Kategorier
Aktuellt

En solig måndag i juni

linje-ulrica

Vi är verkligen inne i den stora firartiden just nu, även om firandena inte ser ut som de brukar. Mors dag har passerat och på kö står studenter, skolavslutningar, konfirmationer och examenshögtider. Vi har en del födelsedagar att fira i juni också i den här familjen.

Men jag skulle vilja stanna upp och slå ett slag för att bara fira den här soliga måndagen i juni. Jovisst har C-situationen vänt upp och ner på allt. Jovisst börjar det bli mer än lovligt trist att arbeta hemma vid köksbordet. Jovisst är det måndag och VAB och vardag – och inte alltid så lätt att vara positiv.

Men det är också den första juni, sommaren är här och syrenerna doftar utanför den öppna balkongdörren där fåglarna kvittrar och förskolebarnen leker och skrattar på sin gård. Kaffet smakar gott och livet är helt OK faktiskt. Det firar jag idag.

Ps. för den som ändå vill ha något ”riktigt” att fira kan man välja mellan att uppmärksamma namnsdagsbarnen Gun och Gunnel, Samoas nationaldag, Mjölkens dag eller Worldoutlanderday.

Bild: pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Martin Widmark – 20 år som författare

Författarfoto: Thron Ullberg

linje-ulrica

År 2000 gav Martin Widmark ut sin första bok. Den hette Att fånga en tiger och den har kanske inte så många hört talas om. Å andra sidan finns det väl nästan ingen som har missat serien LasseMajas detektivbyrå!

Denna serie som har lästs och älskats av så många – och som är så underbart galet illustrerad av Helena Willis. Det verkar finnas ett nästan omättligt sug efter LasseMaja-böcker – det finns inte mindre än 28 titlar i serien och lägg sedan till pysselböcker, julkalender, TV-serie och flera biofilmatiseringar, så förstår man att LasseMaja är stort. Vi har de flesta böckerna här hemma i hyllan och de har först fungerat som högläsningsböcker och sedan som egen läsning för mina två barn. Min dotter tar fortfarande fram en bok då och då och läser om, trots att hon egentligen har vuxit ifrån dem. Men de finns där som en trygg snuttefilt i hyllan, ni vet. För att inte tala om hur många gånger vi har lyssnat till de 3-4 cd-versionerna vi har ligger i bilen. Jag tror nästan att jag kan Mumiemysteriet utantill!

Martin Widmark har dessutom gett ut ytterligare drygt 60 böcker i olika serier och fått flera litterära priser. Han har skrivit läromedel och har dessutom arbetat mycket aktivt med att öka läsförståelsen bland barn, bland annat som initiativtagare till projektet En läsande klass. Det projekten hade stor genomslagskraft på skolorna under flera år och för det arbetet fick vår jubilar faktisk en guldmedalj av regeringen. Inte illa, va? Efter det har han fortsatt att engagera sig i olika projekt för att sprida litteratur till barn och främja litteratursamarbeten över landsgränser.

Så stort grattis till dig Martin – och tack för 20 år av läsglädje och för dina läsfrämjande gärningar som kommit så många barn till godo.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Drakar!

linje-ulrica

I mitt förra inlägg skrev jag lite om barn- och ungdomsfantasy och jag tänkte stanna lite vid det ämnet. Det går ju inte att prata om den genren utan att nämna drakar! Denna fantastiska varelse som förekommer i så många böcker. I äldre titlar tenderar drakarna bara att vara onda (tänk Katla), men i moderna böcker handlar det främst om att respektera, i viss mån tämja och framförallt att får flyga på drakarna.

Mina barn gillar böcker där det finns drakar, så vi har läste flera serie. Den första tror jag var böckerna om Tam av Jo Salmson. Serien Drakriddare är riktigt bra att starta med för de är riktigt spännande och utspelas i en intressant värld. Huvudpersonen är pojken Tam som är fascinerad av drakar, men som befinner sig så långt ifrån den som det nästan är möjligt.  Han är fattig och föräldralös och drakarna och deras riddare bor på kungens slott. Men drakarna har också sitt att säga till om så Tams öde tar en oväntad vändning. I den här serien finns 9 härliga böcker att dyka in i.

