Vad gör man när ens största idol från tonåren plötsligt har gått och förvandlats till gubbe? Vad hände?? NÄR hände det? Va? Jag tänker på Mauro Scocco, som jag ett antal gånger stod och väntade på flera timmar i förväg framför kanten på scenen där han skulle uppträda, bara för att få vara nära. Och så kom han då, pojkaktig med glimten i ögat och guld i strupen, och fick mitt tonårshjärta att smälta. Och så lyckades jag få plats med ännu några bilder på honom på väggarna i mitt rum, suckade, memorerade låttexter och önskade att jag hade varit den där Jackie som var så himla saknad.
Jo. Sedan måtte någon ondskefull själ ha låst in honom i någon skräckkammare och gjort experiment på honom, för rätt vad det är så står karln i nåt jämra tv-program och lagar mat. Med Plura! (som – förlåt mig – var gubbe redan på 80-talet) Och… min Mauros blick har blivit trött. Han har blivit större på mitten, liksom? Och ansiktet har sjunkit nedåt?? Men… va?
