Kategorier
Aktuellt Romankoll

Ivan Vladislavic – en av alla sydafrikanska författare som jag vill tipsa om!

Det här temat är liksom skräddarsytt för mig och kanske var det därför som jag plötsligt fick så erbarmligt svårt att kräma ur mig ett inlägg. Jag har läst sydafrikansk litteratur sedan tonåren och har haft så många favoriter. Det började nog med Frihetens sjö av James Michener på tidigt 80-tal (som inte alls är sydafrikan men som skrev om landet så att jag bara ville läsa mer och mer …) och sedan blev det mycket André Brink. Kräftorna vänjer sig minns jag ännu.

Nadine Gordimer fick nobelpriset 1991 och jag hittade hennes romaner i samband med det. Coetzee har jag läst i mer vuxen ålder och hans uppväxtroman Pojkår tyckte jag mycket om. I nutid har det blivit deckare av Deon Meyer och fantastiska romaner av Marlene van Niekerk och så dagens huvudperson förstås: Ivan Vladislavic. Hans frejdiga och förvirrande Snabbköpet Rastlös var mitt första möte med hans texter och den utspelar sig just efter att landet påbörjat vägen mot demokrati. Huvudpersonen är en gammal korrekturläsare som på sitt pedantiska vis vill granska hela världen och är förtvivlat rädd för förändring. Han arbetar träget på ett manifest som skall bidra till att bevara allt som det är … Det är en rolig, filosofisk och spännande kommentar till avskaffandet av apartheid. Sedan läste jag också Sprängskissen när den översattes till svenska 2012. Om den skrev jag då:

“Den här spännande romanen består av fyra långnoveller som jag som läser kan foga samman till en enhet, det är fyra olika sydafrikanska män som ger oss var sitt perspektiv. Jag får följa statistikern, sanitetsteknikern, konstnären och affischeraren i deras liv och yrken. De lever alla i Johannesburg och det har gått ett tag sedan Sydafrika blev en demokratisk stat. De ser och upplever, reflekterar och lever i ett land som starkt håller sig kvar kvar i det gamla men ändå försöker förnya sig, allt på en gång, samtidigt.

Alla männen tittar noga på samhället och det blir till humorfyllda berättelser om ett land i förändring. Statistikern har fått i uppdrag att utforma en ny blankett till folkräkningen som skall genomföras, sanitetsteknikern har ansvar för att avloppen fungerar i de nya bostadsområdena som ska ersätta slummen, konstnären har kommit över flera lårar med masker som han använder för att gestalta folkmordet i Rwanda och affischeraren åker runt i förorterna och sätter upp reklam för allehanda varor. Som ni förstår räcker det inte till för att förändra ett land – inte heller de sprängskisser som han minns från sin barndoms amerikanska tidningar räcker för att kunna sätta samman det nya landet.

The Exploded View är den engelska titeln på Ivan Vladislavic kortroman Sprängskissen och de är båda titlar som jag gillar. Det handlar om att demontera ett samhälle och sedan sätta samman det igen och för det känner sig människorna vilsna utan riktlinjer. Hur ska man kunna sätta samman något som tagits isär om det inte finns en tydlig plan för förändring, saknas planen så blir det lätt så att bitarna fogas samman precis likadant igen.”

Hans senaste bok på svenska heter Dubbla negativ och den har jag ännu kvar att läsa. Jag är säker på att den är bra. Krävande och intressant och mycket välskriven – Vladislavics signum.

Har någon läst?

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Sydafrika

linje-ulrica

Ibland gillar vi här på Kulturkollo att ta en kulturell resa till något land ute i världen och den här gången har turen kommit till Sydafrika. Jag har själv aldrig varit där och har faktiskt inte heller det på någon topplista för önskeresor, men sådan kan ju ändras över tid. Däremot har jag läst och tyckt om ganska många författare från Sydafrika. Landet har bidragit med inte mindre än två nobelpristagare i litteratur – Nadine Gordimer (1991) och J.M. Coetzee (2003) och de är väl bland de mest kända tillsammans med André Brink och Deon Meyer. Andra, lite mindre kända författare som jag vill tipsa om är Rachel Zadok och Patricia Schonstein Pinnock. Zadoks bok med det roliga namnet Sommarsquash tokolosh! är mystisk och annorlunda uppväxtskildring och Skyline av Schonstein Pinnock fångade mig med sitt visuella berättarsätt. Jag inser dock att det finns många fler att upptäcka. Ni får gärna tipsa mig om vilka jag inte får missa!

I år hade Nelson Mandela fyllt 100 år om han hade levat och det är ju en person som det är omöjligt att inte nämna när Sydafrika kommer på tal. Hans kamp för demokrati och rättvisa gör honom till en svåröverträffad förebild som inspirerar långt utanför Sydafrikas gränser. I somras när jag besökte London frågade mina barn mig varför jag fotograferade statyn av Mandela på Parliament Square och jag gjorde mitt bästa för att förklara vilken människorättskämpe han hade varit.

