Expeditionen – med utsikt från en solstol

helena-top
Solstolsjakt, barnskratt från poolen och en aldrig sinande all inclusive-buffé är en märklig kontrast mot Andréexpeditionens vedermödor. Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad de åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Än bättre blir det när min bättre hälft också läser boken och vi kan diskutera detta. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas Expeditionen – Min kärlekshistoria. Vad är det som gör att jag inte kan slita mig?

[quote] I historien om expeditionen finns en gåta, som ingen ännu har lyckats lösa: man vet inte varför de dog. Det är som en medicinsk deckare: klockan 13.46 den 11 juli 1897 lyfter ballongen Örnen från Spetsbergen och försvinner in i molnen mot norr. […]  När de efter 87 dagars omänskliga ansträngningar tar sig iland på Vitön upphör alla anteckningar. De har stora mängder proviant, varma kläder, fungerande vapen och flera lådor ammunition. Men de tre medlemmarna i expeditionen dör, innan de ens har packat upp slädarna.[/quote]

Det tog trettio år innan man fann resterna av polarexpeditionen och sedan dess har flera olika teorier florerat om varför de tre männen dog trots att de hade förutsättningar för att överleva. I Expeditionen – Min kärlekshistoria tar Bea Uusma stöd i fakta och förstahandskällor och går systematiskt igenom de olika teorierna, vad som talar för och emot och drar sedan en egen slutsats. Innan dess får du deras historia återberättad, bland annat genom deras egna dagboksanteckningar.

Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför). Uusmas historia började dock när hon under en halvtråkig fest rotade i en bokhylla och, av en ren tillfällighet, började läsa i en bok om Andréexpeditionen. Hon kunde inte sluta tänka på Andrée, Strindberg och Frænkel och expeditionen blev hennes stora intresse och så småningom passion. Hon har sedan dess läst hyllmeter av böcker, rotat i arkiv, synat alla originaldokument, läst varendaste anteckning och luktat på långkalsongerna (jorå!). Uusma har tagit hjälp av expertis inom bristsjukdomar, lingvistik, laboratorier och till och med utbildat sig till läkare (kanske inte för denna saks skull men ändå!). Hon har inte gjort en, inte två, utan tre (!) resor till Arktis innan hon kom fram till Vitön. Vad driver en människa på detta sätt? Vad händer sen, kan man undra. Blir man nöjd? Tillfreds? Blir det tomt?

[quote] Jag måste lösa gåtan, men jag kommer aldrig kunna göra det om jag inte tar mig längre in i expeditionen. Jag måste försöka följa dem. Jag måste in i deras innerfickor. Jag måste förstå vad som händer med en människa som befinner sig mitt i packisen, utan att kunna ta sig därifrån. Jag måste in i isen, under skaren. Jag måste till platsen där de dog. Jag måste till Vitön.[/quote]

Man kan naturligtvis också fråga sig vad som drev dåtidens polarforskare som vågade trotsa all sans och förstånd och gav sig ut dit där kartan var helt vit. Flertalet misslyckades och ändå så fortsatte man försöka. Hur vågade de? Jag antar att det är att jämföra med dagens rymdforskare. Jag hörde faktiskt en på radion härom veckan som sa att hen utan att tveka skulle tacka ja till en rymdresa trots att utgången var osäker (d.v.s. komma fram/hem med livet i behåll). Min egen flygrädsla känns plötsligt så futtig.

Denna drivkraft, denna passion är så fascinerande. Inte minst då jag själv är tämligen räddhågsen när det kommer till äventyr, vilket Uusma också påstår sig vara. Jag som läsare anar dock att du, Bea Uusma, har mycket gemensamt med Andrée, Strindberg och Frænkel. Samma nyfikenhet. Samma kärlek. Och i en annan tid, i en annan plats i livet (och möjligen med ett annat kön) skulle kanske du, Bea Uusma, varit en av dem som ansökte till expeditionen.

[box type=”tick” icon=”none”]
Titel: Expeditionen – En kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2014
Övrigt: köp förslagsvis här eller här, provläs här [/box]

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

4 tankar på “Expeditionen – med utsikt från en solstol

    1. Japp, jag känner att det är stor risk att detta är den bok jag trycker ner i halsen på alla som ber (eller inte) om boktips. Passar alla.

Kommentarer är stängda.