Kategorier
Romankoll

Bli besatt av Fjädertjuven

Lotta
En mörk kväll 2009 i den lilla staden Tring strax utanför London. En ung maskerad man tar sig in genom ett bakfönster till stadens naturhistoriska museum och stjäl hundratals små fågelkroppar, som funnits i museets ägo sedan 1800-talet. Århundradets naturvetenskapliga kupp är ett faktum. Frågorna är många och svaren dröjer. Vem är tjuven? Varför har fåglarna stulits och var finns de nu?

Fjädertjuven – skönhet, besatthet och århundradets naturhistoriska kupp av Kirk Wallace Johnson är helt galet fascinerande läsning om ett brott jag inte visste begåtts och om en värld som jag inte visste fanns, eller att den ens intresserade mig. Och den gjorde mer än så, jag blev helt uppslukad.

Kirk Wallace Johnson jobbade tidigare med flyktingar, men hade flugfisket som ett andningshål och ett sätt att återhämta sig. På en fiskeresa till New Mexico fick han första gången höra berättelsen om fågelstölderna på museet, och om den unge man som låg bakom. Och Wallace Johnson blev besatt. Ju mer han grävde, ju mer växte gåtan, och det blev en fem år lång resa ner i fjäderunderjorden – en värld av fanatiska flugbindare och fjäderhandlare, kokainskallar och storviltsjägare, tidigare kriminalare och halvskumma tandläkare, bland döda fåglar och rika män.

Egentligen är det här en kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring. Det handlar om besatthet – från historisk tid ända till idag. Människan har alltid fascinerats av vackra och exklusiva saker, därav de många expeditioner som gick från Europa till exotiska platser för att samla in exempelvis fåglar vars fjädrar användes främst i modeindustrin. Och det handlade inte om att man hämtade en fågel eller två, nej det var utrotning och masslakt av fåglar.

De här vackra och sällsynta fjädrarna lockar även flugfiskare, eller snarare de som binder viktorianska laxflugor. En del är inte ens fiskare utan man bara tävlar i att bygga de vackraste flugorna, med de vackraste fjädrarna. Och vackrast betyder oftast mest sällsynt. Och är det då inte synd och skam att på museum ligger fåglar efter fåglar undanstoppade i lådor, som aldrig någon tittar på, när man istället kan stjäla och sälja fjädrarna vidare? Så kanske tankegångarna gick hos den 20-årige flugbindaren och musikstudenten Edwin Rist, när han bröt sig in på museet för att stjäla hundratals fågelskinn.

Men vad hände efter det? Vad hände med Edwin Rist? Och vad hände med fåglarn? Efterspelet är minst lika fascinerande som förspelet. Jag kan bara rekommendera att du läser den här historien – den liknar inget du läst förut.

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2019

Lotta

Jaha ja, så går ännu ett år. Här kommer något av det jag minns från 2019.

Årets historiska: Häxorna av Elisabeth Östnäs. Vilka kvinnoporträtt! Vilken historia!

Årets uppföljare: Karin Smirnoffs Vi for upp med mor  som är minst lika bra som förra årets Jag for ner till bror.

Årets tegelsten: Osebol av Marit Kapla. 811 sidor tjock, men luftig, så låt inte sidantalet avskräcka dig från läsning. Det är ett fint stycke poetiskt berättad samtidshistoria.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.

Årets magplask: Gråleken av Maria Sveland. Urk.

Årets kan-inte-släppa-den: Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den rekommenderar jag till folk hela tiden.

Årets kvinnokraft: Herravälde av Elin Olofsson.

Årets skämskudde: Den går till hela svenska akademien. Jag läste Klubben och blev arg, igen. Skäms alla som sitter där och glatt vill vara med i den församlingen.

Årets krim: Möt mig i paradiset, del två i serien om Thorkild Aske (som också är en het kandidat till titeln Årets huvudperson)

Årets lyckopiller: Det är alltid ett lyckopiller när Mhairi McFarlane kommer med nytt. I år var det Don’t You Forget About Me.

Årets läskigaste: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Läskig på riktigt.

Årets debut: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen var en härligt charmig nostalgikaramell, med lite finskt svårmod.

Årets överskattade: Det här med att göra listor och sammanfatta året och decenniet. Hur kul är det egentligen?

Årets underskattade: Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson. Den kom visserligen ut 2018, men jag fattar inte att inte alla läst denna sjukt intressanta kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring.

Årets titel: Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Oslagbar titel och väldigt underhållande läsning.

Årets låt: Alla låtar jag hörde i mitt huvud och önskar jag kunde höra på riktigt, när jag läste Daisy Jones & The Six.

Årets bra läsning som inte passar in på någon annan rubrik: Testamente av Nina Wähä. Bara läs den.

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 5 2019

I veckan handlar det om ordlekar här på Kulturkollo. Samtidigt har vi som vanligt läst böcker och recenserat på våra egna bloggar. Det här är veckans skörd.

Arrow’s Fall (Heralds of Valdemar 3) av Mercedes Lackey (Carolina)

Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson (Lotta)

Fördelen med olycklig kärlek av Becky Albertalli (Carolina)

Kärlekens lagar av Sarah Title (Linda)

När isarna smälter av Noël Baqué (Anna)

Näset av Hanneriina Moisseinen (Helena)

På en ny nivå av Carin Hjulström (Lotta)

The stranger beside me Ann Rule (Helena)

Glöm mig av Alex Schulman (Helena)

Selamlik av Khaled Alesmael (Linda)

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides (Linda)

Socker, salt och nya chanser av Claire Sandy (Anna)