Den första riktiga kapitelboken jag läste alldeles själv var Karlsson på taket flyger igen av Astrid Lindgren. Och det var nog där den började – min längtan efter ett eget husdjur. Det är ju så att Lillebrors föräldrar gav honom en hundvalp när de trodde att den där Karlsson bara var ett påhitt eftersom Lillebror kände sig ensam om dagarna. Hundvalpen, med det käcka namnet Bimbo, springer nu glatt med när Karlsson och Lillebror driver Husbocken till vansinne genom spökerier och bull-tirritering, den ligger bredvid Lillebror när han ska sova och den är bara så allmänt söt, valpig och verklig att den sjuåriga Carolina höll på att gå sönder av avundsjuka. Inte nog med att Lillebror hade världens roligaste Karlsson till kompis och nybakade bullar till mellanmål vareviga dag – han hade en egen hund. Åh! En egen!
Men min husdjurslängtan nöjde sig inte bara med att vilja ha en egen liten hund. Nej, jag ville ha en häst också, och alldeles särskilt Vitnos, gotlandsrusset från Marie-Louise Rudolfssons långa serie om Vitnos och Vips. Gyllengul, busig och lite ensam… åh, vad jag ville ha honom!
I verkliga livet har jag inte ägt något gyllene russföl.