Kategorier
Kulturkoll

I det lilla huset i Vismarlöv

carolina-top

Nu, hörni, ska jag bjuda på shelfies. Efter moget övervägande, ska jag säga, för att visa bilder på våra bokhyllor är  ingen självklarhet. Ni kommer definitivt inte att se något flashigt färgsorterat utan mer av typen “men oj vad skönt att det inte ser ut så där hemma hos mig”. Men ska jag nu presentera mig och vara ärlig så får jag ju visa våra bokhyllor så som de faktiskt ser ut och inte så som jag önskade att de kunde ha sett ut.

Eller…”våra bokhyllor”? Fel. Vår bokhylla, ska det stå. I singularis. Vi bor i ett litet hus, som dessutom är byggt för väldigt länge sedan och ombyggt många gånger. Ingen enda vägg är helt rak och ordentlig. Det är en skånelänga = hela övervåningen består i princip av snedtak. Så det finns inte plats för mer än en bokhylla.

Och är den då smockfull av bibliotekariens/bokälskarens/bokbloggarens böcker? Nej. Den är inte det. För:
1. Jag köper sällan böcker numera. (jodå, det finns sådana människor också) Eftersom jag jobbar på ett bibliotek så har jag alla möjliga böcker jag kan tänka mig omkring mig redan och kånkar hem högvis alldeles gratis. Jag behöver inte äga böckerna. När jag är färdig med dem så lämnar jag tillbaka dem. (undantag: fantasy på engelska som sällan köps in till “mitt” bibliotek)(fast dem läser jag numera som e-böcker så inte heller de får befolka vår hylla)
2. Min oäkta make tänker inte som jag. Han vill och måste äga böckerna han läser. Även om han sedan skänker många av sina lästa böcker till andra så är det ändå så att det mest är hans böcker som fyller vår bokhylla. De är av typen Alfahanne-räddar-världen-från-terrorhot-av-olika-slag. Vi läser ytterst sällan samma böcker.
3. Och eftersom vi har ett såpass litet hus så finns det många andra prylar som också tycker att de måste bo i vår bokhylla. Grejer barnen har gjort på slöjden. Ljusstakar. Högar med tidskrifter som inte ska slängas riktigt än. Små spritflaskor. Dammtussar.

OK. Nu börjar ni förstå graden av oglamoröshet i shelfiesarna som kommer här:

13
The Hylla. Observera hur bokbloggaren i fråga inte ens pallade räta upp böckerna inför fotografering.
11
Och ljusstakarna måste ju stå någonstans? Eller hur??
10
Här är faktiskt ett stycke hylla som mest är fylld av mina böcker. Lagerlöf!!
12
Fast den här delen av hyllan är å andra sidan verkligen inte min. Överst är barnens böcker. Och underst…ja, oäkte maken tycker att vi trots platsbrist äntligen behöver samla alla våra livs genomsprungna orienteringskartor. Det är ett ARKIV. För att inte tala om bruksanvisningarna för hela husets blandade maskinpark.

 

 

 

9
Sådana här små figurer bor det i vår hylla också. Det är min mamma som har gjort dem, i keramik. Klart att man vill ha sånt i bokhyllan!
8
Här en detaljstudie av sofforna i bilden ovan. Det är förstås jag och familjen som ligger där och läser.
14
Och så till sist den här som väl allra mest visar att jag “reser med lätt bagage” numera. Detta är egentligen ett grytlocksställ, som vi har satt i badrummet i stället. Det brukar vara smockfullt av böcker och tidningar – men numera ser det mest ut så här. Hej Kindle!

Av Carolina

Läser allt. Läser jämt. Läser börja läsa-böcker blandat med tunga klassiker, frossar i fantasy, romance och historiska romaner. Läser nytt inom barn- och ungdomslitteraturen och gamla deckare. Blandar allt och kan inte leva utan. En dag utan någon läsning är en misslyckad dag.

4 svar på ”I det lilla huset i Vismarlöv”

Det är en hylla, i alla fall 😉
Och keramikfamiljen är fin – den har nog bara råkat stuvats undan uppe i hyllan och blivit kvar där. Jag ska ta fram dem på en mer framträdande plats nu, tror jag.

“Hemtrevlig” känns bra – det är så det mesta är hemma hos oss. Och vi trivs ju med det!

Stängt för kommentering.