Å kära nån!

anna-top

Å, kära nån!

Inte får vi väl glömma att skriva något om den gode Nalle Puh nu när det är djurvecka här på Kulturkollo. Enligt förståsigpåare på BBC så är A.A. Milnes bok från 1926 om den honungsälskade nallen med en mycket liten hjärna den sjunde bästa barnboken genom tiderna. Nja, jag vet inte. I min värld ligger nog Nalle Puh i översättning av Brita af Geijerstam överst på den engelskspråkiga listan. (Den engelskspråkiga märk väl.) Det är något visst med den där Sjumilaskogen och de små gosedjuren som har egenskaper som alla kan känna igen både sig själva och andra i. Jag brukar ofta arbeta med något av kapitlen tillsammans med elever och det är spännande att se vilket djur de identifierar sig med. Jag själv är nog för tillfället ganska mycket en Ior-typ men jag kan känna igen mig hos både Kängu, Kanin och Nasse. Vem identifierar du dig med?

Fabeln som genre är en av de områden som jag alltid undervisar om i både låg- och mellanstadiet. Det är tacksamma texter att jobba med i skolan eftersom de ofta är ganska korta och har en tydlig sensmoral. Budskapet blir det viktiga och där finns något sympatiskt i de flesta som handlar om att den störste och starkaste inte alltid lyckas bäst, det är de smarta och finurliga som vinner i längden. Samarbete lönar sig och precis som i Bamses tecknade värld så straffar synderna oftast sig själva, nåja nu är det här ju ingen lärarblogg så jag ska stilla mig lite. Måste bara säga att Aisopos fabler blir utmärkta serier om man har lust på att göra det.

Jag gillade nu inte boken om Nalle Puh alls som barn och fullkomligt älskar böckerna som vuxen. Dottern på sin tid blev helt översköljd av Nalle och hans vänner och Nasse var favoriten. Dessutom tycker jag att Disney’s tecknade version inte heller är helt dum. Jag lärde mig faktiskt en helt OK franska genom att se filmen om Winnie l’Ourson många, många gånger. Tillbaka till boken. De där barnböckerna som man kan läsa om i vuxen ålder och faktiskt hitta något nytt i varje gång är fantastiska. För några veckor sedan körde jag omläsning av boken – det var ju dags för bokcirkel hos Lundströms. Har ni nu inte lyssnat på Lars, Frida och Marie när de diskuterar Nalle Puh så måste ni göra det. Anbefalles!

Bild: Illustration ur Nalle Puhs Hörna, A.A. Milne

2 comments
  1. När jag tog studenten höll min far ett tal där han liknade mig vid alla djuren i Nalle Puh. Tex tar jag gärna en liten munsbit av något slag, jag kan bli både nervös och orolig, lite deppig och ganska skuttig (då iaf). Tyvärr hade han inte hunnit skriva ner talet i sin helhet utan bara med stödord, och det är nu 15 år sedan så jag minns inte så mycket mer…

    1. Så fint – vilken bra idé. Jag önskar att jag var lite mer skuttig och en aning mer naiv á la Puh. Det skulle vara betydligt roligare än att vara en Ior 🙂

Comments are closed.