Jag är ingen Mandelmann

Om du tänker någon med väldigt gröna fingrar, som älskar att påta i trädgården, som finner lugnet i trädgårdslandet och njuter av att odla sin egen bladpersilja. Om du tänker på hen och tänker tvärtom, så har du mig. Jag njuter av att vara i trädgård – att läsa, sitta, sola, grilla och fika däri – snarare än av trädgården. Någon gång då och då så tror jag dock att det finns en liten Mandelmann i mig och kan åka och inhandla diverse trädgårdsredskap, behållare, plantor, fröer, gödning ”you name it”, för att sedan en dag senare eller två titta på de nyinköpta attiraljerna och sucka över mitt ointresse. Jo, förra året (eller var det två? tre år sen?) kom jag så långt att jag faktiskt fick ner tomatplantorna i krukorna som jag ställde så fint på altanen – där de stod och nickade närmre och närmre den nylagda trallen. Så att jag är en av skribenterna denna vecka är faktiskt något skrattretande.

Trädgårdsprogram är något – som du kanske förstår – jag snabbt zappar förbi. Jag har dock fastnat för den härliga familjen Mandelmann och deras brinnande intresse, deras sprittande entusiasm för självhushållning. Mandelmanns gör sin egen saft till midsommarfesten och gör komposthinkar och gör romantik av ogräsrensning och inte minst Mandelmann pratar om sina tomater som om det vore barn.

https://youtu.be/MGQGB5B-e6Q

Om du tänker på någon som köper färdig saft, som undanber sig ogräsrensning och som aldrig kommer att lyckas att odla sina egna tomater och som nyttjar trädgården som en avslappnande läsplats. Om du tänker på hen och tänker tvärtom, så har du nog Mandelmanns.