Kategorier
Kulturkoll

Älskade antihjältinnor

Lotta
Hjältar och hjältinnor i all sin ära. Men det kan ju lätt bli lite tråkigt? De verkliga hjältarna är antihjältarna, och antihjältinnorna. De som är lite klantiga och klumpiga, eller lite fula, aningens misslyckade, småjävliga eller rent ut sagt elaka, eller till och med seriemördare men vi älskar dem ändå. För någonstans där inne så klappar ett gott hjärta.

Det är lättare att bli antihjälte än antihjältinna. En kvinna har en lite längre väg att gå för att nå hjältestatus. Det funkar oftast inte att vara ful och klumpig och få den snygga killen på slutet utan att först ha förvandlats till en svan. För nördkillarna går det lättare att hitta drömtjejen utan att genomgå en total make-over. Samhället har lättare att acceptera brister hos män, medan kvinnor med samma brister döms mycket hårdare. Hon blir bitch eller psykfall – han blir cool.

Min favorit bland antihjältinnor är utan konkurrens Scarlett O’Hara. Hon ljuger, hon manipulerar, hon är girig och missunnsam, hon krossar hjärtan på löpande band och använder sin skönhet som vapen. Eller egentligen sin charm och sin list. Även om hon är underskön i Vivien Leighs tappning så är Scarlett inte någon skönhet i boken. Det får vi veta redan i inledningsmeningen: “Scarlett O’Hara var inte vacker.  Men det var en sak som männen inte märkte, när de väl en gång fångats av hennes tjuskraft.