedin i Spanarna om att det i coronans tid kan bli en renässans för den långsamma och liksom trevande uppvaktningen som måste till när man inte kan mötas i verkliga livet och just så kändes det att läsa den här brevväxlingen. Det var trevande till en början och när det fjortonde brevet var slut så kändes det som om att de båda männen kanske hittat fram till en slags uppriktig kommunikation som skulle hålla för ett möte IRL. Trots det så var tydligen fotograferingen för omslaget inte alls enkelt. I ett av de sista breven beskrivs den underliga känslan som blir när man känner varandra fast ändå inte. att vara nära fysiskt och att komma nära i brevform är uppenbarligen inte samma sak.

Nu är det dags för mig att läsa något av Itkonen, hans böcker finns inte som strömmande på min ljudboksapp så det får bli ett besök i biblioteket. Vill man läsa mer om Westö så är Vi Läsers intervju så bra. Läs den. Ytterligare en  brevväxling som jag kan rekommendera är Innan du försvinner av Jörn och Rafael Donner som jag skrivit om tidigare här på kollot. Är det en slump att jag har läst två böcker från Finland i samma format? Det krävs något extra för att brev ska bli intressant läsning och jag tycker att båda de här böckerna håller. De fångar mitt intresse och de utmanar emellanåt min tanke.

Gå nu genast till affären, köp frimärken, skriv brev och vykort. Skicka dem! Inte nödvändigtvis för att de småningom ska bli en bok utan helt enkelt för att glädja en medmänniska. Gör’t!

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Just nu i april

 

 

Första lördagen i månaden så är det dags för vår återkommande spaning: Just nu!

Häng gärna på och svara på er egna bloggar eller på Instagram, tagga oss så att vi hittar era svar.

 

Just nu läser jag Juha Itkonen och Kjell Westös 7+7 – brev i en orolig tid
Just nu tittar jag mest på nyhetssändningar och Unorthodox på netflix. Riktigt bra miniserie och spännande med en produktion på Jiddisch. 
Just nu lyssnar jag på koltrasten. Melankolisk och perfekt soundtrack i tiden som är nu. Och P1. Lundströms bokradio är givet varje lördagsmorgon och bokcirkeln om Ormens väg på hälleberget är väldigt bra radio. Lyssna!
Just nu längtar jag efter att sätta igång med fixandet och odlandet i trädgården på landet. Befinna sig i någon slags normalitet där klippande, grävande och en runda med högtryckstvätten gör kroppen mör och huvudet tomt. 

 

Just nu läser jag väldigt ansträngt och splittrat. Jag har varit sjuk och det påverkar, men mest är det tillståndet i världen som pockar på uppmärksamhet. Jag läser, men oerhört långsamt. Mhairi McFarlanes If I never met you blev precis utläst efter två veckors lästid och nu tror jag att jag ska fly verkligheten och hänga med Thomas Cromwell tills allt är gott och väl i världen (det borde ta ungefär så lång tid att ta sig igenom 900+ sidor av Hilary Mantels The mirror and the light i makligt tempo).
Just nu tittar jag på Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferens (jag försöker (och misslyckas ofta) ha det som enda informationskälla just nu). Och massor av Jane Austen-filmatiseringar.
Just nu lyssnar jag på fågelkvitter!
Just nu längtar jag efter lövsprickning, körsbärsblom, solvärme och utedrickande av kaffe.

Just nu läser jag Det sextonde året av Kim Liggett. Jag är fortfarande i ett rasande läsflow (allt för att hålla verkligheten och dödsskräcken borta) och ids inte ens stanna upp för att blogga. 
Just nu tittar vi på säsong 3 av Ozark
Just nu lyssnar jag Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell
Just nu längtar jag efter att få se ett slut på pandemin och att inte konstant tänka, prata och oroa mig för smitta. 

 

Just nu läser jag allt om virus. Och efter att ha plöjt Hanne Vibeke Holsts Som pesten är det nu dags att gå över till en omläsning av Camus Pesten. Det är ungefär så jag jobbar nuförtiden.
Just nu lyssnar jag på första delen om Familjen Bridgerton, En annorlunda allians. Lagom underhållande verklighetsflykt.
Just nu tittar jag på de dagliga presskonferenserna från FHM kl 14. Det är nya rutinen. Sedan går det över till Rapport och Aktuellt varenda kväll, och aldrig har jag väl varit så nyhetsuppdaterad som nu. I övrigt försöker jag kolla ikapp på Homeland.
Just nu längtar jag efter påskledigt! Åh vad jag ska äta godis och återfinna läslusten!

 

Just nu har jag precis läst ut Flickan i brevet av Emily Gunnis, en roman som handlar om händelserna på ett hem för ogifta mödrar och som är inspirerad av hemska historier om de sk. Magdalenatvätterierna i England och på Irland. Klurar på vilken bok jag ska välja härnäst. Kanske blir det deckaren Våroffer av Anders de la Motte.
Just nu tittar jag lite otippat på serien The Ranch på Netflix. Den är jättefåning, men  Sam Elliot spelar en härligt sur ranchägare med en imponerande mustasch.
Just nu lyssnar jag inte på så mycket alls, som vanligt.
Just nu längtar jag efter lite vanlig hederlig vardag igen. Påsken känns inte så lockande som den gjorde tidigare i år. Nu innebär den ännu fler dagar i en lägenhet med en rastlös familj som redan tillbringat lite för mycket tid tillsammans.

 

Just nu läser jag inte så mycket då jag befinner mig i en rejäl lässvacka. Jag hoppas bota den med nysläppta och nyinförskaffade If I never met you av Mhairi McFarlane. 
Just nu tittar jag själv på andra säsongen av The Crown efter alla andra. Äntligen tycker jag att den börjar ta sig efter en seg start. Familjen O:s gemensamma serie är klassikern How I met your mother som jag bara sett ströavsnitt av tidigare. Vi har just påbörjat andra säsongen och gillar skarpt allihop.
Just nu lyssnar jag på Håkan Hellströms nya låt Tillsammans i mörkret. En höjdare!
Just nu längtar jag efter nästa veckas ledighet som förhoppningsvis innehåller mycket lästid.

 

Just nu läser jag Blynätter av Anna Jakobsson Lund. Jag har precis börjat, och är lätt förvirrad av hur magiska besvärjelser och reliker som ska tämjas finns i samma svenska miljö som Bricken-böckerna ungefär, men det verkar lovande.
Just nu tittar
jag inte på mycket annat än datorspelsskärmar.
Just nu lyssnar jag helst på egna Spotifylistor i bilen och försöker undvika radio och nyhetssändningar. Kollar nyheter ett par gånger om dagen och försöker hålla nivån på just “ett par gånger” men misslyckas rätt ofta ändå med det.
Just nu längtar jag efter verklig vardag utan corona-oro. Verkligen, verkligen längtar.