Från världslitteraturen till folkhemmet

Ibland tänker jag de mest osannolika kombinationer kan bli riktigt bra eller helt pannkaka, tanken med att föra samman Lena Andersson och Sven Wollter i ett samtal om folkhemmet var i teorin inte så dum men det skarpa och rörliga intellekt som Lena, och moderatorn Gabriella Håkansson, har passade kanske inte så bra med en åldrad herres. Intet ont om Sven Wollter, lejonparten av alla åhörare hade säkert kommit just för hans skull, men är man 80 + så får man med ålderns rätt vara lite långsam. Hur som det som de två har gemensamt är att de var och en har skildrat tiden runt folkhemmets framväxt och Wollters Britas resa handlar om hur en ung kvinna ger sig av från Ådalen till Stockholm för att söka friheten och framtiden. Lena Anderssons roman Sveas son om Svea Svensson och sonen Ragnar, som föds samma år som Per-Albin håller talet där ordet folkhem etableras, är en allegori som beskriver hur svenskarna blir ett modernt folkslag i ett standardiserat samhälle.

Gabriella ställer frågan: Hatar du folkhemmet Lena? och Lena Andersson svarar, nej absolut inte . Tvärt om. Men jag skriver ju den här romanen med ett ironiskt raster och jag ifrågasätter ju det som vi ser som folkhemsbygget där allt skulle vara baserat på ingenjörskonst, frisk luft och raka vinklar.  Jag använder de arketypiska Svea Svensson och Ragnar Johansson och när sedan Ragnars barn växer upp och blir akademiker och till och med folkpartister så känner Ragnar inte igen sig längre.

Folkhemstanken gick vilse någonstans menar Sven Wollter, folkhemmet har gjort mycket gott för Sverige i form av utveckling och jämställdhet men man glömde någonstans bort att revolutionen mot kapitalismen skulle föras i och med att människor fick det materiellt bättre. Lena är inte helt enig, hon vidhåller att folkhemmet har gjort mycket för det moderna samhället men att det till viss del handlar om att gemensamt i samhället bygga upp materiella värden och inte nödvändigtvis ge plats för själens utveckling, som hörde till den privata sfären. Ragnar är en man som strävar uppåt, hans mamma har religionen som ger mening åt livet men Ragnar han blir som en symbol för den rationelle mannen, som dyrkar byggnormer, hatar smuts och oordning och trivs när allt kan mätas och vägas. Det gör till viss del projektet folkhemmet själlöst, något som Ragnar ersätter med idrott. Att se och utöva idrott räknas till det nyttiga sysselsättningarna.

Brita är del av folkhemmet men stoltheten över arbetet är en sak som inte riktigt finns för henne, hon blir en kvinna som inte riktgt får styrfart på sitt liv och därför är Ragnars motpol. Hon söker frihet och hon tänker inte riktigt på konsekvenser utan vill någon annan stans. Hon är något av en drömmare och Wollter menar att utopier är nödvändiga för att kunna bygga en ljus framtid. I drömmarna om ett bättre liv börjar tanken på utopin och dit måste man sikta. Folkhemmet var mer rationellt, inte frihetsbejakande och ingenjörens framtid var också Sveriges framtid. Det ett hyllande av det konforma och där kanske inte en kvinna som Brita riktigt passar in. Wollter frågar också Andersson om Ragnar skulle kunna vara en sådan som skulle kunna rösta på SD? Andersson är mycket bestämd på svaret, Nej, han har valt socialdemokratin en gång och han skulle inte ändra sig men visst finns där gemensamt tankegods som säkert skulle attrahera Ragnar.

Håkansson beskriver Britas resa som en hoppfull läsning om en stark kvinna. Den utspelar sig på 40-talet och när Brita blir utsatt för övergrepp så tar hon saken i egna händer. Långt innan metoo-rörelsen låter hon sig inte tafsas på. Hon är en stark kvinna som bestämmer sig för att ta sin cykel och ge sig av mot storstan. Hon har, på det viset en frihet till skillnad från Ragnar som är insnärjd i  moderna byggnormer och plikt. Friheten begränsades med regleringar som stipulerade ett modernt och rationellt liv. Det begränsas också av Jante, man ska inte sträva för mycket att förändra sin inre kärna för då riskerar man att blir man märkvärdig men i sporten är det tillåtet. Det handlar om att förbättra kroppen och då är det mer accepterat. Också för Ragnar.

Lena undrar hur Svens gedigna och långa teaterkarriär med skådespeleri och läsandet (och memorerandes av stora mängder text) av klassiker påverkat skrivandet. Sven svarar att det skulle kunna avskräcka en till att skriva men gestaltningskonsten är det centrala i skådespelaren och det är detsamma vid skrivandet. Han menar att han lärt mycket av andra författare och också genom de filmer och pjäser jag spelat. Han menar att han önskar att man kan höra en röst som går genom texten och om det är hans röst stör det inte honom alls.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.