Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Visa mig din bokhylla (och din läshörna) så ska jag säga dig vem du är …

linje-ulrica
Veckans utmaning handlar om något som för mig och för många andra är helt nödvändigt för att ett hem ska kännas som ett hem. Ja, ni förstår vad jag pratar om – böcker och bokhyllor så klart!

I Kulturkollos begynnelse visade några av medlemmarna upp sina bokhyllor och läshörnor, men vi är också nyfikna på hur det ser ut hemma hos er. Visa oss era bokhyllor och/eller din bästa läshörna. Delta genom att svara på din egen blogg, i kommentarerna här nedan, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att nämna oss @kulturkollo och använda taggen #husochhem eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

På bilden ovan ser ni en detalj från min mycket saknade läshörna som tyvärr försvann när dottern skulle ha eget rum. Men det går för all del väldigt bra att läsa i soffan också. Här nedan bjuder jag på både en selfie och en shelfie, men det är självklart OK att bara visa bokhyllorna.

Kategorier
Kulturkoll

En shelfie och en selfie

Linda

Nästan alla mina böcker står i förrådet, eftersom hemmet ska tömmas och ytorna komma fram inför husvisning i veckan. En hylla finns dock kvar, på väggen i vardagsrummet och där trängs nu de böcker jag tycker extra mycket om och de böcker jag fått från förlag och borde läsa snarast. Med fyra böcker lästa hittills i augusti är risken stor att de får vänta ett tag. Ibland kommer livet emellan.

Min dröm är självklart ett bibliotek, fyllt med alla mina böcker, men så blir det inte i det nya huset heller. Kanske är det inte rimligt att ha hur många böcker som helst framme.

Kategorier
Kulturkoll

I det lilla huset i Vismarlöv

carolina-top

Nu, hörni, ska jag bjuda på shelfies. Efter moget övervägande, ska jag säga, för att visa bilder på våra bokhyllor är  ingen självklarhet. Ni kommer definitivt inte att se något flashigt färgsorterat utan mer av typen “men oj vad skönt att det inte ser ut så där hemma hos mig”. Men ska jag nu presentera mig och vara ärlig så får jag ju visa våra bokhyllor så som de faktiskt ser ut och inte så som jag önskade att de kunde ha sett ut.

Eller…”våra bokhyllor”? Fel. Vår bokhylla, ska det stå. I singularis. Vi bor i ett litet hus, som dessutom är byggt för väldigt länge sedan och ombyggt många gånger. Ingen enda vägg är helt rak och ordentlig. Det är en skånelänga = hela övervåningen består i princip av snedtak. Så det finns inte plats för mer än en bokhylla.

Och är den då smockfull av bibliotekariens/bokälskarens/bokbloggarens böcker? Nej. Den är inte det. För:
1. Jag köper sällan böcker numera. (jodå, det finns sådana människor också) Eftersom jag jobbar på ett bibliotek så har jag alla möjliga böcker jag kan tänka mig omkring mig redan och kånkar hem högvis alldeles gratis. Jag behöver inte äga böckerna. När jag är färdig med dem så lämnar jag tillbaka dem. (undantag: fantasy på engelska som sällan köps in till “mitt” bibliotek)(fast dem läser jag numera som e-böcker så inte heller de får befolka vår hylla)
2. Min oäkta make tänker inte som jag. Han vill och måste äga böckerna han läser. Även om han sedan skänker många av sina lästa böcker till andra så är det ändå så att det mest är hans böcker som fyller vår bokhylla. De är av typen Alfahanne-räddar-världen-från-terrorhot-av-olika-slag. Vi läser ytterst sällan samma böcker.