av Ulrica: Det här var ju verkligen en ”ont i magen”-bok. Jag lider verkligen med Ina som i sin önskan att passa in drar till med en liten lögn och situationen som sedan går henne helt ur händerna när allt eskalerat. Den här typen av böcker med utsatta barn som bara vill vara som alla andra berör verkligen.
Annette: Jag håller med. Jag satt med en klump i magen, framförallt i början av boken. Så jobbigt att läsa om när lögnerna tar över och det spårar ut helt. Vi har nog alla sagt något någon gång som man ångrar och sedan går och våndas över i den åldern. Det gör verkligen ont att läsa om situationen i klassrummet också, när alla ska berätta vad de ska göra över under sommarlovet. Jag tror dock inte att det är så vanligt nuförtiden, att man tar sådana ”rundor” i klassen?
Linda: Ja, hjälp vad ont i magen jag fick. Jag kan förstå att Ina hittar på en semester eftersom alla andra berättar om resor och att åka bort verkar vara en norm. Vilmer är modigare som vågar erkänna att de inte har pengar, men att prata om fattigdom är verkligen tabu. Tänk så många barn som inte har råd att visa upp en drömsommar. Pressen måste ha ökat sedan sociala medier blivit en stor del av deras liv.
Ulrica: Jag slås ofta av hur elaka barn är mot varandra och hur mycket saker och ting hela tiden är en tävling om vem som är bäst och coolast och/eller har mest och finast saker. Det gör mig sorgsen.
Ulrica: Hade jag fått önska, hade hellre sett att författaren avstod från att lägga till förälskelsen mellan Ina och Vilmer. Deras vänskap är så fin och jag tycker det räcker alldeles utmärkt att de är vänner.
Anna: Jag håller med om att vänskapen var så fin och att det låtsasland som de båda barnen bygger upp liksom har vänskapen som förutsättning. Det som jag tyckte så mycket om deras vänskap var att de bara var, de lekte som barn gör och det är något jag inte ser så ofta längre med barn i de åldrarna. Tonåren och spelet mellan killar och tjejer flyttas hela tiden längre ner i åldrarna och aktiviteterna blir allt mer styrda, så fint att läsa om leken och fantasins möjligheter att stänga världen ute.
Annette: Det var fint att läsa om deras engagemang i själva ”leken”. De tillät verkligen sig själva att liksom släppa taget och bara njuta av skapandet av deras alldeles egna universum.
Anna: Jag vet inte om det är min lite nostalgiska ådra som får fullt utlopp men jag minns genast de där kojorna som jag byggde i mellanåldern, man släpade och snickrade och inredde och det var själva byggandet som var det roliga. Sedan lekte jag inte så mycket där, man bar dit fika och man läste Starlet (som jag fick kassvis av mina äldre kusiner) men snart blev kojan ointressant. Det är något med att bygga ett hus, bygga en plats …
Annette: Jag hade ett sådant ställe på vår vind som vi ställde iordning. Det var som ett litet rum med en platsbyggd säng och ett litet fönster. Där fixade vi iordning och hängde ofta när vi var kanske 9-12 år. Det bästa var när de fällde upp stegen till vinden så vi var helt ifred. Jag minns att mamma inte riktigt gillade det, men efter en del tjat så fick vi oftast som vi ville.
Linda: Det är verkligen en brytningsålder mellan år 5 och 6, när många byter skola och går från att vara barn till att bli tonåring. I en sjätteklass kan det verkligen vara en stor spridning mognadsmässigt, även om alla är lika gamla. Det är en viktig och komplicerad tid i livet som jag tycker att Marianne Kaurin skildrar väl hur svårt det är att våga vara sig själv och att sticka ut. Jag minns en elev jag hade i sexan för många år sedan, som grät för att ingen ville leka längre. Alla hennes kompisar hängde på fritidsgården istället och spanade på äldre killar.
Carina: jag tycker att skildringen av åldern mellan barndom och tonår kom fram så fint. Jag minns själv hur knepigt det var där ett tag att få leka meningen framstå som barnslig, samtidigt som man heller inte är redo för att gå in helt i smink, killar och tuff yta. Jag tänkte mycket på låten Grottorna av Säkert! när jag läste. Den skildrar också den där övergången väldigt fint.
Linda: Är det här en bok som passar målgruppen? Jag tycker att den är fin och kan tänka mig att den fungerar som högläsningsbok, men kanske är det inte en bok man sticker till vilket barn som helst.
Titel: Semestern
Författare: Marianne Kaurin
Översättare: Sara Ohlsson
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2022
Ett svar på “Kulturkollo konfererar – Semestern”