Den här veckan utforskar vi ämnet ”Författaren och texten” här på bloggen. Det var med anledning av det som jag träffade kvinnorna på bilden här ovan – mitt under pågående bokmässa.
I mitten sitter komikern Ann Westin. När hennes biografi Livet är som en sten i skon – det skaver om man inte gör något åt det landar i bokhandeln så är det självklart Anns namn som syns på bokens omslag. Men är det hon som är författaren? Om man öppnar boken och tittar på titelsidan återfinner man texten: ”Manus av Anneli Abrahamsson. Bearbetning av Susanna Eklund”.
Att det är Ann Westin som är berättaren och att detta är hennes historia är det ingen tvekan om, men i den här boken har flera personer hjälpts åt för att den berättelsen ska nå läsaren.
Det här är inget ovanligt. Alla som har en intressant berättelse att dela med sig av har inte alltid möjlighet eller tid att skriva själv, och då finns det olika vägar att gå. Begreppet ”spökskrivare” används ibland i dessa sammanhang. Om man kollar upp det på wikipedia så förklaras det så här: [… en författare som anonymt skriver böcker, artiklar eller tal i någon annans namn. Till vardags används begreppet även om en författare vars samarbete med klienten är känt.]
Mitt blogginlägg om boken finns här, men när vi sätter oss ner i sofforna för att prata är det just processen bakom boken vi diskuterar.
