I sedvanlig ordning är det jag som lyfter skeptikerkudden högt. Det här med humor är svårt. Så h i m l a svårt. Missförstå mig rätt – jag ser mig själv som en humoristisk person [Utan ironi märk väl! Om självinsikten är fullständig låter jag dock vara osagt]. Jag tillhör i kropp och själ den ironiska generationen och det är tydligt i hur jag själv låter och vad jag finner är just roligt. MEN humor i film, bok och teaterform får mig sällan att skratta högt. Eller inte alls.
Jag skrattar inte åt revy, buskis eller stand up. Jag har svårt för komedifilmer och TV-serier. Jag har försökt flertalet gånger att läsa böcker som utger sig för att vara HUMOR, men jag finner dem långt ifrån humoristiska och lägger således ner efter några sidor. Antingen är jag helt humorbefriad [Ve och fasa!], full av trots och känslan av att minsann inte tycka det är roligt som någon annan talar om för mig i förväg att det ska vara roligt eller så är det helt enkelt så att det här med komedi inte är min kopp te.