Läsa serier på andra språk

Jag tycker om att läsa på andra språk, men det är inte alltid så lätt och kräver mer av mig som läsare. Engelska går bra, likaså norska, men danska är lite klurigare och tyska är ganska jobbigt. Jag ser mig som hyfsat flytande på tyska, men att läsa en roman tar ändå emot. Därför läser jag mycket serier, eller grafiska romaner, där man helt naturligt får bildstöd.

Det är såklart inte helt lätt att få tag på serier på andra språk än svenska och engelska, men nu bor jag lyckligtvis i Stoklcholm. Kulturbiblioteket i centrala stan har en avdelning som heter Serieteket och de har några hyllor med serier på andra språk. Det är inte så många böcker, och det känns som om jag snart är igenom alla serier på tyska, men det är fullt tillräckligt för mig. Jag köper ofta serier med mig när jag är i tyskspråkiga länder också.

Det går ofta bra och jag har läst många fina berättelser på andra språk. Österrikiska Ulli Lust bok Heute ist der letzte Tag vom rest deines Lebens, på svenska översatt till Idag är sista dagen på resten av ditt liv, var roligt att läsa. Den handlade om en ung kvinnas sökande efter sin identitet på 80-talet.

Jag har ett särskilt intresse för Baader-Meinhof-ligan och tyckte att det var roligt när jag hittade Das Gutachten av Jennifer Daniel i en bokhandel i Berlin. Det är en mystisk historia om en rättsläkare som tvingas fundera över sin egen moral när han först tror att han kört ihjäl en RAF-aktivist. Jag lånade min pappa boken och även han kunde läsa den utan problem, just för att bilderna hjälpte till där språket blev för svårt.

Det kan också bli svårare med serier och det fick jag erfara när jag nyligen läste en biografi över den norska konstnären Edward Munch på norska, Munch av Steffen Kverneland. Det var inte några större problem att hänga med i språket, men bildspråket byggde på en enormt stor förförståelse för det norska kulturlivet på 1880-talet. Munch hängde mycket med svenska Strindberg, men i övrigt var det många jag inte kände till och det var inte alltid man fick veta med en gång vilka de var. Jag kan tänka mig att antalet fotnoter skulle varit fler i en svensk utgåva.

När jag läser samhällskritik på andra språk kan också något gå förlorat. I Tatovøren og klitoris (Tatueraren och klitoris) av Rikke Villadsen, som jag läste på danska, var det endel humor som jag inte riktigt förstod, även om jag kunde ta till mig det mesta. Die Hure H zieht ihre Bahnen (Horan H drar sina spår) av Katrin de Vries och Anke Feuchtenberger var också intressant och rolig, men lite av humor blir så att säga lost in translation.

Jag rekommenderar ändå den som vill läsa på andra språk att börja med serier. Det är klart att om serier inte är din grej, så blir det kanske inte lättare att läsa, men om du gärna läser en och annan grafisk roman, varför inte testa på ett annat språk?