Om det nu händelsevis skulle vara någon läsare här som inte vet så hör jag till den generationen barn som satt och väntade på John Blund. Programmet sändes klockan halv sju och Lennart Swan var programledare. Den lilla snutten östtysk dockteater var dagens underhållning (och tv:n var svartvit och ja, vi var sååå nöjda).
Det betyder att jag börjar närma mig femtio och att jag gick i skolan under sjuttiotalet. Det var tiden när skolbiblioteket var fyllt med klassisk barnlitteratur som serier om Det lilla huset på prärien, Anne på Grönkulla och Hugo och Josefin. Och så den modernare, nya samtida litteraturen, politisk så att det förslog med serien om Trälarna av Sven Wernström, socialrealism á la Gunnel Beckman och Hans-Eric Hellberg. Och så Katitzi så klart.
