Kulturkoll

Veckans utmaning: Det glömmer jag aldrig!

Lottaav Lotta

Lotta

Veckans utmaning handlar om det där oförglömliga tv-minnet som för evigt etsat sig fast i ditt medvetande. Bilden ovan visar en familj som tittar på den första månlandningen. Själv är jag för ung för att ha varit med då, men jag kan tänka mig att det måste ha varit en stor upplevelse som man aldrig glömmer.

Jag har några andra starka tv-minnen. Jag minns klart och tydligt vad jag gjorde under 9/11. Jag var föräldraledig med min son och tittade på Oprah på TV4 när ett nyhetsmeddelande började rulla fram över rutan om att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Snart avbröts eftermiddagssändningarna med nyheter och Bengt Magnusson som rapporterade om vad som hände, och sedan kunde jag inte lämna tv:n på hela kvällen.

Jag minns också hur jag vaknade tidigt på lördagsmorgonen den 1 mars 1986 och tänkte som vanligt se Gomorron Sverige – den lilla tecknade filmen och lyckohjulet kunde man inte missa. Men just den här morgonen var det ingen sändning utan istället ett nyhetsmeddelande om att Olof Palme blivit skjuten. Och hela dagen blev så tyst och märklig.

Jag minns också den lilla rojalisten i mig som den 29 juli 1981 sprang fort i regnet med uppfällt paraply mellan min kompis hus och mitt eget, för att missa så lite som möjligt av prinsessan Dianas bröllop. Hon var så vacker, och klänningen var helt overklig. Det är också ett av mina allra tidigaste tv-minnen.

Vad minns du?

Skriv dina svar i kommentarerna eller på din egen blogg (men länka nedan så att vi hittar till inlägget).

Lotta

Jag läser mycket, ofta och gärna. Hoppar friskt mellan olika genrer och älskar episka läsäventyr såväl som feelgood, blodiga styckmord och krimgåtor.

Visa alla inlägg av Lotta →

Du kanske också gillar

Det som skrämmer mig

Vinter med Kulturkollo #värme

Stranger comics

8 tankar på “Veckans utmaning: Det glömmer jag aldrig!”

  2. Jag var i USA (i Augusta, Georgia) som utbytesstudent 9/11 och hade skeden med mjölk och flingor på väg till munnen när jag på vår lilla tjocktv såg hur ett plan flög in i ett av World Trade Center tornen. I det andra satt det redan ett plan och programledarna på det morgonprogram vi tittade på skrek rakt ut. När tornen någon timme senare rasade till marken var jag i skolan. Den stängdes då och alla fick åka hem. Att ringa hem till Sverige gick inte förens sent på kvällen. Det glömmer jag aldrig!

    När prinsessan Diana dog i augusti 1997 var jag Aupair i USA och satt och tittade på MTV när det plötsligt började rulla ett nyhetsmedelande på skärmen. Jag trodde inte att det var sant!

    Jag var bara 7 år när Palme sköts så jag minns inte någon TV-bild av det men som Lotta skriver ovan så minns jag också den tysta och konstiga stämningen som var.

  6. Pingback: Jag glömmer aldrig Milton – Eli läser och skriver

Kommentarer är stängda.