Galna och roliga drakar finns i Cressida Cowells böcker om vikingapojken Hicke. Boken Hur du tränar din drake ligger till grund för de populära filmerna Draktränaren, men böckerna är riktigt roliga också. Väljer man ljudboksversionen kan man få höra Robert Gustavsson i sitt esse där han pratar med hur många dialekter som helst.

Det är inte bara killar som får rida på drakar. En cool hjältinna hittar vi i serien Draksången. Det är en fristående fortsättning på Jo Salmsons Tam-böcker. De utspelas i samma värld, men är tänka för lite äldre läsare. Huvudpersonen Nea är 14 år och det är hennes äventyr vi får följa i böckerna Stjärnstenen, Draksången och Blånatten. Författaren bygger upp en magisk fantasyvärld kring Nea med häxmästare, stjärnstenar  – och drakar så klart. Berättelsen är välskriven och vimlar av intressanta karaktärer – andlöst spännande från första till sista sidan.

Och nyligen har vi upptäckt ännu en riktigt bra serie om drakar som jag verkligen vill tipsa om. Drakberidaren utspelas i en fiktiv värld som påminner om ett Japan ”förr i tiden” och i den miljön känns drakar och magi som naturliga inslag. Här möter vi 12-åriga Nuwa som börjar på en internatskola för drakberidare, precis som hennes mamma före henne. Eleverna på skolan tränar både stridskonst och drakvård – och så ska de lära sig att rida på drakar. Målet är att bli drakberidare i kejsarens styrka, men Nuwa hoppas också på att få veta med om vad som hände med henne mamma. I boken finns olika sorters drakar med olika egenskaper – skogsdrakar, jaktdrakar, ökendrakar och vattendrakar – och de är svårflirtade och egensinniga, men de kan tämjas med magi och silverklockor och när de väl har knutit an till en ryttare blir de lojala. Andra lojaliteter prövas också mellan eleverna på skolan och olika grupperingar som är för eller mot kejsaren.
Hittills har författaren Helene Ekeroth skrivit två böcker i serien. Den första boken Skuggan tyckte båda barnen och jag väldigt mycket om. Inför nästa bok Striden läste min dotter själv om bok ett och fick mig att svära på att skaffa bok två så fort den kom ut strax efter påsk. Vi hängde på låset till bokhandeln och sedan såg vi inte dottern på två dagar, så nu förstår ju hur spännande dessa böcker är! Nu högläser jag den för sonen och vi trivs väldigt bra i den magiska värld som författaren har skapat. Nu håller vi tummarna för att del tre inte dröjer alltför länge.

 

Titel: Skuggan och Striden (Drakberidaren del 1 och 2)
Författare: Helene Ekeroth
Förlag: Raben & Sjögren
Utgivningsår: 2019 resp. 2020

Bild: pendleburyannette från Pixabay 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Sequels och prequels och sånt

linje-ulrica

Jag började inte läsa fantasyböcker förrän ganska sent och jag har framförallt fastnat för barn- och ungdomsfantasy. Det är tack vare en kurs i barn- och ungdomslitteratur som jag läste för att skaffa mig lite bättre kunskaper i ämnet när jag började arbeta mer barnböcker. Så det var förhållandevis sent som jag upptäckte hur mycket bra som ges ut i den här genren för barn och unga. Numera har jag två barn som tycker om att läsa och bli lästa för och de väljer gärna fantasyberättelser av olika slag.

Fantasyböcker har en tendens att ges ut som trilogier (åtminstone de för barn-och ungdomar, för vuxna är det inte ovanligt med mycket längre serie än så). En av de första fantasytrilogierna jag läste var serien om Klanen Otori av Lian Hearn. De tre böckerna Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne är en berättelse i en värld som liknar ett historiskt Japan, men som är magisk och spännande. Jag slukade de tre böckerna och kände mig helt nöjd med det. Men så kom det en fjärde bok (Vid hägerns skarpa skri). En som liksom var utöver trilogin och utspelades 16 år efter de andra böckerna, men ändå tillhörde den. Jo, men uppföljare – sequels – var ju inte helt obekant.

[A sequel is a work of literature, film, theatre, television, music or video game that continues the story of, or expands upon, some earlier work. In the common context of a narrative work of fiction, a sequel portrays events set in the same fictional universe as an earlier work, usually chronologically following the events of that work.]

Men när det någon tid senare också dök upp en prequel (Och himmelens vida väv) så var det obekant för mig. På något sätt tänker man ju ändå att författaren har valt att börja en bok när den börjar, och det som hände före det vävs in i berättelsen eller är inte relevant. Så varför en prequel då kan man undra?

