Kategorier
Romankoll

Det fina med att stanna halvvägs

helena-top
Tema Människor emellan säger mina Kulturkollo-kompisar, dåliga föräldrar säger min litterära ryggmärgsreaktion. Jag vet inte vad det säger om mig (jo det vet jag ju, men låt oss tala tyst om det), men vem är jag att gå emot min första instinkt? Skämt åsido så beror allt detta på en enda bok och hur jag burit den med mig under så lång tid att jag omöjligt kan släppa den ens när den blivit utläst.

Om man ska hårdra det, och låt oss göra det för sakens skull, så kan böcker om familjerelationer räknas till två skolor, de som skildrar kärleksfulla förhållanden (i klar minoritet i vuxenlitteraturem väl?) och de som skildrar motsatsen – misären. Inom misärkategorin finns massor av underförgreningar och jag är rätt familjär med många av dem från biblioteksjobbet. Titlar av typen ”Min mamma sålde mig som sexslav” är mycket populära. En annan sorts riktigt dåliga föräldrar är de där psykologiskt dränerande och det är dit jag vill komma idag.

När jag började läsa Leonora Christina Skovs självbiografiska roman Den som lever stilla i våras så var det för att jag hört gott om den, men främst för att den handlade om en komplicerad föräldra/barn-relation. Sådana intresserar mig. Jag började läsa och allt var så mycket värre än jag kunnat drömma om. Det är främst mamman som är problemet, som skjuter undan och förtrycker dottern, men eftersom pappor som sitter tysta och låter mammor bete sig alltid, alltid kommer undan (kanske för att inget förväntas av dem?) så blir jag också väldigt arg på Leonoras pappa. Något jävla ansvar måste ju också han ta kan jag tycka.

Jag läste ut boken när hösten gått över i vinter och då förstår ni att jag läste den långsamt. För att det var tungt och näst intill obegripligt hur en förälder kan göra så, och för att jag ville försöka förstå. Det är frustrerande hur lite av mina tankar jag kan sätta ord på, jag försökte på min blogg, men jag kom liksom bara halvvägs. Ni får ta mig på mitt ord när jag säger att tankarna finns där och de jobbar fortfarande. Någonstans kan jag också tycka att det är de allra bästa läsupplevelserna, de där som tvingar en att möta sig själv i alla de roller man innehar i livet. Och möta sig själv kan man bara göra ensam. Det går naturligtvis att tala också om de djupt personliga läsupplevelserna, men jag tror att man måste acceptera att ibland kommer man bara halvvägs och visst mår bra av att växa en stund i ens eget hjärta.

Med Den som lever stilla har jag inte umgåtts färdigt än, den virvlar fortfarande runt i mig. Men det finns annat som landat i alla fall något litet. När det kommer till riktigt hemska föräldrar så är det svårt att slå de som figurerar i Åsa Schagerströms (tidigare Grennvall) serieromaner Deras ryggar luktade så gott och Jag håller tiden. Jag har skrivit halvvägs om dem också (klicka på titellänkarna för att läsa). Där finns mycken smärta. Stor tung smärta. Men där finns också, främst i Jag håller tiden och i hennes senaste Urmodern en oerhörd kraft. Där förvandlar hon all överbliven förtvivlan till styrka att bära ett eget föräldraskap utan förebilder. Det är ett herkulesarbete, men det finns mycket tröst och inspiration att hämta för trötta vardagsföräldrar som inte genomlevt hälften av det som skildras i böckerna. Jag tror att det är här någonstans som kärnan till riktigt stora läsupplevelser ligger för mig. Grennvalls böcker har tröstat och bråkat med mig i många år och nu när de lugnat sig i mig ser jag nästan bara trösten. Jag tänker till exempel väldigt ofta på resonemanget kring varför hon tycker om att tiden går och ju mer jag gör det känner jag också att jag håller med. Jag tänker på vissa bilder om inte dagligen så veckligen och de hjälper mig att må bra och hitta styrkan inuti mig själv, inte minst när det känns svårt att vara förälder (som det allt som oftast gör).

Ur riktigt smärtsam läsning kommer till slut den varmaste trösten. Jag tror det får bli mitt litterära djungelordspråk och dagens slutord.

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 1 2020

 

2020-års första fredag och således årets första recensionsinlägg från oss och därmed också årets första recenserade böcker. Med hopp om ett fantastiskt läsår kan ni klicka er vidare på nedan länkar för att få lite lästips.

Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst (Lotta)

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg (Ulrica)

Den japanske älskaren av Isabel Allende (Anna)

Den riktiga jultomten av Vilhelm Moberg (Ulrica)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Helena)

Det andra inte ser av Christoffer Holst (Carolina)

En halv värld bort av Mike Gayle (Linda)

Ert blod på mina broddar av Elin Lucassi (Linda)

Gun Love av Jennifer Clement (Fanny)

Hemligheternas bok av Maria Nygren (Carolina)

Klubben av Matilda Gustavsson (Linda)

Luftburen av Susanne Bolla (Anna)

Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Diderlaurent (Anna)

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist (Lotta)

Män i min situation av Per Petterson (Linda)

Nelson Tigertass av Lena Frölander-Ulf (Carolina)

Normal People av Sally Rooney (Linda)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Helena)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Lotta)

Slaget om Salajak (Krönikan om Jarmaland 1) av Johan Theorin (Carolina)

Snöjungfrun av Leena Lehtolainen (Anna)

Svartstilla av Susanne Skogstad (Helena)

The Hunting party av Lucy Foley (Linda)

Vi for upp till mor av Karin Smirnoff (Fanny)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 33 2019

Höstterminen är officiellt igångsparkad, vi har lämnat våra sommarnamn bakom oss och firat hela veckan lång. Många av oss har börjat jobba också, men det behöver vi inte prata om. Det här är därmed höstens första inlägg med recensioner som vi publicerat på våra egna bloggar. Som vanligt en härlig blandning boktips. Klicka runt och låt dig tipsas.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Fanny)

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour (Linda)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Linda)

Drömhuset av Exempel (Helena)

Emil av Johan Heltne (Linda)

En sommar i Devon av Lucy Diamond (Helena)

Gott om tid av Bodil Jönsson (Anna)

Halvmördaren av Håkan Nesser (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Linda)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Anna)

Min perfekta man av Bengt Ohlsson (Anna)

Oryx och Crake av Margaret Atwood (Fanny)

Pansarhjärta av Jo Nesbö (Carolina)

Sambo på försök av Beth O’Leary (Linda)

Slaget om Troja av Exempel (Helena)

Someone to Wed av Mary Balogh (Carolina)

Sovande jättar av Sylvain Neuvel (Carolina)

The Whitstable High Tide Swimming Club av Katie May (Linda)

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella (Linda)

Vem dödade min far av Édouard Louis (Anna)

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 21 2019

Primörer och debutanter på kollot i veckan – men på våra andra bloggar är det som vanligt en salig blandning av nytt och gammalt. Det här är vad vi läst och bloggat om under veckan.

Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold (Helena)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Anna)

Folk med ångest av Fredrik Backman (Linda)

Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson (Lotta)

Jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz (Anna)

Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson (Anna)

Nine perfect strangers av Liane Moriarty (Linda)

Så jävla kallt av Lova Lakso (Linda)

Till Daniel av Olaus Nilssen (Helena)

Kategorier
Romankoll

Lite vårlängtan bara

helena-top

Inget framtidsspanarinlägg från mig är komplett utan frågan: har vi någon fortsättning på Wolf Hall i sikte? Svaret är deprimerande nog också denna gång nej.

Vad finns det då att leva för, förlåt se fram emot? Ja en hel del faktiskt. Min reservationslista på biblioteket är ovanligt knökfull just nu (jag är inköpare på mitt bibliotek, jag reserverar rätt mycket kan man säga). Allra mest ser jag fram emot Mhairi McFarlanes nya förstås, som jag ser fram emot den! Men också nytt från Karolina Ramqvist, Amor Towles och Lise Tremblay lockar. Och nya bekantskaper som Den som lever stilla av Leonora Christina Skov. Till exempel, listan är som sagt rätt oändlig.

Med lite längre perspektiv är jag skräckblandat längtansfull inför att få läsa Margaret Atwoods uppföljare till Tjänarinnans berättelse i höst. Jag har inte orkat ta mig igenom tv-serien, men boken ska jag läsa.

Avslutningsvis (eller inledningsvis beroende på hur man ser det) bjuder jag ovan på en så kallad målbild. Jag spanar nämligen rätt intensivt mot ljusare tider också. Mot uteläsning, grönt, luft, humlor och sånt. Snart, snart.

Bild från Pixabay