Soundtrack till mitt 80-tal: Ratata!

ratataloggan

carolina-top

Den gula rektangeln och den röda trekanten ovan har jag själv knåpat ihop i powerpoint, så proportionerna är väl lite så där tjohoppsan. Ja, ja, fnissa på ni, men jag hittade ingen bra bild på nätet som var större än sisådär 5 mm. Och den här bilden är ett absolut måste för det här inlägget! Varför det, då? Alla ni som känner igen den räcker upp en hand, och går sedan och ställer er i hörnet där borta. Ni är alla från och med nu mina bästisar, och vi har säkert många gemensamma minnen. Ni som inte känner igen den – det här är en alldeles speciell sorts bild. Den satt på väggen i mitt rum under hela min ungdomstid, och den fanns på mina mest älskade skivor. Den var med som dekoration på scenen när det här bandet hade konserter, den var med på affischer och lite överallt. Det är bandloggan för Ratata.

Visst var det mycket musik i mitt liv under 80-talet. Jamen bara tänk: 1980 var jag tretton, och 1989 hade jag hunnit bli ungvuxen och tjugotvå. Däremellan ryms ett helt musikliv… Depeche Modetiden. Indochine (minns ni väl?), U2-totala-kärleken-med-Joshua-Tree. Alla trackslistor. Alla blandband. Det var så mycket musik och så många artister som jag älskade att det är en hel ocean att drunkna i. Men hela tiden fanns det ett band, och allra mest en artist, som var mig närmast: Ratata och Mauro Scocco.

Åh, som jag älskade Ratata och Scoccos texter! Jag kunde dem alla utantill. Jag kan dem fortfarande utantill! Jag skrev dem i mariginalen i mina skolböcker och kollegieblock, eller i fina anteckningsblock med särskilda pennor. Jag sjöng dem. Jag levde dem. Och när Mauro Scocco sjöng så gjorde han det för mig. (pilutta alla er andra, men så var det). Mauro Scoccos texter, och Ratata, är verkligen något som är en del av det som är jag.

Och tänk att jag är så fiffig att jag publicerar det här inlägget just idag! Idag är nämligen en Ratatadag, en jag aldrig glömmer. Det är 31 augusti, och det är lite vemodigt så där sommarens sista dag. Och en av mina favorit-scocco-rader är inledningen till Försent: ”Åh allt står i lågor nu på sommarens sista dag…”

Men jag har fler favoritsånger. De här, till exempel: Något jag måste säga, Natt efter natt, Varenda minut, varenda sekund, Jackie, Värld av dårar, Vild… Här hittar du min Spotify-spellista med mina Ratatafavoriter:

Vilka är dina bästa med Ratata? Eller av Scocco som soloartist?

6 comments
    1. Men det måste det ju bara vara!! 🙂

      Jag tyckte mycket om Sarah när den kom – en riktig glad-sång! – men den är inte med bland mina absoluta snyftar-mest-synd-om-sextonåringen-i-hela-världen-låtar…

Comments are closed.