[A prequel is a literary, dramatic, or cinematic work whose story precedes that of a previous work, by focusing on events that occur before the original narrative. A prequel is a work that forms part of a backstory to the preceding work.]

Den cyniske kanske tänker att det är ett sätt för författaren att suga ut mer ur en en lyckad bokserie som man från början inte tänkt skriva fler böcker i. Och ja, varför inte om det görs med finess och i samma anda. Då kan det faktiskt fungera och det kan rent utav vara intressant att få lite bakgrundshistoria eller lära känna personer (t.ex. föräldrarna) till huvudpersonerna i ”originalböckerna”. Klanen Otori är en riktigt bra serie för övrigt – alla fem böcker – och jag ser fram emot att snart introducera dem för mina barn.

En av de serier jag fick upp ögonen för på ovan nämnda litteraturkurs var Philip Pullmans böcker Den mörka materien (Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren). Det är berättelsen om flickan Lyra som bor i en värld som till synes inte är helt olik vår, men där människans själ tar form av ett djur, en daemon, som alltid finns vid sin människas sida. När Lyras bästa vän Roger försvinner får hon ge sig ut på ett hisnande äventyr där gränser mellan världar suddas ut och hon får träffa både märkliga vetenskapsmän, pansarbjörnar och häxor. Pullman har skapat en fantastisk värld som jag älskade när jag läste första gången och tyckte nästan lika mycket om när jag läste den för min dotter förra året. Den första boken – Guldkompassen – har filmatiserats också (2007), men tyvärr inte så särskilt lyckat. Däremot är TV-serien vars första säsong finns på HBO riktigt, riktigt fin. Och för inte alltför länge sedan dök det upp en prequel till Den mörka materien. I boken Lyras färd är huvudpersonen bara sex månader gammal, men redan nu vet några människor att hon kommer att ha stor betydelse och de gör allt de kan för att hålla henne trygg och säker. Den här boken har jag inte läst ännu, men den står här hemma i hyllan och väntar.

Jag var väl inte den enda som drog med i Hungerspelen-febern (Hungerspelen, Fatta eld, Revolt)när de böckerna kom. De var så hemska, så spännande och så otroligt bra. Sluk-läsning på högsta nivå. Och nusk har vi som älskade böckerna något att de fram emot – inom kort släpps nämligen Balladen om sångfåglar och ormar och det är – tada! – en prequel till Hungerspelen och den utspelas 64 år innan vi får lära känna Katniss, Gale och Peeta. Här är istället en 18-årig Coriolanus Snow huvudperson och frågan är om vi får en förklaring till hur han blev den kallhjärtade diktatorn som vi känner honom som.

 

 

Men vad kallas då en bok som inte utspelas före eller efter andra böcker i en serie utan samtidigt, men ur en annan persons synvinkel? Jo, det har jag tagit reda på, det kan kallas paraquel eller sidequel – parallellberättelse alltså – inte konstigare än så. Och en helt sprillans ny sådan är på gång i Twilight-serien. Nu är det inte alla som tycker att den serien är av bästa kvalitet, men hur som helst så var den omåttligt populär när den kom 2005 och skapade en vampyr-romantisering utan dess like. Och när sedan filmerna kom skapades olika läger där man höll på antingen Edward eller Jacob som den som Bella till slut skulle välja. Hursomhelst kommer Midnight sun att berätta hela historien ur Edwards perspektiv. Boken skulle egentligen ha kommit mycket tidigare, men runt 2008 när författaren höll på att skriva boken läckte stora delar av manuset ut på näten och hon tappade lusten att avsluta boken. Men nu är den alltså på gång och kommer på engelska i slutet av sommaren. Vad tror du – kommer du att läsa den?

Citat från wikipedia

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Tulpanresan som inte blev av

linje-ulrica

Det är många planer som har fått ställas in den här våren, resor inte minst. En resa som inte blev av är min och mammas tulpanresa till Holland. Den hade vi såklart sett fram emot – inte minst för att det skulle bli den första resan som vi åkte på bara vi två sedan vi var i London -95. Mitt i besvikelsen över det är det trots allt ännu värre att vi inte kan ses alls just nu, vare sig i Holland eller här hemma. Som tur är har våren fullständigt exploderat här i Skåne. Vi är ju ännu inte inlåsta utan det finns möjlighet att njuta av blomprakt i stadens parker.

