Oväntad vänskap

carolina-top

Finns det något jag blir glad av att läsa om i böcker så är det när det uppstår djup, men kanske lite oväntad vänskap mellan två personer. Att hitta en tvillingsjäl behöver inte alltid innebära stormande kärlek och passion – det kan också vara den där känslan av att äntligen ha hittat hem.

Och det där oväntade gör det lite extra fint och rörande att läsa om. Det kan handla om att vänskap överbryggar år och generationer? Eller när vänskap växer fram mellan två människor som länge trodde att de inte borde tycka om varandra? Eller den där stilla, tysta vänskapen mellan två som bara är nöjda med att få vara i varandras sällskap utan att nödvändigtvis vända ut och in på sig själva och berätta allt? Eller när någon fladdrande, osäker person hittar någon som skänker trygghet? Eller tvärtom – den trygga hittar någon som gör vardagen till ett äventyr?

Det finns så många sorters vänskap, och även om jag är den typen som älskar att läsa om kärlek med lyckliga slut i böcker så är det nog så att när jag hittar en riktigt fin beskriven vänskap där jag inte riktigt väntade mig att hitta den så är det nog de böckerna jag minns allra mest.

När jag satt och skulle komma på några bra exempel på oväntade vänskaper så var det ett författarnamn som poppade upp i huvudet ideligen, ideligen: Astrid Lindgren. Finns det egentligen någon bok hon har skrivit som inte handlar om vänskap?? Men de här:
Rasmus och Paradis-Oskar i Rasmus på luffen. Jag älskade boken, men filmen (den med Allan Edwall) var en av de filmerna min son under en period såg på om och om och om igen… jag kan varenda replik och melodisnutt utantill. Den är så fin!
Och så har vi världens bästa Karlsson som får Lillebror med sig på diverse upptåg. För att inte tala om finaste vänskapen mellan Emil och Alfred: ”du och jag, Alfred”, ”tror jag det, du och jag, Emil”.

I Tonje och det hemliga brevet (boken jag drar upp i alla möjliga och omöjliga situationer, missa inte att läsa den!) av Maria Parr är Tonje tio år, och hennes allra bästa vän heter Gunnvald och är över sjuttio. Vad har de gemensamt? Åh, mycket. Rattkälkar, till exempel. Och allra minsta bocken Bruse. Och i sammanhanget vänskap mellan någon mycket ung och någon mycket gammal måste jag förstås nämna Tove Janssons Sommarboken. Också obligatorisk läsning någon gång i livet, om sommar, natur och om vänskapen mellan Sophia och hennes farmor.

Nisses bästa vän heter Harry, och denne Harry lär Nisse att inte ha dåligt samvete för sådant andra har gjort. Att skaffa sig ett drakhjärta för att klara av livet när det inte är vänligt mot dig. Nisse är 11 år, och Harry råkar vara en drake som kan prata. Alla tror att han är en vanlig leguan, men nejdå. Till och med Nisses pappa blir varse Harrys livsvisdomar så småningom, och det kan han minsann också behöva eftersom hans liv är minst lika tilltrasslat som Nisses. Syltmackor och oturslivet, första boken om Nisse i Bagarmossen, är en fantastisk bok för alla elvaåringar som funderar över livet, och alla vuxna som funderar över elvaåringar. Läs!

Nu har det mest handlat om barnböcker märker jag – inte så konstigt eftersom det är i den världen jag rör mig varje dag. Men en oväntad vänskap i en vuxenbok får jag ha med också innan inlägget blir för långt: Kristina och Ulrika i Vilhelm Mobergs Utvandrarsviten. Från att inte vilja vara i samma rum till att vara nära vänner och varandras stöd i ett hårt liv. Här är en av mina favoritsånger ur Kristina från Duvemåla:

 

Bild: Från omslaget till Owen & Mzee – Den sanna historien om en fantastisk vänskap av Isabella & Craig Hatkoff

3 comments
  1. Jag tänker på den gamle mannen och pojken i Extremt högt och otroligt nära – deras vänskap är mycket fin.

Comments are closed.