Artur Lundkvist – en av de aderton 1968

linje-ulrica

Vissa teman är svårare än andra att skriva om och det är väl ganska naturligt att det är så. Vi har olika intressen och olika erfarenheter med oss och det är det som är styrkan med vårt lilla kollektiv. En bra sak är också att vi ibland tar oss utanför vår bekvämlighets-zon och kanske upptäcker man då något helt nytt!  Denna vecka utforskar vi året 1968 och det temat kändes klurigt för mig. 1968 känns som protest, strid och politik och jag är (tyvärr) inte speciellt intresserad av politik.

Istället tittar jag, som jag brukar, om jag kan hitta någon litteraturvinkel på -68. Vem var det till exempel som fick Nobelpriset i litteratur det året?
Jag googlar och hittar namnet Yasunari Kawabata. Det är en japansk författare som jag aldrig har hört talas om. Har du? Helt bortglömd är han kanske ändå inte för de böcker som fanns av honom på mitt bibliotek var utlånade och ett par titlar (romanen Skönhet och sorg samt novellerna Danserskan på Izu och Varmbadhusen) gavs ut i ny utgåva så sent som förra året. Jag blir dock inte jättesugen på att utforska det författarskapet just nu utan letar vidare bland litterära händelser under 1968.

Jag läser att Artur Lundkvist väljs in i Svenska Akademien det här året. Han efterträder Gunnar Ekelöf på stol nummer 18 och blir kollega med till exempel Pär Lagerkvist, Harry Martinsson och Eyvind Johnsson (ingen stol innehas av en kvinna detta år). Akademins ledamöter består av författare, språkvetare, historiker och andra akademiker och väljs sannolikt i första hand in på sina akademiska eller litterära meriter, men Artur Lundkvist känns också som en man i tiden då -68, med ett starkt engagemang för världsfred och politik samt ett stort intresse för sin omvärld. Jag spekulerar vilt här nu, men kanske bidrar det till att han blir invald.

Ja, men då jag kan ju skriva något om Artur Lundkvist! Bra idé!

Har jag läst något av honom tro? Nja, men det känns verkligen som att jag borde ha gjort det. Däremot har jag läst en del av hans fru, Marie Wine. Om någon text av honom har slunkit ned så var det troligen någon dikt när jag läste litteraturvetenskap för länge sedan, men nu när jag tittar vidare så upptäcker jag att han verkligen var en mångsidig författare – han skrev såväl romaner och noveller som essäer, poesi och reseskildringar. Han var dessutom verksam som litteraturkritiker och författare. En synnerligen produktiv skribent dessutom med över 80 böcker publicerade och därtill essäer och artiklar i tidningar och tidskrifter.

Han var också mycket intresserad av litteratur från andra länder och språkområden – speciellt författare från Latinamerika, Sydamerika och Spanien. Han recenserade och/eller översatte många av dem till svenska, och introducerade dem på så sätt för svenska läsare. Kanske bidrog hans insats till att vissa författare, t.ex. Miguel Angel Asturias, Pablo Neruda, Octavio Paz, Gabriel García Márquez och Mario Vargas Llosa, senare fick Nobelpriset i litteratur.

Jag scannar av olika sidor på nätet för att hitta en bok av Artur Lundkvist att läsa för få rätt bild av hans författarskap. Han räknas till modernisterna och var mycket inspirerad av surrealismen och tyckte om att skiva gränsöverskridande. Jag förstår snart att jag ska välja någon av hans prosalyriska verk för det är där han har sin ”mest ideala uttrycksform”. Spännande!

I samband med dessa efterforskningar upptäcker jag att Artur Lundkvists böcker finns nyutgivna som e-böcker på Albert Bonniers förlag (flera av dem med färgstarka nya omslag formgivna av Ilse-Mari Berglin). Jag väljer en av de titlar som publicerats så sent som nu i januari. Mörkskogen – Istället för dagbok (1967) sägs vara ”ett porträtt av sin upphovsman som i sin art […] inträngande och personligt”. Det låter helt rätt.

Vad tyckte jag då om min första roman av Artur Lundkvist?
Jag måste säga att det var ganska utmanande läsning. Det är ett flöde av ord och textens olika delar är löst sammanhållna. Här gäller det att ha en pigg hjärna! Jag märkte att läsningen gick bättre när jag slutade leta efter samband mellan stycken och kapitel och istället bara hängde med i flödet och njöt av att se kopplingarna där de dök upp. Det är en svår bok att beskriva för här finns ingen tydlig handling och författaren presenterar mängder av miljöer och människor.
Texten består av brottsstycken av företeelser som den lågmälda berättarrösten hoppar emellan i, till synes, fria associationer. Här finns folksaga, grekisk mytologi och bibliska berättelser i en salig blandning tillsammans med finstämda naturlyriska passager som doftar svensk skog och landsbygd. Författaren tar oss med ut på havet, ut i världen, hela vägen till Kuala Lumpur, för att i nästa ögonblick landa igen i en liten ögonblicksbetraktelse. Ibland bryts texten upp och blir (ännu) mer fragmentarisk – nästan som diktstrofer. Här måste jag erkänna att Lundkvist tappar mig lite.
Jag tycker allra bäst om när han beskriver sitt eget ”hemma”, det svenska landskapet och jag inbillar mig att det här finns mycket av författarens uppväxt och minnen. Jag gillar hur han använder språket och bygger upp en bild av naturen med oväntade liknelser och fantasieggande bildspråk.

Landskap som mättar med stenar till bröd, mättar med bark och vatten. Jag bryter det med blickarna, äter det med händerna, blöter det med läpparna, genomborrar det med tungan (så kan man fortsätta länge). Mitt landskap av lövströmmar och honungsgula sandhöfter, med blåklocksstenar, med bröst av mjölkfyllda svampar. Mitt landskap av höstrån i nålstackar, av torkade kokakor uppresta till staplar där mjölkspannarna skramlar som kyrksklockor.

Ja, jag fick slita lite med Mörkskogen, men det finns något i författarens sätt att skriva som fångar mig och texten känns på många sätt helt tidlös. Jag vet inte om jag vågar mig på någon av hans ännu senare prosalyriska böcker- kanske är det mer troligt att jag läser en av hans historiska romaner.

Nu hade jag tänkt att jag skulle försöka återknyta till veckans tema och året 1968, men låter den kopplingen stanna vid att det var året han blev en av De Aderton.

 

 

Titel: Mörkskogen – I stället för dagbok
Författare: Artur Lundkvist
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 1967 (2018)

Källor: Svenska Akademien, Wikipedia, nobelprize.org, albertbonniersforlag.se

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 25 januari, 2018

Kategori: Kulturkoll

Visningar: 180

Taggar: ,

2 Responses to Artur Lundkvist – en av de aderton 1968

  1. enligt O skriver:

    Intressant! Har också bättre koll på hans fru, vilket inte säger så mycket, ty denne man hade jag absolut nollkoll på. Blev lite sugen på att stifta bekantskap med honom, men ännu mer sugen på att leta upp gammelmormors gamla diktsamlingar av Wine.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *