Det är lätt att vi tar för givet att de personer vi möter är heterosexuella. Redan när barn är små börjar många skämta om att en flicka och en pojke som leker med varandra egentligen är kära, eller till och med att de kommer att gifta sig. Bara på skoj självklart, men också ett antagande om att dessa barn faktiskt kommer att bli kär i någon av det motsatta könet. Vi klistrar heteroetiketten på dem utan att reflektera. På samma sätt tar vi för givet att den som föds som pojke och ser ut som en pojke också definierar sig som en pojke och vill vara pojke, eller att den som föds som flicka vill vara flicka. Vi reflekterar inte över att det biologiska könet skulle kunna vara fel.
Den senaste tiden har det kommit flera ungdomsböcker som trotsar heteronormen och även tanken om att det biologiska könet är det enda rätta. Det gör mig glad. När kulturen breddas, vidgas våra tankar och då blir det också lättare för de som inte följer den ibland väldigt tvingande normen, att bryta den och faktiskt våga stå för det. Det som har hänt på senaste tiden är att det inte ens ses som en stor grej att vara homosexuell i många böcker. Det handlar inte bara om representation, utan faktiskt något mer.