Men jag funderade på vad jag kunde göra för att komma i Holländsk stämning – förutom att sniffa på tulpaner i Botaniska trädgården. Om man tänker sig lite mer kulturellt …

Det första jag kom att tänka på var att jag kanske skulle läsa om Tulpanfeber av Deborah Moggach. Ni kommer kanske ihåg den där boken som ”alla” läste när den kom ut 1999. Den utspelas på 1630-talet när tulpangalenskap hade drabbat Amsterdam och istället för i aktier spekulerar man i tulpanlökar. Den filmatiserades 2017 med Alicia Vikander i en av huvudrollerna så kanske satsar jag på att se filmversionen.

Förutom att strosa runt i Keukenhof, hade mamma och jag såklart planerat att hinna med att de på konst. Rijksmuseum och Van Gogh-museet stod på önskelistan. Då kom jag att tänka på Irving Stones fina (och tjocka) biografi om Vincent van Gogh. Den heter Han som älskade livet och kom ut 1934, men den versionen jag har läst att en adaptation från 1956.  Jag tror det var mamma som stack den i handen på mig någon gång och den är helt klart läsvärd. Tydligen finns den också som film, så här finns ännu en ”bok-på-film”-kombo att upptäcka.

Och apropå det så går det ju inte att inte nämna Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier om tjänsteflickan Griet som får arbete hos konstnären Vermeer. En historia om klass, konst och kärlek. Den filmatiserades 2003 med Scarlett Johansen och Colin Firth i huvudrollerna.

Ja, men se där. Tre böcker som jag med stor sannolikhet hittar i bokhyllan och tre filmer som troligen inte är så svåra att får tag på. Om jag sedan dricker en Heineken och äter lite pommes med majonnäs så är det ju nästan som att vara där!

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Åter till Uppsala – Ganska nära sanningen av Anna Ahlund

linje-ulrica

Den här veckan ägnar vi oss åt fiktiva resor här på Kulturkollo och förra helgen var jag i Uppsala. Jag valde Lund som studentstad, men jag gillar Uppsala väldigt mycket blev jättesugen på att åka dit snart igen och bara strosa runt i staden.

Men den här helgen var det en resa i fantasin genom Anna Ahlunds nya bok Ganska nära sanningen. Det är faktiskt ett återbesök eftersom författarens förra roman Saker ingen ser också utspelas i Uppsala på Sibylla allmänestetiska läroverk. I den här boken får vi träffa Nico som precis har flyttat till Uppsala. Nico har inte bara bytt stad utan har också ändrat namn och färgat håret ros. Det här ska bli en nystart och en chans att bli en ny person. Nico träffar Beata, Gabriel och Hedvig, men har inte helt lätt att hitta sin nya plats vare sig på skolan eller i livet. Relationen till Beata utvecklas till något pirrig och spännande, men också svårt då det finns så många frågor kring kropp och identitet som Nico måste får ordning på för sin egen del.

Jag gillade verkligen att hänga med Nico och Beata, och Uppsala ger en fin bakgrund åt bokens handling. Boken skildrar också en varm framväxande vänskap mellan Nico och fastern Valenka som han är inneboende hos. Hos Valenka finns en intressant bakgrundshistoria som visar att Nico och fastern har mer gemensamt än de först tror.

Anna Ahlund är väldigt skicklig på att skriva berättelser om ungdomar som känns trovärdiga och sanna och där HBTQ-perspektiv är en helt naturlig del av handlingen. Bland hennes karaktärer finns personer som är gay, bi eller trans utan att det känns konstlat eller undervisande. Det som framförallt slår mig med författarens böcker är att det aldrig finns rätt eller fel slags kärlek – utan bara kärlek!


Titel: Ganska nära sanningen
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020

Bild: wikiwand

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll

Påskläsningstips

 

Påsken står för dörren och troligen tillbringas den för de flesta av oss hemma, och inte i en skidbacke eller på en konstrunda på Österlen. Det som är bra med att vara hemma är att det finns massor av tid för att läsa (och äta påskgodis förstås). Här kommer en radda tips på påsk-läsning från oss här på Kulturkollo. Här finns både traditionell påskekrim och annat. Hoppas du hittar något tips i din smak.

Ulrica: Jag är mitt i läsningen av Queenie av Candice Carty-Williams och jag vet redan innan jag har avslutat den att jag vill tipsa om den. Det är en smart, rolig och allvarlig bok om en ung, svart kvinna i en sexistisk och rasistisk värld. Jag vill också tipsa om Nattugglor av Gabrielle Levy. Det är en bok om en grupp människor i Paris som har sökt upp en sömnspecialist för att försöka hitta en lösning på sina sömnproblem. I gruppbehandlingen börjar de olika orsakerna till sömnproblemen att nystas upp, men viktigare än det så hittar de en gemenskap och och vänskap. Franskt och bra!
Och så ett krim-tips som avslutning. Dödsdansen är Anna Janssons tjugoförsta bok om polisen Maria Wern. I den här boken hittas misstänkta men friade våldtäktsmän och sexförbrytare brutalt mördade. Bredvid kropparna återfinns en ullsax som använts för att stympa dem. Maria Wern och hennes kollegor vid Visbypolisen blir inkopplade för att lösa fallet innan flera män fallet offer för mördaren. Habil kriminalare som håller vad den lovar.

Anna: Vad kan passa bättre än att tipsa om en påske-krimserie? Jag har nyligen lyssnat på den avslutande delen i Anders de la Mottes årstidskvartett och Våroffer var precis lika bra som de tidigare delarna: Slutet på sommarenHöstdåd och Vintereld. Delarna är fristående men de har delvis miljöerna gemensamt. Alla utspelar sig i Skåne och i mindre byar och samhällen och det är spännande på ett sätt som inte är särskilt blodigt utan mer krypande otäckt. Rekommenderas.

Viktoria: Om man som jag älskar John Greene och Rainbow Rowell men inte har riktigt koncentrationen för tillfället så har jag ett superhett tips. Jag läste nyligen ut Rowells grafiska roman Pumpkin heads om två tonåringar som jobbar extra på en höstmarknad varje år. Tänk stånd med Pumpa-latte, karuseller och matbodar. Boken sträcker sig över deras sista dag på marknaden då det är dags för dem att börja på College snart. Sista dagen att göra allt de där de vill ha gjort innan det är över. Som att prata med tjejen i boden mittemot. Vardag, relationer och Coming of age. Precis lagom mycket dramatik i det lilla.

Linda: Jag har just läst ut Mhairi McFarlanes nya bok If I never met you och jag ÄLSKADE den. Totalt förutsägbar, men charmig och välskriven. Så långt från Påskekrim man kan komma, men jag rekommenderar den varmt. Om det är krim du suktar efter vill jag istället rekommendera Främlingen av Elly Griffiths som har alla ingredienser som en bra spänningsroman ska ha. Brittisk universitetsmiljö, litterära referenser och trevliga poliser att engagera sig i.

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll

Vardagen som statlig köksbordstjänsteman

linje-ulrica

Sedan ett drygt år tillbaka arbetar jag som talboksspecialist på Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, som nyligen omlokaliserat från Stockholm till Malmö. Precis när vi efter ett år av pendlande hade fått flytta in i våra nya lokaler och laddade för en storslagen invigningsfest med kulturministern som gäst, fick alla planer ändras på grund av ett elakt virus.

Jag brukar inte skriva så mycket om mitt arbete här på bloggen, men tänkte göra ett undantag nu och berätta lite om hur vardagen på myndigheten kan te sig för tillfället när verksamheten i stor del bedrivs från olika köksbord och hemmakontor, men också för de människor som använder de produkter och tjänster som vi arbetar med.

”Min” myndighet tillhör kanske inte den mest samhällskritiska verksamheten, men i uppdraget ingår att göra litteratur och samhällsinformation tillgänglig för personer med olika typer av läs- eller funktionsnedsättning, och det vi gör är till stor hjälp för många personer runt om i landet.

Under myndighetens paraply ligger till exempel nyhetstidningen 8sidor. Det är en tidning som är specialiserad på lättlästa nyheter och många i tidningens målgrupp har den som sin enda nyhetskälla. Det har verkligen blivit tydligt i dessa oroliga tider och antalet besök på tidningens webbsida är rekordhöga och inte minst den sida som på ett tydligt sätt med ett enkelt språk svarar på frågor om Corona-viruset. Redaktionen är den enda del av myndigheten som fortfarande finns i Stockholm och just nu är vi extra måna om kollegorna där.
Att se till att dagstidningar omvandlas från papperstidning till taltidning är ett annat viktigt uppdrag, där andra kollegor arbetar hårt med att hålla ställningarna. Än så länge är de flesta medarbetare friska och jobbar på hemifrån, men vi måste parallellt arbeta med kunskapsöverföring på distans så att det finns fler av oss som kan samma arbetsuppgift om sjukdom drabbar.

Runt om i landet finns också en grupp fantastiska läsombud som arbetar med lässtöd som en del av sitt vanliga arbete inom LSS- och äldreomsorg, och frivilliga högläsare som besöker äldreboenden, dagverksamheter och privatpersoner. Den här verksamheten har av naturliga skäl fått stå tillbaka en hel del eftersom flera av de som vanligtvis tar del av verksamheten tillhör riskgruppen, men vi har förstått att det är många som saknar just den här aktiviteten och som känner sig ännu lite mer isolerade just nu.

Talböckerna jag arbetar med används till största delen av studenter som behöver sin kurslitteratur inläst för att kunna tillgodogöra sig sin utbildning. Troligen kan vi få fler inläsningsförslag när ännu mer utbildning sker på distans. De som vi anlitar som inläsare är en väldigt viktigt kugge i det maskineriet som ni förstår, och för tillfället befinner sig alla våra talboksleverantörer och deras inläsare i Stockholm – som ju är ett av de mest drabbade områdena. Och visst påverkar den här märkliga vardagen våra inläsare. Vårvintern och vabruari är inte snälla i vanliga fall. En vanlig förkylning är nog så besvärligt för den som har sin röst som arbetsredskap och ett virus som ger hosta gör inte saken lättare. Men vi har fantastiska samarbetspartners och väldigt förstående användare som gör uppdraget lättare.

Det finns många fler verksamheter som arbetar med t.ex. punktskrift, taktila material samt utbildning och information som alla är värda att nämnas, men det här börjar nästan likna ett sponsorinlägg för tillgängliga medier. Men jag är väldigt uppfylld av uppdraget och stolt över mina kollegor som både har användarnas bästa för ögonen och som ställer upp för sina arbetskamrater på alla möjliga sätt. Krisplaner och beredskapsdokument i all ära, men det är ändå stödet från kollegor och ledning som känns tryggast.

Jag inser också hur otroligt förmånligt det är att ha ett arbete som till stora delar kan skötas nästan lika bra på distans och som också ge mig möjlighet att vara hemma med mina barn om det skulle behövas. Jag må sakna mina kollegor, svära över att det buggar med Teams-uppkopplingen och muttra lite över att köksbordet inte är det bekvämaste arbetsplatsen – men det är när allt kommer omkring lyxproblem just nu.

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll

Here comes the sun

linje-ulrica

Igår var det vårdagjämning, så nu är våren här officiellt. Mycket kan sägas om den här våren och vi vet ännu inte hur den kommer att te sig framöver. Men igår åt jag av lunch på en uteservering och gladde mig åt av att se massorna av scilla färga Lunds gräsmattor blå. Visst finns det många saker att oroa sig för, men just nu i denna stund tänker låta bli att göra just det och istället bara njuta en liten stund.

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, it’s been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Bild: pexels.com

Kategorier
Romankoll

Den stora vårtröttheten

linje-ulrica

Visst är det härligt att ljuset har kommit tillbaka och att vårblommorna blir allt fler, men så här års brukar också den stora vårtröttheten rulla in. De känns lite ironiskt att man borde känna sig piggare, men absolut inte är det. Och inte nog med det, snart snor sommartidsomställningen en hel timmes nattsömn från oss. Inte snällt!

Jag gör mitt bästa för att pigga upp mig, till exempel genom att handla drivor av tulpaner. I övrigt består kuren av att försöka komma ut på minst 30 minuters promenad i dagsljus varje dag och att läsa massor av feel good-böcker. Nyligen grät jag ögonen ur mig åt En halv värld bort av Mike Gayle, mysläste Som en öppen bok av Sara Molin och kände med Keiko i Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata.

Jag kollar också på massor av tramsiga Netflix-serier. Just nu är det Goda Nyheter och Gentrified som går varma.

Men jag behöver era bästa tips på uppiggande böcker och serie för att klara resten av mars. Snälla, dela med er i kommentarerna!

Bild: pexels.com