Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 4, 2018

 

1968 på Kulturkollo men på våra andra bloggar är det mer fokus på 2018. Men som vanligt hittar även några äldre titlar in i blandningen. Det här är vad vi läst och recenserat under veckan som gått:

Allt du kan se när du saktar ner av Haemin Sunim (Linda)

Battle av Maja Lunde (Carolina)

Blodlokan av Louise Boije af Gennäs (Anna)

Den fjärde pakten av Kristina Appelqvist (Anna)

Den stora utställningen av Marie Hermanson (Anna)

Entry island av Peter May (Fanny)

Höstdåd av Anders de la Motte (Lotta)

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff (Helena)

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Jane, Unlimited av Kristin Cashore (Carolina)

Koka björn av Mikael Niemi (Carolina)

Mango & Bambang: Absolut ingen gris av Polly Faber (Carolina)

Titta Hamlet av Barbro Lindgren (Helena)

Vi hade ju bara en paus av Lindsey Kelk (Lotta)

Tända lampan – en jättemörk historia av Ola och Evalotta Belin (Ulrica)

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe (Linda)

Kategorier
Romankoll

Sommarlov med Kulturkollo #strandbryn

anna-top

Ni vet de där böckerna som man egentligen inte minns handlingen i utan bara känslan av?

Känslan av att de var bra. En sådan känsla bär jag med mig för Marie Hermanssons Musselstranden. Musselviken står det på järngrinden som stänger grusvägen från allmänheten och varje gång jag passerar kommer jag att tänka på Marie Hermanssons skimrande berättelseHavet och skärgården är så närvarande i hennes roman och historien berättas växelvis av Ulrika och Kristina. Saga och verklighet blandas nästan omärkligt och språket är förledande enkelt. En extra dimension blir det av att veta att platsen Marie haft i tanken när hon skrev boken ligger här i Stigfjorden, nära.

DSC_0718

 

#sommarlovmedkulturkollo

Kategorier
Romankoll

Marie Hermanson boktipsar

Marie H mässan

foto: privat

Marie Hermanson debuterade 1986 med novellsamlingen Det finns ett hål i verkligheten och har sedan dess publicerat tio romaner. Aktuell i dagarna är hennes bok Skymningslandet som hon också kommer att diskutera på bokmässan som väntar runt hörnet.


En gång för många år sedan stod jag i köket och lagade mat medan radion stod på. Texten som lästes fick mig att spetsa öronen och till slut stod jag helt fastfrusen och bara lyssnade. Jag hade hamnat mitt i en uppläsning av Oskyldigt blod av PD James.

James räknas som deckarförfattare, men den här boken är mycket mer än en deckare. Historien bygger på en lagändring som 1975 gav brittiska adoptivbarn rätt att få veta sina biologiska föräldrars identitet.

Huvudpersonen, den begåvade och lite snobbiga medelklassflickan Philippa Palfrey, bestämmer sig att för att utnyttja sin rätt och tar reda på sanningen om sitt ursprung, trots att hennes adoptivföräldrar avråder henne.

Till hennes förfäran visar det sig att hon är dotter till ett gift par som våldtagit och mördat ett barn. Efter moget övervägande tar hon kontakt med modern, som snart kommer att friges efter ett långt fängelsestraff.

James skildring av deras komplicerade relation är nog den starkaste mor och dotter-skildring jag läst, ömsint, sorglig och vacker.

Ingenting är enkelt eller svartvitt i den här berättelsen. Att den dessutom är spännande på ett yttre plan gör den inte sämre.

Det jag hörde när jag stod i köket den där gången var moderns skildring av mordet:

”Barndomen är det fängelse som man inte kan fly undan, den dom som inte går att överklaga. Vi måste alla avtjäna vår tid av barndom…”

Dessa sidor har jag läst många gånger sedan dess och jag tycker fortfarande att det är en svindlande text.

/Marie Hermanson