Allting började förstås med Tolkiens Sagan om ringen-trilogi som jag läste när jag gick i femman i slutet på 1970-talet, och läste om och läste om igen efter det. (ja, ja, jag vet att den numera heter Ringens brödraskap men det är svårt att lära gamla hundar sitta. För mig är det Sagan om ringen. I Åke Ohlmarks svulstiga översättning, med just det typsnittet.) Och visst läste jag böckerna om Narnia av C.S Lewis, men blev aldrig lika överväldigad av dem. De är lite väl fyllda av talande igelkottar för min smak.
Sedan tog det ett antal år när jag läste annat – det fanns inte så där värst mycket fantasy översatt till svenska då, och jag var i tonåren och hade en hel bokvärld att utforska så jag saknade inte läsning på något sätt. Men när jag var sisådär tjugo och precis hade flyttat till Skåne så var jag på Malmö stadsbibliotek. Det höll just då på att byggas till och förändras, så skönlitteraturen huserade tillfälligt i ett bunkerliknande rum utan fönster. Längst in i hörnet där hittade jag en hel hylla märkt med ”fantasy”. En hel hylla med böcker och författare jag inte visste fanns. Jag fyllde en väska med böcker, kånkade hem den och försjönk i andra världar. Där och då i den mörka bibliotekshörnan föddes fantasyälskaren Carolina.