av 
Knut den store (Knut Svensson) (engelska Canute the Great, danska Knud II den store, norska Knut den mektige), född cirka 995, död 12 november 1035 i Shaftesbury, Dorset i England, var kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028, samt guvernör av Schleswig och Pommern. (källa: Wikipedia.org)
Knud, den store – den grandiose konungen över tre riken gav namn till den lille klene pojken Knud Andersen Holst. Knud föddes och växte upp i små omständigheter i den jylländska myllan och hans talanger för teckning och glupande aptit på läsande gjorde honom till en främmande fågel både i hemmet och i skolan. Han kände sig alltid lite eljest och när gymnasietiden kom med resor till staden hittade han fram till litteraturen. Han skrev dikter, noveller och krönikor och han blev allt mer läst, uppskattad och omskriven. Arbetade sig från läroverksadjuktsplatsen till att kunna försörja sig på sitt skrivande. Hans musa, han kärlek var Kirsten och livet tillsammans i Lökken blev världen för Knud.
Hanne-Vip, Hanne-Vibeke skildrar sin far med både ömsint och skarp blick. Hans svängningar mellan djupa depressioner och maniskt överdåd, hans självmedicinering med den lille en i vart ben varje morgon och hans ständiga brottande med den lille Knud. Hon beskriver en man som hela livet är orolig för att bli avslöjad naken, prestationerna bygger egot och när produktionen sinar och han tänker sig att kanske finns det en framtid i huvudstaden så stannar han ändå kvar. Rädslan för att avslöjas är starkast, han bär på en ständig oro över att barnet ska ropa: Men han har ju ingenting på sig! Han blir den enögde kungen i de blindas rike. I Lökken, den lilla staden i kanten av Atlanten, kunde Knud ändå leva. Han var småbrukarsonen Knud Holst Andersen som hela sitt liv bar på känslan av att vara mindre värd, mindre sofistikerad och mindre begåvad än sina författarkollegor. Hans dotter tar sig an berättelsen om sin far, berättelsen om en far och skapar en personlig bild som säkert skulle vara än mer intressant att läsa om jag visste lite mer om de faktiska omständigheterna. Boken börjar med pojkens födsel och avslutas med den gamle mannens död och över alltsamman ligger en ton av tungsinne, av mindervärde och längtan till ett annat liv.
V
”Fjädervippor i fågelväder
lätt bris
Ett visset blad av silver
fladdrar upp mot dig
och sätter sig på din panna
Snart är allting
osynligt
och vi färdas här
inte.”
KH, odaterad, 1995
Omslaget pryds av en foto av Knud, kapitlen inleds med dikter av Knud och det gör att jag ibland har svårt att avgöra var biografin slutar och fiktionen börjar. Kanske är det inte viktigt, kanske ska man läsa den här berättelsen som fiktion rakt igenom? Under lördag och söndag så besöker Hanne-Vibeke Holst Bokmässan i Göteborg. Då ska jag bänka mig och lyssna. Bokat. För två år sedan hörde jag henne berätta om Förlåtelsen som hon delvis baserade på berättelsen om sin mor, nu har hon också skrivit en roman om sin far. Förutom att hon är en mycket bra författare så är hon också en fin berättare att lyssna till, det ser jag fram emot!
[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Knud, den store
Författare: Hanne-Vibeke Holst
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: Knud, den store
Översättning: Margareta Järnebrand[/box]
