Ett land att dö i kan man kategorisera som en sorts kollektivroman om en grupp människor i Paris. Det är en stor och komplex historia som berättas men i en koncentrerad form. (Läs gärna recensioner av den på Enligt O eller Och dagarna går …) Taia berättar att han inte riktigt ser sig själv som en författare, han ser sig mer som någon som har rika bilder men ett torrt och lite koncentrerat språk. Han känner att hans ordförråd är ganska begränsat, han skriver på franska och söker efter det som gör det enskilda ordet till magiskt. Att vara författare är en utmaning och desto mer man skriver desto mer inser man att varje ord är viktigt.
