Kategorier
Evenemangskoll

Vad kan fiktionen uträtta?

Linda

I det här seminariet möts Javier Cercas och Daniel Galera, från Katalonien respektive Brasilien och det är således också ett möte mellan två huvudteman på årets mässa.

Tyvärr är Daniel Galera borttappad, men Ulf Eriksson börjar tala med Javiera Cercas. Några minuter senare dyker Galera upp och seminariet kan börja. Cercas inleder med att berätta om sin uppfattning av Galeras bok Med blod i skägget, som han tycker är riktigt bra. Förhållandet mellan nutid och det förflutna var centralt i läsningen för honom, trots att det kanske inte är huvudtemat i boken. Det förflutna är en del av nutiden, inte bara ett förflutet. Det som länkar ihop de båda böckerna är att de handlar om en jakt efter sanning. Inte förklara det förflutna, men hitta sanningen om vad som egentligen hände. Galeras bok Med blod i skägget handlar om en liten brasiliansk by, dit en främling kommer för att ta reda på vad som hände hans farfar.

I Cercas bok är det en försvarsadvokat som letar sanningen genom att ge sig tillbaka i tiden, till det förflutna och till ett gäng där någon var en “whistle blower” och avslöjade en kupp, som därmed misslyckades. I båda böckerna finns en fråga och meningen med handlingen är att leta efter svar.

Den litterära sanningen är beroende av att allt inte förklaras, säger Eriksson och Cercas talar om böcker som Don Quixote eller Moby Dick, där det inte finns en sanning, utan ett flertal versioner av densamma.

Galera får ordet och berättar om Cercas bok Outlawsom huvudpersonen, ledaren för gänget och flickan som flera älskar. Förhållandena mellan gängmedlemmarna förändras, flera personer berättar och läsaren tror att berättaren, dvs författaren vet allt, vilket kanske inte är fallet. Sanningen är inte så enkel som det kan verka.

Galera funderade över hur det skulle vara att gå tillbaka i tiden och få reda på vad som egentligen hände, händelserna bakom myten. Tänk att få resa till antiken och veta vad som egentligen hände t.ex. Odysseus. Drivkraften i hans bok är just den, att få veta sanningen bakom myten om en avliden släkting. Eriksson påpekar att det finns paralleller till just Odysséen i Med blod i skägget . Galera fyller i att även huvudpersonen blir någon form av mytisk figur, likt den hans farfar var.

Båda böckerna lockar. Kanske Cercas mer än Galeras, men båda böckerna låter bra. Det som gör mig lite tveksam till Galeras bok är att Cercas påpekar att han var tvungen att läsa om de första sidorna av Med blod i skägget precis efter det att han läste ut den. Jag älskar på ett sätt sådana böcker, men jag brukar också bli enormt frustrerad, när jag inser att jag missat något, som funnits i texten hela tiden.

Författarna diskuterar hur slumpen ändå påverkar det de skriver. För Galera fanns boken inte hos honom, förrän han flyttade till byn där den kom att utspela sig. En bok tar form när det finns ett behov. Du skriver inte det du vill, utan snarare det du kan. Galera talar om Franzén, som en författare som han beundrar, för att han konstruerar allt så perfekt, men säger att det finns ett behov av ett mysterium, något som inte är förklarat helt och fullt och därför stannar kvar efteråt. Kanske ska sanningen inte förklaras eller avslöjas helt och fullt. Kanske finns den inte ens och så måste det få vara. Eriksson säger att litteratur lyfter fram det förflutna, nutiden och framtiden och får tiden att samexistera. Flummigt kanske, men ändå helt självklart.

Svaret på frågan om vad fiktionen kan uträtta är kanske just att den binder samman tider och försöker förklara vår samtid för oss på olika och kanske oväntade sätt. Det vi inte vet blir kärnan i romanen, säger Cercas. Det som gör en bra roman är att vi inte vet riktigt vad som händer, men vi kan alla ha en egen teori och samtala om dem. En bok är ingenting, den är död, utan en läsare som läser och tolkar den.

IMG_2446.JPG

Av Linda

Storläsare från Göteborg som gärna läser inom många olika genrer. Föredrar dock ganska så svarta samtidsskildringar för gamla och unga, gärna skrivna av kvinnor och gärna från Sverige, Storbritannien eller Frankrike.

2 svar på ”Vad kan fiktionen uträtta?”

Tack för ännu en givande sammanfattning! Att ni hinner – lyssna, tänka, skriva med så bokmässepressat schema…

Stängt för kommentering.