Veckan kommer att bjuda på en blandning av intressanta inlägg och imorgon kommer jag be er om era bästa sydafrikanska kulturtips i veckans utmaning. Välkomna!

Bild: pexels.com

Kategorier
Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Lästips från samväldet – en personlig lista

Som ni ser av min käcka lilla bild ovan så är länderna som ingår i Samväldet ett rejält gäng, 53 stycken för att vara noga och det som de har gemensamt är att de varit del av det brittiska imperiet. Jag har i mer än 30 år haft ett särskilt intresse för litteratur från de forna brittiska kolonierna så ni får stå ut med att jag gör en högst personlig lista med lästips. Mina favoriter helt enkelt, en del titlar med mycket tydlig kolonial koppling andra bara grymt bra romaner. Lite gammalt, lite nytt – häng med jorden runt!

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Vilka får Nobelpriset?

lyran-top

Varför ska man läsa Nobelpristagare? Är inte de bara mossiga gubbar som skriver så tillkrånglat som möjligt? Hade ni frågat mig för 10 år sedan hade jag nog svarat att jag inte alls läste några konstiga pristagare. Och nu har jag i stället gjort det lite till en sport att läsa dem. Jag gillar ju att utmana mig och testa gränser. Och till min förvåning har jag hittat både gubbar och gummor som inte alls skriver krångligt. Och till och med en del av det krångliga kan vara intressant har jag upptäckt.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Anna listar afrikanska romaner

9789187179525_200_allt-gar-sonder_pocket
anna-top

I Afrika bor fler än 1 miljard människor i 54 länder. När man läst afrikanskt i mer än trettio år och ska välja tio romaner att rekommendera så känns uppgiften nästan, nästan omöjlig. Men måste  man, så måste man. Det får helt enkelt bli en blandning av klassiker och samtida, kvinnor och män, Afrika norr om Sahara och Afrika söder om Sahara. I bokstavsordning, utan inbördes ordning kommer här tio fina läsupplevelser skrivna av författare från Afrika.

Allt går sönder av Chinua Achebe är klassikernas klassiker när det kommer till litteratur som skildrar hur det koloniala styret påverkade människorna och livet i de traditionella byarna. Vacker nigeriansk barndomsskildring och fantastiskt språk.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Nigeria under inbördeskriget i slutet av sextiotalet. Regionen Biafra stred för sin frihet vilket medförde ofattbart lidande för befolkningen. När man läser får man följa skeendet i landet utifrån en familj i Lagos och det är mycket gripande. Boken har också filmatiserats 2013.

I morgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckou är en charmig uppväxtsskildring skriven av den fransktalande författaren från Kongo-Brazzaville. Kaxig, lekfull och lättsam med humor och livsglädje.

Ingenstans i min fars hus av Assia Djebar, ytterligare en uppväxtsskildring men den här gången från en barndom i Algeriet. Den beskriver hur den unga flickan längtar efter frihet i den slutna värld hon uppfostras inom men också känslan av trygghet och värme innanför husets väggar.

Julys folk av Nadine Gordimer har jag tagit med som ett fint exempel på Gordimers styrka som politisk författare. Tidigt var hon frispråkig när det kom till apartheidsystemet i Sydafrika. Just den här romanen skrevs 1981 och handlar om ett inbördeskrig där apartheid avskaffas. Den blev bannlyst, kan tilläggas.

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz kan jag bäst beskriva som en egyptisk klassiker. Den unge mannen återvänder till Kairo efter att ha deltagit i världskriget på samma villkor som engelsmännen. När han kommer till sin barndoms gränd visar det sig att lite har förändrats trots att ett världskrig kommit och gått.

Minaret av Leila Aboulela är en samtidsroman som har en ung kvinna som huvudperson. Hon har lämnat Khartoum för att söka ett bättre liv i Storbritannien men livet där blir inte helt enkelt, hon slits mellan uppväxtens värderingar och den moderna livsstilen i London. Hon söker sig till religionen för styrka och trygghet.

Nattens inre av Leonora Miano  Så. Fruktansvärt. Otäck. Skildring av ett folkmord i ett fiktivt land i någonstans i centrala afrika. Måste läsas, men bereden er på tuffa sidor. Kvinnor och barn, alla lever och andas och tvingas förhålla sig till terrorns våld.

Om icke vetekornet av Ngugi Wa Thiong’o är ytterligare en klassiker, Thiong’o är kenyan och har beskrivit landets självständighetskamp i flera romaner. Om icke vetekornet kommer i höst i nyöversättning från engelska, Thiong’0 skriver numer på sitt modersmål kikuyu och hans böcker är tydligt politiska.

Utvandringens tid av Tayeb Salih, sedär, ännu en klassiker skriven av en man på sextiotalet. Miljön är Sudan. Den anses av många vara 1900-talets viktigaste arabiska roman och jag var helt uppslukad av det glimrande språket som rymmer både livet och döden:

“Världen går vidare med eller mot vår vilja. Jag går liksom miljontals andra människor, styrd av vanans makt, i en lång karavan uppför och nedför, en rast och sedan vidare.”